Filippinskt bröllop...

Så var vi tillbaka på Cebu, Filippinerna, igen. Fast den här gången hade vi en trevlig anledning att åka tillbaka. Vi var inbjudna till bröllop!

Precis som förra gången så bodde vi inte i själva Cebu, utan på den mindre ön Mactan och i området Lapu-Lapu City, som fick sitt namn efter frihetskämpen Lapu-Lapu. Idag blir det inte särskilt mycket mer historia om stället, eftersom jag beskrev det mesta den 6:e april i år.

Sent förra torsdagen kom vi således fram till Crimson Resort.

Även om klockan var mycket, så måste vi ju bara inviga vår egen lilla pool. Med en liten drink som vanligt. Säkert 30 grader i vattnet klockan halv ett på natten. Det var förresten svårt att hinna ner i poolen igen innan fjärrutlösningen klickade. Vi glömde fjärrkontrollen till kameran hemma...

Man möts av söta värdinnor överallt...

 Fredag morgon, efter frukost. Pömsig...

Hela Crimsons strand var invaderad av norrmän, ha, ha. Och så några svenskar... Vad sägs om hippien som plåtar och den strandade makrillen som plaskar i vattnet i bakgrunden?...

Äta-lunch-foto...

Efter-träningen-foto...

 På kvällen möttes vi i strandbaren Azure...

Bland norrmän/kvinnor är det aldrig några sura miner...



Senare på kvällen så började det ÖSREGNA! Vet inte om det syns bakom Bob...

Personalen tog i alla fall på sig regnställ...



...och gästerna fick goa badhandukar på sig, som var varma! Mysigt faktiskt...

Trevligt ställe att morgon-raka sig på. Lördagsmorgonen bjöd på sol.

Som vanligt...

Här bor vi...

Fullt upp med att packa in bröllopspresenten till Rina & Jan-Birger ordentligt...

Hade prövat att göra egenhändigt scrap-book-kort på dator...

 Rina och Jan-Birger som porslinsfigurer, på stranden vid Maribago Resort...

Baksidan...

Alla möts vid lunchtid, för att åka till Cebu City där bröllopscermonin ska vara...

Söta Bente...

Geir blir uttittad av en liten (koreansk) flicka. Hon kanske aldrig hade sett en norrman förut?..

Här är vi.

Alla säger "KIMCHI!!!

Vi gjorde ett litet stopp på "Bobs och mitt handlar-ställe". (Vi handlade upp oss på drycker här, även förra gången vi var på Cebu...)

Johan och Bob packar korgen. Måste ju ha något att släcka törsten med på bussresan...

Utsikten från bussen. Tydligen så lever cirka 40 procent av befolkningen i fattigdom...

Kontrasterna är stora. I bakgrunden syns en nybyggd kontorsbyggnad, i förgrunden syns vanliga bostadshus. Detta är i centrala Cebu City. Staden hade vid folkräkningen 2007 cirka 798 809 invånare...

Inte lätt att vara elektriker här...

Hmm, undrar vilken kabel som går till... eeh... 15 B...typ?...

Det finns vovvar överallt...

Det finns också många olika fortskaffningsmedel. Inte bara vanlig taxi. Eller jeepneys... (Som jag berättade om i april...)

Här kan man köpa bananer...

...eller kanske solglasögon, pennor eller cigaretttändare...

Trots fattigdom och slit så är de filippinska människorna väldigt vänliga.
Du möts nästan alltid av ett leende...

Här har vi en till som ler... När vi kommit fram till stället där vigseln skulle gå av stapeln, så var det några minuter över, som vi kunde spendera hur vi ville.
Köpa bikini kanske?...

...eller skor?...

Men nu börjar det bli dags för vigsel. Här står brudgummen på trappan och väntar...

Den söta bruden, Dorina...

Den stilige brudgummen, Jan-Birger, i en lite speciell pose...

Så stod domaren, som skulle utföra den borgerliga vigseln, redo bakom bordet och allvaret tog vid. I bakgrunden syns Geir, som var ett av vittnena. Sponsor kallades det tydligen...

Alla ville så klart föreviga ögonblicket. Fem professionella fotografer fanns på plats. Och så vi andra amatörer...

Yeesss!! Ringarna passade!!

Får jag presentera herr och fru Aarnstein...

Vi gjorde det!!!

Jag tror att Bob plåtar åt fel håll. Vad tar han kort på tro?...

MEJ!!!

Det fina brudparet!

Å här e vi som vanligt. Alla gäster fick små fina blombuketter, männen att ha hängande kring halsen och kvinnorna knutna kring handleden...

Mera fotograferande...

Jan & Rina...

Bob snackar lite, då Jan-Birger sitter allena vid bordet...

Trots nybliven brud, så hade Rina fullt sjå med att se till att transport för gästerna fungerade obehindrat...

Filippinska och norska flaggan var på plats så klart...

Nä men nu har det väl blivit lite fel?...

Verkar bra det här...

Den gråtande bruden kommer...

Geir tog verkligen sitt "sponsor-ansvar" på allvar. För vad gör en sponsor om inte sponsrar, med en tia eller två, ha, ha?

Bäst att stoppa pengen i innerfickan...

...Halloj...

Och här är gästerna från Norge och Sverige...(Fast i nu-läget så kommer de flesta från Ulsan, Korea...)

Desserten kom på bordet. Banan-blads-paket, som innehöll ett slags blåbärsris med kockos och socker. Sött och smarrigt!

Tillbaka på Crimson Resort, för att slappa en stund före festen...

Alla bröllopsgäster möttes i baren Azure igen...

...men sedan åkte vi till Plantation Bay Resort, där bröllopsfesten hölls. 
Vi möttes av en maassa Lisebergsslingor i palmerna...

Brudparet hade bytt om till lite enklare klädsel. De var jättefina tycker jag!

Skål och välkomna!

Bob förser sig vid buffén. Massor av jättegod mat!

Köbildning...

Jag fick mat, jag också...

Smile!

Astrid kollar maten...

Sponsoren/vittnet Geir höll tal...

Brudgummen höll ett tal, så att alla kvinnor fick tårar i ögonen...

I Filippinerna håller både brud och brudgum tal...

Och vad tar alla kort på nu då?

Jag hade redan spanat in den: TÅRTAN!

Dags att skära tillsammans...

...äta tillsammans...

Den var god!!!

Jag vände på kameran lite och fick se en snygging bland gästerna...

Och så lite champagne för att skölja ner tårtan. Skål!

Jag fick också en "liten" tårtbit... Den var goood!!!! (Jag åt för mycke!)

Å här var norrmännen och svenskarna igen. (Vi var faktiskt fyra-och-en-halv svenskar på plats. Emma och Johan står längst till vänster i bild. Halvan var sonen Todd, 4,5 år. Han sov just vid detta tillfälle...)

Bente och Bob myser...

Bruden hade ibland flera brudgummar vid bordet...

Bandet spelade kanon...

Dags för brudparet att lämna podiet och partaja lite...

Fotografen Bob står redo...

...att plåta Bente och Arnt i en svängom...

Astrid och brudgummen...

Måste ju besöka baren också. Här gäller det att se upp, för det är minsann
inga fjuttiga 4 centiliter som hälls i drinkarna. Här är det kutym att blanda med
8 centiliter vodka i colan. Ooops...

Party!!!

Jan-Birger hade en massa pengar fastnålade på skjortan. I Filippinerna är detta tydligen tradition då man gifter sig. Gästerna nålar pengar på det nygifta paret, som en symbol på att de nu ska bilda bo tillsammans. Pengarna ses som en liten startsumma för att kunna skapa sitt nya hem...

Självklart ville man vara med och bidra. Traditionen säger att eftersom jag tillhörde brudgummens sida av gäster, så var det bruden som skulle få min gåva. Rina ser lite rädd ut då jag kommer med nålar i högsta hugg. Jag ser också rädd ut. Man vill ju inte sticka fel, ha, ha...

Det var en fin plats att vara på bröllop...

Och musiken var toppen...

Det ser Arnt också ut att tycka, ha, ha...

Bob hittade en leksak, som han ville pröva att skjuta upp i luften.
Det gick si-sådär...

Lika bra att ta sig en liten drink i stället...

De filippinska väninnorna ville ta en bild med Emma och mig. Lite gulligt...
Det var väl för vårt ljusa hår. Fast Emmas långa lockar är ju i alla fall äkta,
det kan man ju inte direkt säga om mina ha, ha

Ett lite mindre seriöst kort, fast lika trevligt. Vi hade placerat oss framför en av fläktarna, för att svalka oss lite...

'

Natt-kort, ha, ha...

Paket-öppnings-kort! Jiippiee!

Alla är nyfikna...

Svårt att få tag på något svenskt, så det fick bli ett handgjort koreanskt fat...

Ooops, ska bara ta bort kvittot på baksidan...

Så blev det dags att lulla hemåt. Geir, Astrid och Bob leder vägen...

Geir och Bob snackar ihop sig...

...om hur korken bäst tas bort utan vinöppnare...

Hur det gick förtäljer inte historien...

 På söndagen var vi allt lite sega efter bröllopsfesten...

Vi tog det lugnt med solandet och åkte in till Cebu City istället. Här sitter några småpojkar vid vägkanten...

Små barn leker på bakgården... Som jag skrev sist så lär det finnas cirka

60 000 gatubarn enbart i huvudstaden Manilla...

Söndag morron...

Inne i ett av Cebus köpcentrum. För att få lov köra in i parkeringshusen, så stoppas alla bilar och kollas i bagageutrymmen och undertill. När folk ska in i själva köpcentrat så skannas handväskor och ryggsäckar, precis som på flygplatserna. 

De har väldigt god mat i Filippinerna tycker jag. På detta matställe bad vi om att få tallrikar, då maten kom på bordet. Då fick vi till svar att de använder bananblad att äta på. Inte så konstigt kanske, om man betänker restaurangens namn: Banana Leaf...

Åker hem igen...

...och sedan lämnade vi knappt rummet på hela söndagen... Sööömnig...

Fin utsikt från terrassen...

Måndag, vid lunchtid och vi har packat för hemfärd...

Walter var nog lite glad att vi kom hem, så att han fick vila upp sig.
Han snarkade konstant tisdag, onsdag, torsdag...

Och min panna var nog glad att komma bort från strandlivet. Man kan ju tro att jag aldrig varit utomlands förr... Tjingeling.