Aldrig lär man sig...

Helgen som varit, julhelgen, då gav vi oss iväg för att traska bort julgodiset. Vi ville samtidigt ha lite natur och inte bara asfalt och hus, så vi åkte till Sinseondae Observatory och Windy Hill...


Det ligger strax efter en bensinstation längs kustvägen, så det är lätt att missa...

Sett på promenaden... Minitempel...

En kulle täckt av gräs, där det står en väderkvarn, med utsikt över havet, det är Windy Hill...

Går man längs med träpromenaden från kajen, kan man på avstånd se Hakdong Village... Där gick inte vi...

 

 

Vi vandrade mot väderkvarnen...

 

Bob och Walter på tur...

Bob går baklänges, precis som många koreaner gör som träning...

Trappor, så klart...

Walter ångrar sig mitt i steget...

...och börjar gå uppför igen...

Bara bära...

 

-Sätt dej ner, vi ska ta kort!

Walter tittar bort, demonstrativt...

Det är inte för inte som kullen kallas Windy Hill, Walters ansikte syns inte ens, ha, ha...

 

Att vi aldrig lär oss! Vi tror alltid att vi ska vara ensamma på utflykt...

Tydligen så är det ett stort antal besökare som kommer till platsen (som synes), efter att den använts i flera koreanska dramer. Namnet Windy Hill fick kullen av alla dem som kom hit och blev "beundrare"...

ALLA skulle tydligen ta selfies, med väderkvarnen i bakgrunden...

 

Det är i princip ingen som använder kamera, bara mobiltelefon...

 

Måste ju ha ett kort på Bob, Walter och väderkvarnen...

Såg att folk gick och åt någon slags "korv på pinne". Måste testa...

Väntar...

 

Bob och Walter väntar också...

Äntligen!

Här smaskas det på: Korv med bröd, doppad i frityr-smet, med pommes strips på, som friteras och doppas i socker, med senap och ketchup på... Knaster, knaster...

Sedan gick vi vidare, tvärs över vägen, till Sinseondae Observatory. Går man ut på klipporna, så är det vacker utsikt över de omgivande öarna.

 Trasslat in mig i väskan...

Vad som står i guideböcker om platsen: "Sinseondae Observatory erbjuder pittoresk utsikt över fantastiskt formade stenar mot djupblå havsnyanser". På koreanska betyder Sinseon  "övernaturligt väsen". Det sägs att skönheten i denna plats skulle locka fram sådana varelser för att leka.

 

De blå och gula färgerna i klipporna lär visa lite av "terrängens historia"...

Som sagt, aldrig lär man sig... ALLA vill hit på söndagseftermiddagen...

Men helt plötsligt ville alla hem...

Det lär vara bäst/vackrast att besöka platsen i april och maj, för då blommar de ljusgula rapsblommorna...
 
På väg hemåt. Självklart är det en trappa från vägen, som leder till utkiksplatsen... och från...





Walter och jag har hunnit med ännu en egen tur, denna gång till Busan...

Det var vi och alla lastbilar...

Min bästa vän: GPS:n...

 

Här närmar jag mig Zenith, som de coola husen kallas...

Walter och jag skulle hälsa på gamla vänner, här är Marita och Hedda. I full färd med att hjälpa Walter att öppna presenten han fick. (Jag fick OCKSÅ present!)

Pepparkakshuset i familjen: Eiffeltornet!  

 

Här är vi; Maritha, Marita, Hedda & Idunn. Walter letar godsaker under bordet...

Detta är nog en av världens trevligaste och vänligaste familjer!

Där kunde jag stannat hela dagen, men till slut var det dags för hemfärd och Idunn följde mig till bilen. Bara ett litet problem. Det fanns ingen bil där jag hade ställt den!... Eehh?..Jag hade ju bara gjort som vanligt, "parkerat" den på gatan, där alla andra bilar står "parkerade"...


Vi stoppade en polis, som "undersökte" saken. Det visade sig att jag hade "brutit mot lagen", så bilen hade bogserats bort. Va bra da!! L

Men polisen var snäll, så han körde Walter och mig till bil-utlämnings-stället...




Det var faktiskt fler än jag som hade brutit mot lagen och som var tvungna att betala böter för att hämta ut sin bil. (En kvinna protesterade väldigt högljutt).. Jag fick betala 42 000 won... Det är ungefär 300 svenska kronor... Annat skulle det ha varit i Sverige...

Här är "betala-böter-båset"...

Men att man aldrig lär sig... För det är inte första gången vår bil blivit bortbogserad i Busan.

När Thomas och Doris var här på besök, i september 2012, hände precis samma sak...

Här kommer jag, efter att ha "varit på jakt" efter vår bil. Bilen stod parkerad ungefär där jag är, fast på gatan, inte på gräset. Kanske hade den gömt sig bakom ett träd...

 

Dossan och jag väntar och väntar...

Tillslut kommer Bob tillbaka, glad i hågen av att ha hittat och löst ut bilen...

 

 

 

 

 

Och här är vår nuvarande lille bil, som jag då betalat böter för... Dags att köra hemåt, lite senare än jag hade planerat...

 

 

 

 

 

Vid fem-tiden är köerna som värst och precis då var jag klar med mina eskapader...

 

Kööö...

 

 

Jag älskar att hålla den här hastigheten!!! L N M

 

Man passerar en del vägtull-stationer. Det bästa är väl att bara passera en tullstation en gång när man ska åt ett håll. Jag lyckades med passera samma tullstation två gånger! Jä*la GPS! Ska det vara så svårt att vara tydlig! Och mörkt var det ju också! Jag vill hem!

Det här är inte min bild, men ungefär så här såg det ut. Båda gångerna,
ha, ha...

Koreanerna i båsen försökte förklara för mig hur jag skulle köra för att komma mot Okpo. På koreanska. När jag inte förstod pratade de högre. Och högre...

Tillslut kom en liten koreansk kvinna och hoppade in i bilen. Eeh? Men hon hojtade och hon pekade och jag körde och vi kom under/runt/över på rätt sida. Så pekade hon på strömmen av kontainerlastbilar och sa; "kånntäjnä! kånntäjnä!" Om jag körde efter dem så skulle jag alltså komma rätt.
Vilket jag också gjorde. Tack damen! Tack kånntäjnar!

Både Walter och jag blev trötta av "Den långa färden"... (Ingen som spelade banjo dock, som tur var...) 

 

 Men vi var pigga igen lagom till Nyårsafton!

 Vi startade kvällen med en god middag på La Cuisine Noel..

 Irish Coffee måste man ha som dessert...

 Vi gick vidare och hamnade på...

 

"Just Jazz"...

Bob och Svein diggar till live musik... 

Goa gubbar...

Johnny och jag...

Walter var så klart med...

 Klåfingrige Bob har pillrat sönder konfetti-smällaren...

 Ni tänder tomteblossen för tidigt, klockan är ju inte tolv ännu!!

Men nu är den det! Happy New Year!!!

E man mallig eller?...(Har inte ens märkt att ena tomteblosset slocknat...)

Inte leka med elden...

Inte leka med elden!!!

 Måste ju skåla in det nya året med Walter... (Nu har han varit på jazz klubb också...)

När de inte spelade jazz så spelade de... ABBA!!

Dancing Queen, feel the beat from the tamburin, oh yeeeaa...

 

Mamma Mia, here I go again...

 

Damernas...

ABBAAA!!!

 

Undrar om Walter har inbyggda öronproppar?...

Även Bob svängde sina lurviga...

Peace...

"Här ligger en hund begraven"... jag menar, ligger en hund och sover...

Kanske dags att gå hem nu...

Idag... Nyårsdagen... Inte lika kul som igår... Nån som har en huvudvärkstablett?... Aldrig lär man sig...

Tjingeling...