Vi skulle bort på kvällen, så vi ville även att Walter skulle få ha det lite kul
under dagen...
Här är alltid mysigt att gå omkring...
Fint "vinterväder"...
Trots sol och barmark, så var det ganska kallt...
Bob och Walter har hamnat lite i förväg, för jag var fullt upptagen med
att fotografera...
Bob ville inte stå kvar här. "Du stoppar en massa folk nu", sa han...
Bob tog över kameran för att visa. Här är de. Spana in hur de ser ut!!
Här sitter de koreanska damerna och... solar sig?...
Det ser ut som om de har ganska hög solskyddsfaktor...
Det är lika kul varje gång, ha, ha...
Även gubbarna har munskydd. Koreaner är... märkliga...
Det ligger is på sjön, så det är, som sagt, ganska kallt, cirka -10...
Här får Walter bekanta sig med is för första gången. Han var så klart lika oberörd som vanligt...
Walter är cool för det mesta...
...till och med då han får span på sådana här små snyggingar...
På lördagskvällen var vi bjudna på välgörenhetsbal, Burns Night Charity Ball.
The Ulsan St. Andrews Charity Ball har varit ett av Ulsans främsta sociala evenemang de senaste 10 åren. St. Andrews Society är en "patriotisk och icke-politisk" förening, som grundades 1907, för att främja studier och firandet av allt skotskt. Vad jag har fått fram (på Google...) så finns föreningen utbredd över hela världen.
Genom att köpa biljett till balen, så introduceras man bland annat i Skottländska seder och bruk, men framför allt stödjer man de lokala koreanska välgörenhetsorganisationerna, som Childrens Leukemia Charity, Big light Church ( meals on wheels) och Ulsans barnhem. Ulsans St. Andrews Society förbinder sig att all vinst från kvällen doneras. Balen hölls till ära av Robert Burns, därav balens namn, Burns Night Charity Ball.
Robert Burns
1759-1796
Allmänt anses Burns vara Skottlands nationalskald och lär vara den mest kända poet, som skrivit på "skotsk dialekt", även om mycket av hans texter också finns på engelska och på "light-skotska". Förutom att skriva egna texter så samlade Burns upp folksånger från hela Skottland och omarbetade dem sedan.
Enligt vad som stod i vårt programblad, så representerar Robert Burns och hans verk den moderna skotten: stark karaktär, humoristisk, vänlig, eldig men ändå mild, passionerad och oerhört stolt...
Här står några andra stolta figurer: Christer, Jan-Harry, Petter, Erik och jag, efter att ha tagit en liten fördrink hemma hos oss...
Tur att han inte missade att ta med sig våra biljetter...
Alla blev fotograferade på "röda-mattan"...
Här står Bob och Jan-Harry. Erik och Petter pratar lite med Jenny... (Spana in killen till vänster om Bob, i orange hatt och hår. Jag tror att det fanns i alla fall fyra sådana killar. Light-skottar?...)
Vi posar framför isskulpturen...
Stiliga! Petter, Bob & Christer...
Och här står jag mellan två stiliga till: Erik & Jan-Harry...
Till vardags är han säkerhetsman för Goliatprojektet...
Vi har funnit vårt bord, Table E...
Vi fick presenter!
Coola killar...
Coola killar igen, Christer & Trond...
Å här e ja, med självaste säckpipe-spelaren, John...
Allra främst gick Craig Russel, en av festarrangörerna och kollega till Bob...Bob med sin dam på vänstersidan, Mi Na. Jättegullig tjej, som faktiskt var bra på engelska. Hon tyckte att mina (inövade) koreanska fraser var himla bra. Jag kan ju säga "vatten, tack", "trevligt att träffas", "jag kommer från Sverige" och så vidare... Käckt va'?
Och vad är väl en skotsk-fem-rätters-middag utan att det bjuds på Haggis, en traditionell skotsk maträtt. Man kan beskriva den som ett slags salt pudding...
2001-års upplaga av Larousse Gastronomique uttrycker sig så här om Haggis: "Även om dess recept inte är omedelbar tilltalande, så har Haggis en utmärkt nötaktig konsistens och en läcker salt smak".
Haggis serveras oftast med Neeps and Tatties, ungefär mosad kålrot och potatis, och självklart med en "dram", det vill säga ett glas skotsk whisky... Whiskyn behövs kanske för att skölja ner Haggisen?
Får väl se om ni tycker att receptet är "omedelbart tilltalande"...
Haggis
Ingredienser (8 portioner)
Fyllning Omslaget
1st fårhjärta 1 st fårmage
2 st fårlungor 5 l saltat vatten
1 st fårlever
2,5 kg köttbiprodukter från lamm
2 st gula lökar
225 g havremjöl
1 msk salt
1 tsk svartpeppar
1 tsk koriander, torkad & malen
Gör så här:
1. Gör ren fårmagen och lägg den i kallt, saltat vatten över natten.
2. Tvätta lungor, hjärta och lever. Lägg i stor gryta tillsammans med
köttresterna, låt koka i 2 timmar.
köttresterna, låt koka i 2 timmar.
3. Sila ut buljongen och spara.
4. Finhacka lungor, lever, hjärta och köttrester.
5. Lägg i skål och tillsätt den hackade löken, havremjölet och alla kryddor.
Blanda väl. Tillsätt lite av buljongen, så konsistensen blir mjuk.
Blanda väl. Tillsätt lite av buljongen, så konsistensen blir mjuk.
6. Skopa blandningen i fårmagen, så att den blir drygt halvfull.
7. Bind ihop magen med stark tråd och pricka några hål i den, så att den
inte spricker då den kokas.
inte spricker då den kokas.
8. Lägg Haggisen i en gryta kokande vatten. Låt koka utan lock 3 timmar.
Häll i mer vatten om det sjunker under toppen på Haggisen.
Häll i mer vatten om det sjunker under toppen på Haggisen.
9. Sedan är det bara att skära upp och servera.
Hur "icke-tilltalande" receptet än må vara, så var Haggis faktiskt ganska gott!! Jag kunde dock inte äta upp allt, men det berodde mest på att jag tänkte för mycket på vad det var jag åt...
Under Burns livstid var Haggis en vanlig maträtt bland de fattiga, eftersom den var närande, men ändå väldigt billig. Den görs ju av de överblivna delarna från får, delar som annars kastas bort. Och fåret är det vanligaste boskapet i Skottland. Tydligen så blev Haggis Skottlands nationalrätt som ett resultat av Robert Burns dikt, Adress to a Haggis, 1787. Jag har försökt, med lite datahjälp, att översätta första versen av Robert Burns hyllning till Haggisen...
To the Haggis Tal till Haggis
Fair fa’ your honest, sonsie face Rent är hela ditt ärliga, glada ansikte
Great chieftain o’ the puddin-race Du stora hövding av korv-rasen
Aboon them a’ ye tak your place, Framför dem alla du tar din plats
Painch, tripe, or thairm: Mage, inälvor eller tarmar:
Weel are ye wordy o’ a grace Väl är du värd en bön
As lang’s my arm Så lång som mina armar…
Barn från UPGCC, Ulsan Parents Group of Child Cancer, bjöd på underhållning.
För närvarande lär det finnas cirka 35 barn, i Ulsan-området, som behandlas mot cancer. De barn som blivit friska träffas varje lördag, tillsammans med föräldrar och syskon, för att få möjlighet att förbättra sina sociala färdigeter. Den sociala utvecklingen har ofta blivit förstörd under behandlingstiden, på grund av bristen på umgänge under en lång och svår period. Barnen får även lära sig att spela traditionell musik, som till exempel denna trumuppvisning. Utan hjälp från vänliga donatorer, skulle barnen inte ha haft denna möjlighet. De hade övat i flera månader för detta, sitt allra första, framträdande...
För närvarande lär det finnas cirka 35 barn, i Ulsan-området, som behandlas mot cancer. De barn som blivit friska träffas varje lördag, tillsammans med föräldrar och syskon, för att få möjlighet att förbättra sina sociala färdigeter. Den sociala utvecklingen har ofta blivit förstörd under behandlingstiden, på grund av bristen på umgänge under en lång och svår period. Barnen får även lära sig att spela traditionell musik, som till exempel denna trumuppvisning. Utan hjälp från vänliga donatorer, skulle barnen inte ha haft denna möjlighet. De hade övat i flera månader för detta, sitt allra första, framträdande...
Barnen var jätteduktiga, fast framträdandet blev aningen långt. Det syns kanske på delar av publikens ansiktsuttryck?...
Så kom då bandet för kvällen, Òr Celidh Band. Òr är skotsk-gaeliska och betyder guld. Òr består av tre kärnmedlemmar, Fiona, Alex och Mark. De spelar gitarr, fiol och olika slags pipor (visselpipor och säckpipor), allt för att skapa ett unikt sound, som enligt hemsidan skulle vara utmärkt både att dansa till och lyssna på ....
Lyssna fungerade bra, men när det kom till att dansa Gay Gordons, då höll Bob och jag oss lite vid sidan... Vill ni se hur Gay Gordons ska utföras så klicka på filmen här nedan...
Ja, det kanske inte alls ser så märkvärdigt ut. Men att vända sig åt rätt håll,
hålla armarna på rätt sida om din partner, snurra runt tillräckligt många gånger
och åt rätt håll, inte så himla lätt! I alla fall inte med lite skotsk whisky innanför västen... (Vi prövade på söndag också, det var lika svårt då. Vi är nog tröglärda som dansare...)
Det var i alla fall jättekul att titta på de som dansade, för alla gjorde olika,
ha, ha. Det är lätt att vara kaxig när man inte försökte själv...
ha, ha. Det är lätt att vara kaxig när man inte försökte själv...
De skotska männen är minsann inte rädda för att dansa med varandra...
Här trodde jag att det var dags för de koreanska männen att utföra en skotsk/koreansk dans. De höll nämligen på att stampa och hoppa på golvet.
Det visade sig att det bara var en "bräda" som lossnat lite. Golvet var nämligen
ditlagt speciellt för kvällen...
De här gubbarna dansar då inte med varandra...
De stod och hängde i en tom bar i stället, Bob, Guy, Trond, Petter och Christer...
Det blev Whiskybar till slut, så klart! Det var ju skotskt party, även om det står en korean bakom bardisken...
Men det var inte riktigt alla som nöjde sig med Whisky. Trond & Bob valde att gå till baren nere i hotellet och köpa med sig massor av Vodka & Cola till vårt bord. Snacka om service, ha, ha...
Men det var inte riktigt alla som nöjde sig med Whisky. Trond & Bob valde att gå till baren nere i hotellet och köpa med sig massor av Vodka & Cola till vårt bord. Snacka om service, ha, ha...
Jan-Harry och framför allt Petter var nöjda att få lite svensk vodka...
Och efter att ha stärkt oss med vår vanliga drink, så var det dags för Bob och mig att våga oss upp på det skotska dansgolvet. Jag tror att det var St. Bernards Waltz som spelades...
Det går som en dans, ha, ha...
Alla hade vi tagit en massa lotter, för att vinna något av de fina priserna, men den enda som vann något vid vårt bord var Christer...
Ett paket från Ralp Lauren? Vad kan han ha vunnit då? Kalsonger?...
Bob och Per spanar in Christers vinst. Inga kalsingar, men ett minnesstick
till sin I-pod...
Bästa killen på hela stället! (Förutom Robert Burns då da...)
Bob, Trond och Erik. Erik dricker sin whisky ur presentglasen som vi alla fick...
Här står Christer och Bob med Craig. Han är pack-ansvarig på Goliatprojektet.
Och så borde vi väl sjunga med i Robert Burns: Auld Lang Syne. Den sjungs ju ofta på nyårsaftons sena timma. Och här var det sen timma. Fast festen fortsatte egentligen på annan ort till ännu senare timma... Men vi tappra tre var tvungna att åka hem. Bob och jag måste hem till Walter och Christer skulle med ett tidigt plan till Italien...
Innan detta fotot togs, hade jag ägnat en låångg stund åt att leta efter min svarta kappa. Jag gick igenom garderoben 3 gånger och där hängde det en del svarta kappor. De vänliga koreanerna och skottarna gav mig en hjälpande hand. Till slut kom även Bob till garderoben. "Men du hade ju inte din svarta kappa på dig, du hade ju din beige..." Hmmm...
Efter att således ha firat Robert Burns, hans kulturella bidrag och de bästa delarna av Skottland, avslutar jag som skottarna och skriver:
"Robert Burns is cool"
Snygga brillor...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar