Bara gammalt...

Med anledning av förra veckans sista bilder, så får man väl jämt gå i mössa hädanefter...

Nej då, skojar bara. Mössan behövs bara för att det har blivit ganska kallt, inte för att Bob gjorde ett dåligt frisörjobb, ha, ha...

Vi har faktiskt snö...

 

Nåja, inte lika mycket som hemma i Svedala. Detta foto fick jag från mamma i morse, så här ser det för tillfället ut på Orust. Så vackert!

Ser mysigt ut. Mamma måste också ha huvudbonad (fin mössa).

Då blir man inte snygg i håret efteråt...

Fast själv blev jag så tjusig i håret, efter Bobs fantastiska arbete, så vi var tvungna att gå ut och äta middag i lördags...

Irish Coffee var också gott...

 Walter var med...

 

 

 

 

 

Och frisören också, ha, ha...

I helgen tog vi en biltur lite nordväst, mot Tongyeong. Vi hade fått tips om en liten antikaffär, fylld med gammalt alltså... J

(Fiskebilen däremot är nog bara fylld med rykande ny, färsk fisk...)

Butiken skulle ligga vid foten av en linbana. Den enda linbana Bob och jag känner till är den som leder upp till Mt. Mireuksan...




Tidigare så fanns det bara ett sätt att ta sig upp på bergstoppen och det var att vandra. Numera finns det en linbana, som är mer än 2 kilometer lång (den längsta i Korea)...

 Bob tog kort i smyg...

Det visade sig att vi hade åkt i onödan, för det fanns ingen antik-butik här...




Men man kan ju visa lite gamla nyheter... Vi var i Tongyeong 2009, men jag hade ingen blogg då, så bilderna är opublicerade, ha, ha... (Bara mamma och moster har sett dem...)

Vi ville upp på Mount Mireuksan, så vi var tvungna att åka i en av fyrtiosju Cable Cars...

Så börjar det gå uppför...  Oooiii...






Var faktiskt lite rädd på riktigt...

 

 Bob är bara cool...

 


På bergets sluttningar ligger två antika tempel, Yonghwa och Miraesa...

Långt därnere, på den södra sluttningen av Mt. Mireuksan, syns Miraesa temple. Det byggdes 1954, som tillflyktsort för två vördnadsfulla munkar, Hyosung och Seokyu, av en annan präst vid namn Gusan...

Linbanan tar bergs-besökarna upp till ett trädäck. Det leder sedan vidare upp, 400 meter, med trappor så klart, till toppen av Mt. Mireuksan.  
I klart väder kan man se Tsusima Island, i Japan...

Bob, med Miraesa Temple i bakgrunden ...

 

 

 

Här står jag vid Cheonwangmun Gate, The Second Gate, där de fyra himmelska kungarna vaktar...

 

 

De fyra himmelska kungarna har alla ett ganska vildsint utseende. Utseendet lär återspegla deras plikt att tvinga oregerliga andar att underkasta sig deras vilja. Och är någon ovillig att göra det, då trampar Kungarna "buddhismens motståndare under sina fötter"... Syftet är att människor ska böja sig för dem och befria sitt sinne från dåliga tankar. Om ditt sinne inte är lugnt och tillräckligt rent för att komma in i "Buddhas land", som är den inre delen av tempelområdet, då  kan de inte låta dig kliva in...

 

 Vi kom i alla fall så långt att vi fick se de vackra taken...

Klockpaviljongens tak lär vara en kombination av korsformat och halv-valmat, en stil som tydligen är ovanlig i Korea...

Bob innanför dörren...

Mycket takbeskrivning, men paviljongen har en blandning av valmat tak och sadeltak, som tydligen också är sällsynt i Korea...









                                     Inne i huvudsalen...




Kan väl vara trevligt med lite vårbilder... Här är tempelträdgården.
Inte så välskött dock...




                                     Tempelros...






Det lär vara lika populärt att besöka berget oavsett årstid, för våren bjuder på vackra blommor och på hösten faller lövverken vackert, vilket lockar besökare i drivor...

Vi vandrade ner, vi tog inte linbanan... (Ingen mer linbana, tack...)

 

 

 

 

  Ända bakom bortersta berget var vi. Det blev en liten nätt promenad...

Tillbaka till förra helgen. Vi fick åka hem från Tongyeong med outrättat ärende. Bobs kollega, som tipsat oss om antikvitets-butiken, hade sagt att den låg i slutet av linbanan. Han hade också sagt att den låg i Daekpo, ett litet samhälle, typ 5 minuter från där vi bor. Och där fanns också en linbana. Dock en liten sådan, men ändå...

Daekpo Beach i bakgrunden...

Någon var i alla fall lycklig över att vara på beachen...

Walter in action...

Synd att han inte är en blodhund, då kunde han spåra upp den gamla butiken...





Vår antikbutik skulle ligga vid foten av linbanan, med några pingviner i närheten...

Såg pingviner, men där var det toaletter...

Vi såg mera pingviner...

AHA! Med pingvinerna i ryggen så såg vi denna café-kläd-surfing(?)-butik... Där låg den ju!

Walter nosar omkring som vanligt, men har inte så bra luktsinne tydligen...

Återigen så missar han en stor katt. Tror att det var "vakthunden", för han såg himla sur ut. Vi blev också lite sura, för butiken var inte öppen!



Och jag har varit utanför butiken tre gånger den här veckan, alltid stängt. Utom... IDAG!

Tydligen så är fredagar ett slags marknadsdag, för hela gatan höll på att fyllas med en massa mattält och annat. Glad i hågen knallade jag bort till butiken...




Butiken var, precis som man såg utifrån, fylld av second hand-kläder... Och inget mer gammalt... Det fanns några futtiga hyllor ovanför klädstängerna, men de sakerna var bara "skyltmaterial" sa hon...

Jaja, någon var i alla fall glad över en extra promenad på stranden...

Mindre glad skulle han bli på hemvägen. För då tänkte jag åter igen pröva att få Walters klor klippta. Inne i Okpo ligger ett ställe som säljer hund- och kattmat, godis, leksaker och andra grejer som hundar och katter behöver. De fixar till pälsen (dvs rakar hundarna) och verkar ha "hunddagis" också...

 Det var värt ett försök tyckte jag...

 

                        "DOG & CAT Paradise"... Det bådar ju gott...

Walter möts av "butikshundarna", som alltid är snofsigt klädda...

Väl därinne, så "pratade" jag med en av damerna, det vill säga, jag visade en lapp med koreansk Google översättning.. (Var säkert jättebra översatt...) Där stod i princip att jag önskade klippa Walters klor ungefär varannan månad och väldigt lite varje gång. Nähä-da, hon sa precis som veterinären sa sist, att "it's okä"... Men det var då självaste f... Inte lätt att vara övertygande när man inte kan språket och när ingen talar "det allmänna ungängesspråket"... (Lord of the Rings...)




Damen försöker förklara, genom Google översättning, (inte så himla lätt att förstå faktiskt...) att det inte går att klippa för det blöder och blir infekterat... Ja, jag vet att pulpan finns i klon och att det blöder om man klipper i den. JUST DÄRFÖR ska man klippa lite. Och ofta. För ju längre klon blir, desto längre blir pulpan. JAG HAR HAFT WALTER I 6 ÅR! Tror dom att jag gjort fel hela tiden eller?!!!!

Pust och suck och stön!!! Tillslut pustade hon också, och verkade förstå när jag visade med fingrarna "pytte-pytte-lite", "very-very-little"... Så hon knatar iväg med Walter, hans lurviga öra har jag ringat in på bilden. Jag följde med in i behandlingsrummet också. Hon tar fram klotången. Och klipper. Inte "pytte-pytte-lite" eller "very-very-little" utan bara klipper!! Så klart i pulpan! Walter pep till, det gjorde ont så klart! Och damen tittar på mig som att "vad var det jag sa"... MEN JAG SA JU KLIPP LITE!!!! Jag höll på att gå i taket! Igen!

 

 

 

 

Jag ska ge henne "onda ögat"!!!... Inte ville jag att hon skulle fortsätta klippa några klor, hon tittade ju inte efter vad hon gjorde alls! Alla hundar här i Korea ser ut att ha väldigt långa klor, så hon klippte väl "som hon brukar". Inget utrymme för någon variation minsann... (samma som hos frisören, tunna, nordiska hår behandlas på samma sätt som kraftigare asiatiskt hår... Därför har man olje-gubbe-Bob till frisör...)

När jag gick därifrån, så sa jag i princip alla ord man inte ska säga. På svenska. Högt. Jag tror inte att de fattade vad jag sa, men de förstod med all säkerhet innebörden. Så nu kan jag inte gå dit heller... (Samma gamla visa... Jag betedde mig ju likadant hos veterinären för några veckor sedan. Var ska jag nu köpa hundmat?!... Får skicka dit Bob...)

 

 

 

 

Tjingeling...