Vi ser lite allt möjligt på våra promenader. Och hör en massa också. Trädet som Walter sitter under har en massa "invånare". Och de är högljudda...
Massor av cikador! Vet inte om de syns, det sitter i alla fall hundravis små beige "skalbaggar" i trädet och sjunger.
Faktum är att det bara var tomma skal jag fotograferade. Cikador ömsar nämligen skal och de tomma skalen satt kvar i löven och på grenarna.
De sjungande cikadorna satt troligen högre upp i trädet...
Så här ser de annars ut. Svåra att upptäcka. De är inga "skalbaggar", utan tillhör insektsfamiljen Cicadoidea. Finns tydligen runt 2500 olika arter runt jordklotet. De lever i tropiska klimat, så då förstår man ju att de finns i mängder här. Cikadornas sång lär vara bland de starkaste ljud som en insekt kan frambringa. Sången skildrades i poesin redan under antiken. Det är hanarna som frambringar ljudet, för att locka till sig honorna. Romantiskt...
Det finns annat som hänger bland träden. Här hänger lök och vitlök på tork på en liten balkong. Jag tror inte att de har odlat löken själva, men annars finns det mycket grönt som odlas här i byn...
Här är hela taket övervuxet av pumpaplantor...
Walter spanar på någon intressant lämning på gatan. Jag spanar in olivträdet...
Vore fint att kunna skörda sina egna oliver till salladen...
Här växer oidentifierad grönska på taket...
Vid ett vägskäl odlas åter grön chili. Men i krukan som Walter sitter bredvid, så växer det små svarta squash-liknande grönsaker...
Här är chilin röd för omväxlings skull. Den är ju aningen starkare än den gröna...
...så det gäller att se upp, så att Walter inte spatserar rakt in i chilihögen. Det är ju förresten ett perfekt ställe de har funnit, för att torka sin chili. Mitt på övergångsstället, ha, ha...
Vi kom helskinnade förbi. Och här växer det mera grönt...
Fikon. (Mamma gillade fikon i konjak förr. Ska kanske sno några?..)
Vet inte om detta är granatäpple. Bob säger att det är sprängda tomater...
Det är förresten inte bara ute det är grönt. Så här såg det ut för ett tag sedan nere i vår entré...
Nu är där fullt av björkar. Och nya sittgrupper. De är stenhårda. Och en annan sak, jag citerar Bob: Var f*n har brandsläckar'n tagit vägen?... Här är det minsann inget "SAFETY FIRST"...
Även om Bob gillar Ferrari, så tror jag inte att den här båten faller honom i smaken. Vad ska man säga, koreaner gillar kopior... (Om ni inte ser, så sitter det gula Ferrarimärket, samt namnet, ungefär vid sittbrunnen...)
Fast han behövde lite hjälp att komma upp på land igen. Han väger så lite, så vågorna drar ut honom till havs, ha, ha.
Jag fixar till Walters utstyrsel. Tja, ni kommer så småningom att få se vad vi hade för oss. Tjingeling...
Ja grönt är verkligen skönt! Att odla är ju roligt, men då måste det ju finnas värme och sol. Det kan vi inte skryta med här hemma :( Har Ni fått reda på var brandsläckaren är? Det kanske blir ett mysterium som Ni får lösa.
SvaraRaderaJa bada Ni och ha det så bra så hörs vi.
Kramar från oss på Orust
Ha Haaa Tessan såg det direkt vad det var som Ni skulle fota. Kul att se lite senare.
SvaraRaderaMånga Kramar Dossan
Tomtar är vi allihopa allihopa allihopa,
SvaraRaderajag med och ni med.
Men så härligt ni ser ut att ha det, fantastico ...!