Rött är (h)julens färg...

Man vill ju fixa till sig lite extra så här inför julen, så även hundar. I onsdags gick jag och Walter således till nedanstående ställe, djursjukhuset här i närheten. Hade tänkt att Walter skulle få lite pedikyr (klippa klorna), det var ju ett tag sedan.

Nähäda! Det gick inte alls för sig! Efter att ha tittat en halv sekund på Walters klor, så sa veterinären; "nonono, it's okäj". Flera gånger! Samtidigt som han log åt mig! Med en min som sa att han tyckte jag var helt korkad! "It's okäj, I'm veterinarian..." Jag vet att han är veterinär, men det är min hund! Och min hund ska inte ha långa tånaglar!! N

 

 

 

 Kan man bli så här röd i ansiktet av irritation, då var jag nog det...

 

 

 

 

Annat som får en röd av ilska är när kontot är tomt. Som mitt är just nu. MITT KONTO HAR BLIVIT KAPAT!!!

Någon har haft himla kul på jul, 25 december!!! NL

 

 

 

I juletid finns det annars många andra saker som lyser röda; tomteluvor, julgranskulor... trafikljus...

 

 

 

Jag tycker att rött faktiskt är hjulens färg. Här är en lastbil som transporterar hjul... (däck, då da...)  I alla fall borde hjulen/däcken, här i Korea, reagera mer då trafikljusen visar rött... 

  

Jag har tagit upp detta tidigare, men det är värt att belysas igen; i Korea kör alldeles för många trafikanter mot rött! 2011 tog jag nedanstående foton. Bob, Walter och jag är på väg till stranden och sitter och väntar på att trafikljusen ska slå om till grönt...

Först kommer denna lastbil farande...

 

 

 

 

 Så kommer nästa... Ljuset visar knallrött!!!

 

 

 

 

Annan dag, annan bil...

 

 

 

...ännu en dag, ännu en buss, troligtvis full av passagerare...

 

Egentligen så ska jag (och alla andra expats) gå i "koreansk trafikskola". Man lär sig de (obefintliga) koreanska trafikreglerna. Sedan får man körlektion i en halvtimma. Är väl inte  direkt Koreas expats som kör sämst...

 

 

 

(Bobs bevis på att han tagit sin lektion...)

 

 

 

Här har vi Walter, på sin morgonpromenad... 

 

Då måste han, nästan med livet som insats, (trots trafikljus) korsa en fyra-filig väg... Det är som sagt alldeles för många koreaner som kör mot RÖTT!!

 

 

 

 

 Detta långa övergångsställe måste vi korsa då vi ska till ån...

 

 

 

 

 

Det gäller verkligen att INTE börja gå, direkt när vi fått grönt som fotgängare. För det kan fortfarande, som här, komma en buss ångande, trots rött ljus... IDIOT! N

 

 

 

 En annan dag, en annan plats. Jag skulle möta Bob utanför DSME:s port...

 Bob kommer traskande, med bestämda steg, ha, ha...

 

 

 

Vid varvsporten är ett långt övergångsställe ska korsas. Det korsas av tusentals varvsarbetare varje dag...

 

 

 

 

Bob och jag tog det lugnt vid övergångsstället då vi fick grönt. Och tur var väl det, den här lastbilen tänkte bara köra på, trots rött ljus, som vanligt...

 

 

 

 

 

 Det kom dock en stackars cyklist ivägen...

Här syns cyklisten och chauffören inspektera... cykeln!? Är det viktigare att kolla cykeln än personen?! Och varför ringer ingen polisen? (De vet väl att det inte tjänar någonting till... Eller?)

 

 

 

Har man tur så kan man få se saker som gör en röd av lycka...

 Bil som körde mot rött blir stoppad av polisen!!!

 

 

 

 

 

Haha! Dom åkte fast!!! Där fick dom sej!!

 YESS!! Han skriver ut böter hoppas jag...

 

 

 

Rött, rött, rött... Röd är även dynan till vår tjusiga terrass-fåtölj, som användes i våra julfoton. Vi hade flera varianter av foton att välja mellan i år. Skulle det bara vara Walter i ensamt gemak...

 

 

 

 

 

 Skulle det vara tomtemor som arbetade...

 

 

 

 

 

 ...eller skulle det vara tomtefar... Detta foto blev vårt slutliga val...

 Hmm... Undrar om vi har för lite att göra...

 

 

 Fast vi gör faktiskt vettiga saker också...

I veckan så gjorde till exempel Walter och jag ett besök inne i byn...






Vi skulle träffa min vän Arne. Det var ett kärt återseende. Vi möttes första gången 2009, uppe i skogen, där vi båda promenerade. Ibland satt vi på en bänk och pratade. Senast jag träffade Arne var 2010, då han fyllde 80 år... Fantastiskt trevlig man, med en ung själ...





Annat "hänt i veckan" är att vi fixat julmaten. I flera dagar... Vi borde nästan ha ett "hemma-hos-program" så duktiga som vi har varit, ha, ha...

"Rulla, rulla, liten bulle"... bulla? (Har aldrig fattat den ramsan, det rimmar ju inte...)

 

Vörtbröden knådas... Ernst Kirchsteiger, släng dej i väggen...

Bob ska ha ett finger med i allt, även att pensla bröd...

...och kolla så att bröden inte bränns...

Ser man nöjd ut eller...

Ischokladen är självfallet klar... 

 

 

 

 

 

 

 

Och bäst av allt; mandelmassa-doppad-i-choklad-bollar...

Skinkan har Bob gjort klar för att griljeras, men röra, röra, röra och röra i äggostgrytan är inte så kul...

Gröten skulle röras lite i början, sen skulle den 

"koka på svag värme under lock"...

 

 

 

Det gör den väl?...

 

 

 

Och så har vi fått Sverigepaket!

Man ser att paketet kommer från tomten/ tomtemor/ mamma...

Det verkar ligga någonting till Walter i paketet, hans näsa känner ju allt...

"Vadå, får jag inte öppna nån paket idag?!"

Helt plötsligt blev det många paket under granen...

Fanns även ett special-paket till Bob; SVENSKT GODIS! Med en special-skriven lapp från svärmor...

 

Så var det julaftonsmorgon äntligen...

Brasan är tänd...

Alla har klätt sig jul-fina...

Vi fick äntligen äta Bobs "snipp-snopp-lusse-bullar"... Goda.

 

 

 

 

 

Eftermiddagspromenad längs gårdens torsdagsmarknad. Marknaden är varje torsdag alltså, inte bara på julafton...

Plyschbyxor, sockor, plädar, kuddar, äpplen, jordgubbar, kimchi, munkar, bläckfisk... Kanske man skulle köpa en sista-minuten-julklapp?...

 

Nästan som Liseberg på vår gård...

Efter promenaden var man förtjänt av julbordet...

 Blir inte så mycket köbildning här...

 

 Nu är det väl dags att öppna julklappar?

Bob läser Hasses rim för Walter:

"Nu kan du det här i Sydkorea konsumera

och när du till Hunnebo kommer får du ännu mera"

DENTASTIX! (Det blev 2 stycken den här kvällen. Det är ju bara jul en gång om året...)

Nästa paket från "Extra matte", mamma Annette...

En pip-hare!!! Favvo-leksaken!

Efter allt pappers-prassel, hare-pipande, vin-skålande och godis-smaskande, var vi alla ganska trötta... 

 Walter till och med somnade på sin nya leksak...

 

Så avslutningsvis citerar jag Bengt Feldreich:

Från oss alla, till Er alla; en riktigt God Jul!

 Tjingeling...