Trappa upp och trappa ner...

Jag har skrutit lite om det fina vädret som vi har haft. Walter har då njutit av att sitta och spana längs med floden... (vårt hus syns i bakgrunden förresten...)

Nu har regnet för varje dag trappats upp, för tillfället så öser det ner...

Jag har även skrutit om att Walter är nöjd med vilket väder som helst, att han gillar att gå ut i regnet, precis som sin matte. Även detta verkar ha förrändrats. Igår morse vägrade han att gå ut!

Så länge det var möjlig tassade han fram under tak... Han verkar ha blivit mer lik...Bob?... Mamma?...



Julen närmar sig med stormsteg. Även om endast 30 procent (cirka) av befolkningen i Sydkorea är kristna, så är tydligen julen en nationell helgdag. Julen firas ungefär som i väst, fast med mindre presenter och ståt. Fast jag tycker det verkar som att koreanerna gillar att pynta lika mycket som vi gör, där hemma. Det är en upptrappning av pyntandet varje dag...

Här är Walter och jag inne i en "pyntbutik", Yankee Candles...

Han träffade en ny kompis. Just denna dag var det säkert 16 grader ute, så dunjackan hade inte behövts. Särskilt inte inomhus...

 

 

 

 

Förra fredagen hade vi tänkt att ta det lite lugnt (trappa ner? J ...)

Vi skulle bara åka in till Okpo för att ta lite vin.

Inte blev det så inte. Efter ett glas vin på Black Line fortsatte vi till La Cuisine Noel.

 

Vi hade trevligt sällskap. Intressant är att det verkligen var skandinaviskt vid bordet. Från vänster; Jonny-norsk, Henrik- norsk, Roar- norsk, Kurt- dansk, jag & Bob- svenskar...

Vidare; Andrea- isländsk, Gudmar- isländsk, Henrik- norsk och Svein-norsk. Jarle, som fotograferar, är också norsk, så vi kan ju säga att det var norsk dominans vid bordet, ha, ha...

 

 

   Nu kommer ju maten!!!







Fantastiskt god mat var det, måste jag säga. La Cuisine Noel måste nog vara en av de bästa restaurangerna i Okpo...

Kvällen trappades upp... Nu var det dags för födelsedagskalas på Black Line...

Här kommer tårtan...

Kurt fyllde nämligen år i fredags...

Tydligen... 36...

Alla vill ha tårta och "alle ska få"... (internt skämt)

Jag var väldigt upptagen med att ta foto så klart, så jag märkte inte att jag välte ut Andrea's vinglas, som krossades i golvet, halva innehållet hamnade i Walters leopardväska, med glas och allt. Här städar Mimi upp efter mig...

Walter fattade ingenting. Vi fick hjälp av Roar med att tömma väskan på glas och vin...

 

 

 

 

 

Jarle håller med...

Så kommer de livsfarliga "Hot 6-shotsen" på bordet...

Alla skålar för Kurt...

Jag och Andrea fick också shots...

Botten upp...

...och upp...

Inga kommentarer...

Glasen var i alla fall tömda...

 

Kvällen var inte slut än (på tal om upptrappning alltså...)

Jarle, Roar, Walter och Bob utanför Mayas...

Rock 'n Roll...

Mera firande, mer födelsedagstårta...

 

 Kurt får låna bobs mössa...

Och så ska man tydligen snurra på tomtebloss också?...

 

Henrik och Jarle...

Bob dansar runt med sin biljardkö...(Han vann inget alls denna kvällen...)

Så hade klockan passerat midnatt...

...mera tomtebloss plockades fram...

...för nu var det Henriks födelsedag!

Bob gillar att svänga på sejdeln, jag menar tomteblosset...

Selfie-time!!! Eller är det groupie?...

Walter behöver nog trappa ner, det blev en låång kväll för vovven, som är världens bästa hund!

På tal om trappor ja. Jag slutar aldrig att förundras över hur tillrättalagt allting i naturen ska vara här i Korea. Särskilt viktigt verkar det vara med just trappor. Trappor ner till floden/ bäcken och trappsteg så att man kan korsa den...

 

 

Trappor i skogen...

Mera trappsteg i skogen...(för man kan ju inte gå på en stig?...)

 

 

 

 

 

 

 

Bakom vårt hus finns en VÄLDIGT lång trappa upp mot skogen.

Man kan inte komma IN i skogen, staketet sträcker sig längs med...

Vem hundan orkar klättra upp för denna?

Mer än Bob då da, som har intervallträning i den...

Trötta på trappor och tillrättalagd natur, så körde vi i söndags mot Garasan, ett lagom högt berg att klättra i...

Vackra färger i naturen...

"Vackert" båtnamn, Blue Pitta. Och Pitta är en blandning av...?

Framme vid Mount Garasan. Vi tänkte klättra till toppen som syns i bakgrunden.

Vi var där i augusti 2009, så det var ett tag sedan...

Walter och Bob på vandring...

Man va f... Trappor!!

 

 

 

 

 

Och en massa folk!!! Hela tiden mötte vi grupper av folk. Kan man inte vandra bara några stycken i taget?!

 

 

Så var vi tvungna att göra ett val. Jag var övertygad om att vi skulle ta höger, fast det verkade vara väl långt. Vi hade redan vandrat i en timma. Var det verkligen så långt vi vandrade sist?... Och hette inte toppen Garasan? Hmmm... Vi tog vänster, mot min övertygelse...

På tal om tillrättalagt, en matta i skogen...

...så att man inte ska trampa på några stenar!!! ???

STENTRAPPOR!!!

Walter knallar bara på...

Vad skådar mitt öga!!! TRAPPOR! En riktig trappa, med räcke och allt!

På väg upp mot en bergstopp!!! Seriöst?! NMMNNM

Mera folk. Le mot kameran... Alla ska ta kort på samma ställe tydligen...

Vi kom till fel bergstopp... Det var ju som sagt några år sedan sist...

Fikat var i alla fall bra...

"Jag då?!"

OST!

Så klart att vi också tog kort där alla koreaner stod tidigare. 585 meter!

 

 

 

 Det var jobbigare att gå nedför bland alla stenarna...

Jobbigast var det för Walter, han var jättetrött. Det blev jag också av att bära 6 kilo extra...

Bob hade fullt upp med att bära sin vandringsstav...

 

Trött hund...

 Här är Walters sätt att trappa ner. Bortskämd eller?

Själv får man bara en handduk som underlag...

 Fast här blir minsann ingen nertrappning för någon längre tid...

 

 

 

...jag har nämligen klurat ut hur ugnen funkar...

Nåja, nästan. Banankakan blev aningen bränd, men det kan man ju skrapa av...

 

 

 

 

 

 

Inför Lucia skulle här i alla fall bakas lussekatter...

Bagare Bob... 

Mina lussebullar...

Bobs lussebullar...

Mina och Bobs Lussebullar. Gissa vilka/vilken som är Bobs...

 

 Färdiga. Jag vet inte, jag trodde att man under julstöket lyssnade på "Hej tomtegubbar, slå i glasen och låt oss lustiga vara" eller något liknande...

 

 

 

Bob verkar ha lyssnat på något heelt annat, av formen på hans lussekatter att döma. Kanske denna truddelutt... (hoppas att filmen går att öppna)

 

  

 Tjingeling...