fredag 13 november 2015

"I must not tell lies"...

Jag ska inte ljuga! Det har jag gjort, sista raden i mitt senaste inlägg, mars 2013, löd: "For the last time: Tjingeling". Så blev det inte riktigt, för här är jag igen...

Vi var då på väg mot London, "i Harry Potters land". Tur att vi inte träffade på Dolores Umbridge...

Då hade jag väl tvingats att göra det samma som Harry, skriva: "I must not tell lies"... Som en... tatuering?... Fast det var ju ingen riktig lögn jag kom med (inte Harry heller...). Jag visste ju inte att jag skulle blogga igen. Det skulle jag ju bara göra om Bob & jag blev kompisar med Camilla & Charles i London. Det blev vi dock inte, fast..



 ...vi "träffade" mamma/ svärmor som hastigast...



...när vi var på Royal Ascot...




Walter var så klart också med i London, fast inte direkt på hästkapplöpningen. Men på puben fick han vara med. Ibland var där mer hundar än folk nästan... Som här i Cornwall, på Port Gaverne Hotel. Där fanns en pytteliten pub. Alla hundar på bilden var där samtidigt... 
Ett grisöra, någon?...
Men nu var det ju inte "Dita i England" utan "Dita i Korea" som det skulle handla om...




Förra fredagen var det dags för Walter och mig att pallra oss iväg till flyget, för att åka till Korea (Walters 2:a gång, min 4:e...). Vi hade lite väskor med oss den här gången också... Syns Walter?




Här på väg till Korea 2011, jag hade faktiskt en väska mer den gången...
..så det så...

 


 
 

Det var en lite jobbig resa den här gången. Det började redan i Göteborg. Planet skulle lyfta 12:40, blev försenat till 12:55. Bagatell, kan man tycka. Vi landade i Köpenhamn i god tid, nästa flyg skulle inte gå förrän 15:45. Försenat till... 19:00!!! Kul! Walter som redan skulle få "hålla sig" så länge. Det gick ju inte an att det skulle bli ännu längre, så vi knallade ut.
Walter har kisse-paus på Kastrups flygplats... 





Tänk om han visste vilken flygresa han hade framför sig...




Vi kunde ju inte lulla omkring på flygplatsen i flera timmar, så vi satte oss på O 'Learys. Hamburgare, vin och Baileys för mig, Dentastix och vatten för Walter... Smaskens!











Jaha, efter dryga 10 flygtimmar, så anländer vi till Narita, Tokyo. Försenade... (Ser lite ödsligt ut... Blev mera folk längre fram... )

Nu hoppades man ju bara att det skulle finnas ett plan som kunde ta mig vidare till Pusan, jag hade ju redan missat mitt bokade plan. Jajemensan, jag var bokad på ett nytt plan. Klockan 19:00!! Va! Klockan var ju halv ett på dan! Försenad igen!!! Väntan igen! Blä. Lång historia kort: Istället för att vara framme i Okpo, Goeje Island, vid 16:tiden i lördags, så var jag framme klockan 23... Resan tog alltså cirka 26 timmar... (Jag som tyckte att 16 timmar var långt...) 

 
 
 
 
Tror att Walter också tyckte det var länge... Trött hund...





Somnade lite överallt...





Heelt normal hund...






ZZZZzzzzz....







Jet lag...






Det var han förresten inte ensam om...





På måndag harvade vi oss ut i omgivningen, Walter och jag...
 
Vi bor i husen i bakgrunden, men det tar jag nästa gång...





Sett på "stan", en LEVIS-bil... Med stickningar och allt...






Walter på upptäcktsfärd...






Med risk för att upprepa mig, men jag måste bara ha med ett av alla dessa utomhusgym som finns här. Maskinen Walter sitter på fungerar väl någorlunda, det är en slags rodd. På redskap nummer ett kan du stå och vrida kroppen åt höger, vänster, höger, vänster, på redskap nummer två står du och dinglar kroppen från sida till sida. Det är jättebra för... (?)

 






Gymmen är som vanligt välbesökta. Folks träningssätt kan man med lite välvilja kalla "speciellt". Kvinnan till höger, hon står och böjer kroppen framåt, bakåt, framåt, bakåt, etc. Kvinnan till vänster går och sätter sig på en bänk...
 
 
 
 
 
 
...Sedan gungar hon bänken fram, bak, fram, bak, etc...  
Som sagt; speciellt...






Det blir inte så mycket djupa funderingar denna vecka, har som sagt jet lag. (Det får jag i princip av sommartid/ vintertid också...) Tänkte äta lax i ugn till lunch. Då har vi fått en sån där "käck" kombinerad ugn/ mikrovågsugn i vårt kök. Rund. Ugn.
 
 
 
 
 
Fanns instruktionsbok för oss utlänningar. 
Men om jag nu inte vill grilla pizza, rosta makrill eller värma ris?
JAG VILL BARA VETA HUR JAG SÄTTER UGNEN PÅ 200 GRADER!!!
 
 
 
 
 Stekte laxen i stekpannan. Blev inte gott...
 
 
 
 
 Tur att Bob hade köpt kaka till mig...




 

Att allt ska va så krångligt! Som att fälla ihop torkstället...





Varför kan det inte fungera som vanligt...






Ska erkänna att det inte var fel på det koreanska torkstället.
Var mera glapp i min hjärna...





Kuggfråga: Vad är detta?
 
 
 


Nya sockar till Walter!
 
 
 
 
 
 
 
Näe, det är så klart tossar till stolsbenen! Det förstår väl alla... 




 
Vad har då Bob gjort den senaste tiden?
Jo, han har hittat lägenhet åt oss och flyttat in så klart. Våra snygga lila tofflor stod redan välkomnande vid sängen då han kom hit...





Mat och resväskor...






Vi har haft lite lådor magasinerade här sedan sist. Tydligen var det kul att packa upp "barlådan"...





Vår snygga bar/serveringsvagn...




Två äggkokare fanns på plats i en av våra lådor, 14 ägg åt gången måste man ju ha...





 
"14 ägg om dagen är bra för magen", eller hur det nu var...




Eller så var det två, vad vet jag... Undrar vad han ska ha skeden till?





Kylen har inte direkt varit välfylld, ja förutom för äggen då. En liter mjölk, några skrämda bananer och en liten Cola. Ska det vara mat för en karl det?...



Annat var det när jag kom hit. Ja, Bob vet ju hur "trevligt" det blir om jag är hungrig...




Annars så har Bob nog haft det ganska okej innan Walter och jag anlände. Jobb, träning, middagar, umgås, sova... Han var bra på dart och biljardtävlingen som hölls för några veckor sedan. Tydligen vann han båda. Syns på minen eller hur?




 

 Undrar hur seriös den tävlingen var...
Vad var då priset: Jo att gå klädd så här i en timma... (Man fick inte veta det innan tävlingen, ska sägas...)




Har inte varit några biljardtävlingar de senaste dagarna, men Bob säger att han tycker det är skönt att bara vara hemma och läsa en god bok...
...och det får man ju tro på...




 Avslutningsvis vill jag bara säga att "I must not tell lies", utan citera en annan känd person, nämligen Terminator! "I'll be back"...
 Tills nästa fredag: Tjingeling...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar