Dita i Korea: Koreansk polis och så... Surprise!!!

Idag är det dags att berätta lite om poliserna här. Jag har haft mina funderingar om vad de egentligen har för sig...

Här står en trafikpolis i stadsdelen Ilsan. Tydligen så måste man arbeta som sådan i cirka tre år, innan man får bli patrullerande polis och åka/köra den eftertraktade radiobilen. Vid många vägkorsningar i stan, så står det poliser och försöker styra den oregerliga trafiken. Det fungerar så där...

Walter och jag ser många poliser på våra små vandringar. Här sitter några och vilar sig vid Tae hwa gang.

Ytterligare några poliser sitter och vilar sig under viadukten vid Exordium...

Parkerad precis utanför Exordium står en av de eftertraktade radiobilarna. Synd att poliserna inte är ute och tar alla galningar som kör mot rött ljus eller stannar/parkerar mitt på stora trafikleder i stället...

Intressant här i Korea är att varningsljuset alltid är blinkande, även då bilarna står stilla. Att ljuset blinkar betyder att poliserna då är i tjänst. Hmmm. Jag tycker att borde var svårt att skilja på när det är nödläge/utryckning eller vila...

Ännu en polisbil parkerad, med varningsljuset blinkande...

Det roliga kommer när man går närmare bilen.

Poliserna sitter nämligen och sover...

Ännu en sovande polis, inne i den gamla delen av Ulsan...

Här kanske de inte sitter och sover, men de står märkligt parkerade. Mitt på bron och huvudleden genom stan... Exordium syns i bakgrunden...

ZZZzzzz...

Bob har flera gånger berättat om alla smygsovande poliser som han sett,
på väg till och från jobbet. Här har vi några, som sitter och snarkar ute
vid Hyundaivarvet...

Polisgänget är samlat, en tidig morgon, cirka 05:55. Vid "stora vägkrysset efter bilfabriken" såg Bob ofta poliserna ha "möte". Kanske pratade de om var bästa platsen fanns för att ta sig en tupplur...

Men nu kommer Bob dock inte att se några polismöten vid bilfabriken mer.

Han har, av diverse skäl, (som vi alla vet vilka de är) slutat i Goliatprojektet

och i ENI.

Så nu får hans namnskylt sitta på hemmakontoret i stället. (Undrar om han tror att han har någon att basa över här hemma. Walter då kanske...)

Både Bob och jag har faktiskt haft lite blandade känslor över situationen, så vi har inte haft så stor lust att hitta på någonting alls den sista tiden. Inga parker, inte umgås med någon. Men i lördags så bestämde vi oss för att följa med Christer, Ester och Fabian ut på middag.

Först en liten fördrink hos Christer, där Bob passar på att prova julkransen som hängde på dörren. Kransen hade fakstiskt trillat ner. Tror att jag ska ge några av mina "koreanska-super-krokar" till Christer. De håller för allt...

Vi skulle till en nyöppnad restaurang, som hette Blacksmith. Christer hade varit där tidigare, så han visste att det fanns goda stekar att få där. Bob var väldigt nöjd över detta faktum.

Vad Bob däremot inte hade en aning om, var att den här kvällen var planerad enbart för honom.

Här står således hans underbara kollegor/vänner på Blacksmith och väntar...

SURPRISE!

(Har bara sett surprise-party på TV förut, så det var kul att få vara med om ett
på riktigt, ha, ha...)

Bob blev verkligen överraskad. Och rörd...

Stort "kram-kalas" utbröt...

Astrid kramas, Morten och Björn väntar på sin tur...

En märkbart rörd Bob, tackar alla som kommit...

"Skål, och hoppas att vi träffas igen, i något annat projekt, i något annat land"...

Jae Woo (han kallar sig John) och Sunni. De är jätteledsna över att Bob ska sluta i projektet. Bob och Jae Woo jobbade tillsammans på Samsung, i Okpo, 2009 också.

Bob går runt och pratar lite...

Inte nog med att så många kommit till Blacksmith för Bobs skull, de hade även gjort en bok/album åt honom...

Bente håller ett litet tal till Bob...

Måste kramas igen...

Detta foto är från Bobs sista dag på jobbet. Lite vemodigt faktiskt... En massa bilder fanns i boken, inte bara på Bob...

...utan också på hans underbara arbetskamrater. Här syns några av dem...

Alla hade skrivit några rader, vid sidan av sitt foto. Några skrev mycket, andra skrev lite, men allt var otroligt fint gjort! Vilka vänner!

Vissa hade bidragit med de allra snyggaste fotona på sig själva. Som den här mannen till exempel. Kan ni inte se? Jag förstorar bilden...

Stilstudie på Christer... "En bild säger mer än tusen ord"...

Det är svårt att finna ord, när man blir så uppvaktad. Men det är skönt, i en situation som denna, att se att man faktiskt har goda vänner...

Så kom maten. Här har vi en Tenderloin Steak, Grilled vegetable with thyme jus. Jäkligt god. Och hela tiden så bjöd restauragen på en massa. Två förrätter, bland annat en supergod svampsoppa, glass-cheesecake som dessert och sedan marinerat kött som... extra dessert?... Hoppas verkligen att Blacksmith får det att gå runt...

Snygga paret Fabian och Ester...

Bob snackar med svenske Per...

Här är vi, med Jae Woo och Sunni...

Intressant skylt på toaletten. Måste folk påminnas om att tvätta tassarna?...

Vi har lurat Bob, ha, ha...

Bob och Jin-dal...

Sunni och Bob...

Jae Woo och Bob. Jag fattar inte hur vi ska klara oss i Korea utan Jae Woo. Det är han som hjälper oss då vi (jag) har underliga frågor om koreanska traditioner eller seder och han hjälper oss då vi behöver hitta speciella matvaror eller annat. Väldigt hjälpsam och väldigt trevlig... Han är Bobs bästa koreanska vän.

Petter, Bente och Stig säger: skål!

Astrid och Björn i funderingar...

Här syns lite (mest ryggarna) av Jorma, Trond, André, Morten och Per...

Vi kramas med Terje, som var jätteförkyld och bara harvade sig med ut för Bobs skull. Goa Terje...

Skål! Petter verkar kämpeglad över att få prova Christers glasögon, ha, ha...

Bob och Stig...

Morten och Bob. Jag tycker att Mortens klädsel, med lusekofte, skjorta och slips, var sk*tsnyggt!

Stig, Bob och Jan Harry...

Jorma och Christer försöker här att komma överens om vart vi ska gå, när vi ska gå och om vi ska gå överhuvudtaget...

Jojomen, klart att vi fortsatte. Till samma "bar-gata" som när vi var ute

med MDE. Men det är nog inte samma bil som samlar papper...

Snyggingar vid V-gardens bardisk...

Söta Ester och jag...

John och Bob...

Två blåögda svenskar. (Jag snackar alltså om ögonfärgen...)

Och nu är Petter kämpeglad över att få prova min hatt, ha, ha...

Ja, vad säger man... Det är i alla fall ett glatt gäng, som nu är på väg till
nästa ställe...

En tomtenisse?! Nä, det är bara Stig... Och i bakgrunden syns Bob, på väg ut från V-garden, med drinken i handen. Det är ju dumt att lämna någonting kvar...

Nästa ställe vi skulle till hette Second Hotel (tror jag...). Jag var lite orolig på vägen dit. Hustru till en av Bobs kollegor, hade varit där en kväll med sin man. Hon tyckte det var så trevligt, så hon ville gå dit igen tillsammans med några väninnor. Men den kvällen blev hon stoppad i dörren. Hon var "för gammal"!!!! Till saken hör att hon är koreanska, jättesnygg och minst 15 år yngre än jag.... Hmmm...

Vi kom in allihop! Christer fix! Så här såg det i alla fall ut på stället. Väl där inne så blev jag helt paralyserad. Mörkt, blinkande, dunkande, varmt... Bob och jag stod som klistrade vid baren, på exakt en och samma plats. Var de andra tog vägen hade vi ingen aaaning om...

Fotona från Second Hotel har jag fått från Fabian. Jag tror att folk hade kul...

Vi som hade "lite äldre själar" gick vidare (efter kanske 15 minuter, en halv drink och lätt tinnitus) till en mer gammelmodig/traditionell bar, The Golden Eagles...