Seosaengpo Waeseong...

Nu vet jag vad det troligen var för slags infektion jag hade fått: Mycoplasma. Tydligen är dessa små rackare varken bakterier eller virus. (Det kan ju förklara varför jag inte blev friskare av antibiotikan...) 

Infektionen liknar initialt en vanlig förkylning, med halsont, täppt näsa och feber. Men istället för att förbättras efter cirka 10 dagar, som en normal förkylning, så tenderar symptomen istället att bli värre. Det är ganska lätt att få en mycoplasma-infektion. Det kan räcka att någon står i hissen och hostar, så får du i dig några droppar av mycoplasma-organismen. Blä...

Men nu börjar helgerna äntligen att bli som vanligt, utan förkylningar, och vi kan återgå till våra små helgutflykter igen. Denna söndag var det en gammal japansk fästning, Seosaengpo Waeseong, som vi tänkte besöka.

Vi hade läst om fortet och sett den här bilden i ett häfte som vi fått av ENI någon gång.  Faktum är att fortet låg precis i närheten av Jinha Beach, dit vi åker för att sola och bada på sommaren, bara cirka 40 minuter att köra. Vi har aldrig fattat att vi hade sevärdheter så tätt in på knutarna...

Vägen upp till fästningen var inte särskilt bred. Tur att man inte fick möte...

När vi kommit fram var vi hungriga, så vi började med att äta. Så klart.. Bob kommer här med kylbagen i högsta hugg...

Walter är med...

Okej, det var inte direkt världens mysigaste ställe att sitta på...

Och inte var utsikten fin heller. Men maten var god...

Efter fikat så var det dags att gå mot utflyktsmålet för dagen, Seosaengpo 
Waeseong (서생포 왜성). Seosaengpo är området där fortet ligger och 
Waeseong betyder "japansk fästning". Stenfortet lär tydligen vara typiskt för 
den japanska stil som var populär under 1500-talets senare del. Fortet byggdes 
av japansk militär i början av Imjin Waeran-kriget  (den japanska invasionen, 
1552-1598) 

På väg att gå in genom östra portens yttre mur. Innanför den yttre muren finns ännu en mur, som förlänger och breddar hela fästningen...

Innanför den yttre muren...

Under tiden som Bob strövade omkring med Walter bland ris och stubbar...

...så undersökte jag det lilla templet...

Även om det syntes att templet användes (jag kikade in...) så syntes det också att det var nytillverkat. Inte något 1500-talstempel här inte. Men jag tyckte att det var gulligt...

Den huvudsakliga delen av fästningen ligger på bergstoppen, en andra del ligger halvvägs nedför berget och en tredje del ligger på botten av berget...

 ...så här är vi på väg upp mot toppen...

Bergstoppen har ett 5 meter högt observationsdäck och där sitter Walter. Här hade varit lite mysigare att fika...

Dita posar lite...

Och så här såg Bob ut när han plåtade. Walter har redan kommit högre upp på vägen och håller utkik...

Här kan man nästan se Jinha Beach i bakrunden, låångt där nere. Fästningen ligger på 133 meters höjd över havet...

Här står jag uppe på den inre muren. Den har förfallit lite...









Fästningens väggar är cirka 6 meter höga och lutar i en vinkel på 15 grader. Den lutande muren är tydligen en viktig källa vid studier av japanska fästningars arkitektur under 1500-talets senare del...










Bob och Walter kikar fram mellan grenarna uppe på muren. Seosaengpo Waeseong var år 1597 samlingsplats för de japanska styrkor som sändes iväg för att bryta belägringen av Ulsans fästning längre norrut, i "slaget vid Ulsan". (Belägringen av Ulsan var för övrigt ett misslyckat kinesiskt och koreanskt försök att återta Ulsan Castle från japanerna, sent i Imjinkriget. De allierade koreanska och kinesiska styrkorna led stora förluster under belägringen.)

Under cirka 300 år, fram till 1895, användes fästningen som militärbarack för Chosun Naval Forces (Chosundynastins flotta), för att förhindra ännu en japansk invasion...

Man har funnit många fundament av brunnar både på insidan och på utsidan av fortets murar. Här har vi funnit... generalens egen brunn?...

Vi vet inte om det var gamla inristningar i stenarna...

...men det såg så ut... Fast så lite koreanska eller japanska som vi förstår, så kan det kan ju lika gärna ha varit någon, som på 80-talet ristade in: "Jag gillar Madonna"...

På väg ner igen...

Fästningen omslöt en gång i tiden ett litet inlopp av floden Hoeya, som syns i bakgrunden...

Här lyssnar Walter på en annan hund, som skäller någonstans vid floden...

Här är en bild över hela området, från en broschyr vi fick. Tyvärr så står beskrivningen bara på koreanska och japanska. Och koreanskan som förklarar alla platser som är utprickade på kartan, är tydligen så konstig så inte ens en korean förstår den, enligt Bobs koreanska kollega... Va' bra...

I alla fall så visar kartan fästningens hela struktur, fast vi har bara besökt den vänstra delen. Från de gröna "fyrkantiga gräsplättarna" och bortåt. Stenmuren, som utgör centrum av fästningen, är koncentrerad till bergstoppen åt syd-väst. Ursprungligen så var stranden mycket närmare fästningen, så fartyg med leveranser från Japan kunde lätt docka. Idag, efter en restaurering, står det mesta av stenmurens struktur kvar i sin ursprungliga formation. 

Seosaengpo Waeseong  anses vara den mest välbevarade fästningen av de 30 japanska slott/fästningar som har byggts längs Koreas södra kust. Många japanska turister lär komma hit på våren, när körsbärsträden står i full blom...

Tillbaka vid bilen. Och där vi hade parkerat bilen fanns det också en "bekvämlighets-anrättning"...

Vad säger man? Nöden har ingen lag. Blä! Tur att man bara skulle
göra "det lilla"... 

På väg från fästningen så såg vi den här lilla sötnosen...

Och vi såg även detta skrotupplag, där någon hade gjort en militärgubbe av skrot...





Efter vårt fästningsbesök, så tänkte vi åka till hamnen i Onsan. Där kan man tydligen, om man har tur, få se valar. Gråvalarna som dyker upp där, har förökat sig längs kusterna av Korea, Japan och Kina. De parar sig från slutet av november tills början av februari och de tar sig till Okhotska havet på sommaren, för att söka efter mat. (Okhotska havet är en del av Stilla havet)

Okej, vi var kanske aningen tidiga för att få syn på val, men vi ville ändå dit. Längs samma stråk förflyttar sig även delfinerna när de ska få sina ungar, kanske kunde man få syn på en sån'?...

Nu har vi både GPS och kartbok, så det var inga problem att hitta dit. Men 
här sitter Bob och knappar in en ny "utkikspunkt", för den första vi hade tagit 
sikte på fungerade inte så bra. Vi hade valt ut Chundo Island, som var en slags 
"barr-träds-halvö". Verkade trevligt att stå och spana efter valar där...

Det var minsann ingen jäkla halvö. Det var en HEL-Ö, utan någon väg dit ut. Och sen kom det en vakt som troligen sa att jag inte fick ta kort. Eller att vi inte fick parkera här. Eller så undrade han vad klockan var...

Vi åkte vidare. Nu tänkte vi pröva att kika ut över havet vid Ulsan New Harbour... 

Vi kom till ett fabriksområde...

Ut till piren, med bron som pilen visar, dit ville vi ta oss. Men allting var avspärrat. Det var då självaste #%&*€$!!

Vi blev till slut tvungna att ge upp vårt valsökande...

När vi körde från alla fabrikerna, så åkte vi genom områdets "restaurangstråk"...

Idag var det söndag, så det mesta var stängt. Men jag tror säkert att de små matställena har fullt upp att göra, under veckodagarna, då fabriksarbetarna kommer på lunch...

Bob har fått present på jobbet. Den här lilla skopan kallas Bok-jo-ri...  
Under nyårssemestern gör många koreaner den ofta långa resan till sina hemstäder. De utbyter välgångshälsningar och önskningar om lycka.
Men hur kan man då fånga lyckan? Jo, tydligen så översätts Bok-jo-ri som "lycko-skopan". 

Så här ser den traditionella Bok-jo-ri ut. Den hängs på väggar, både inomhus och utomhus, för att bringa tur. Bok-jo-ri liknar närmast en skopa, och konceptet lär vara att den ska "fånga lyckan, men sikta bort otur".


Förr i tiden gick Bok-jo-ri -säljare runt på gatorna och skrek ett tillkännagivande att Bok-jo-ri hade anlänt. Traditionellt så såg gatuförsäljarna till alla i staden visste att det nu var dags att köpa sin Bok-jo-ri eller sina riskorn. Ju tidigare man köpte sin skopa, desto bättre, eftersom det innebar att man skulle få fler välsignelser.   

Den praktiska funktionen för en Bok-jo-ri var tydligen att sila bort jord från det skördade riset. Riset förvarades i en sådan här kruka, och så skulle skopan "fånga riset, men sikta bort jorden".  Någonting åt det hållet...

Så här står Bob med sin nya skopa och "silar". Fast när vi köpte vår kruka, så visste vi inte att det var en "ris-kruka". Vi har något helt annat i den...

Många kanske har en burk eller sparbössa hemma, för att spara småpengar i. Vi brukade spara 10-kronor hemma i en burk. Här får det bli koreanska won istället. Fast det blir inga småburkar man kan spara i. Jag ska tydliggöra lite. 
I högen ovan ligger det 380 svenska kronor...

Och i den här högen ligger samma summa, 380 sek, fast då i koreanska won. Det ser mycket mera ut eller hur? Men varje sedel är bara 5 kronor. Snacka om att bli lurad... 

Så ristunnan är egentligen vår 5-kronors-sparbössa...

Ha det så bra tills nästa fredag...