Det brinner i knutarna...

Ja, nu kan man säga att det brinner i knutarna. Jag fyller ju år snart! Så det gäller att köra på med lite extra fixande.

Därför åkte jag i lördags ännu igen till Teng Teng Skin Clinic och doktor
Julius Jon, för att bli till-snyggad. Jag har väl snart skalat av det mesta av
min överhud, ha, ha...

Bob och Walter är ju snygga som de är, så de tog det lugnt i hamocken på 5:e våningen under tiden..

Fast jag tror mest att Bob ville testa den nya fjärr-utlösnings-mojängen till kameran...

Det brinner även i knutarna för oss att hitta en bröllopspresent. I denna stund, fredag, så ska vi på bröllop i morgon, lördag 18 augusti. Så förra helgen var vi på jakt. Se vad vi då såg i Hyundai Departement Store. Titta till höger om mig...

Julgran och isbjörn med tomteluva. Undrar vad "Summer Christmas" är...

Bob på jakt efter present. Har han funnit något lämpligt tro?...

Ett CD-ställ i form av en gris.... Nja, skulle inte tro det...

Och jag fann en massa grejer till oss själva, hela korgen blev fylld! Gris-skära silicon-brödformar måste bara finnas i varje hushåll...

Det gick således inte särskilt bra att handla bröllopspresent. Och inte hade vi vädrets makter på vår sida heller. Det började att fullkomligt vräka ner regn.




När till och med elektrikerna måste ha paraply då de jobbar, då regnar det mycket. Fast den här synen skulle man ju aldrig få se hemma i Sverige...

Jag har "fastnat" under ett litet tak. Ser ni ösregnet?

Och här kommer min gentleman Bob, backande med bilen för att plocka upp mig. "Happy wife, happy life"...


Fast i lördags, då jag kom tillbaka från Seoul och Teng Teng Clinic, så hade man nog önskat att det hade regnat. Taxichauffören visste som vanligt inte var Exordium låg, så jag fick förklara vägen. När chauffören senare upphetsat började peka på Exordium, så svarade jag bara "nääää", som betyder "ja" på koreanska. Men när han viftade för femte gången, så fattade jag att det måste vara något annat än husen han syftade på...

Man kan säga att det brann i knutarna, bokstavligt talat den här gången...

Lågorna slickade taket på Exordiums 5:e  våning, då jag tittade dit taxichauffören pekade.

Det kom säkert fem brandbilar farande...

Jag hade ringt till Bob, så han och Walter var på säker mark...

Det skulle ju annars ta ett bra tag att knalla ner från 45:e våningen, om man skulle behöva ta trapporna...

Brandbilar och polisbilar fanns på plats...

Fler brandbilar anländer...

Full aktivitet råder. Inte så konstigt kanske, om man betänker att Exordium är högsta huset i Ulsan...

Brandmännen är uppe på 5:an och undersöker...

Här syns de bättre. På den här våningen växer det en del grönska och om man vill ta en promenad i regn utan att bli blöt i håret, så kan man här spatsera runt hela huset. (En del hundägare i huset rastar sina hundar här! Blä!)

Polisen som var på plats, hade kontakt med brandmännen uppe i huset...

Det är alldeles svart i taket och ute på väggen vid 5:e våningen...

Så verkar läget att vara under kontroll och brandbilarna ger sig av...

Ambulans var också på plats, men lyckligtvis så behövdes inte deras tjänster...





Vi gick upp senare och tittade på brandområdet. Det var bara några små träd som brunnit ner. Troligen var det någon som rökt och kastat in sin fimp bland buskarna. Blev ju ingen stor katastrof den här gången, som tur var...

Men en katastrof är däremot att brandlarmet inte startade när det brann!!!

Och det var bara en ynka liten notis på husets anslagstavla efteråt...

Och allt stod på koreanska. Bra, när minst hälften av husets invånare är utlänningar...


Tur i alla fall att det inte blev någon allvarlig brand. Annars skulle man behövt en massa vatten, kanske rent av en hel pool...

...som den här. Vår egen lilla pool, som vi kan plaska i, med havsutsikt...

Det är alltid bäst att avsluta med lite trevligare saker. Därför kommer det alltså en hälsning från oss på Cebu. Igen. I morgon, på lördag, blir det stor bröllopsfest för Rina och Jan Birger. Tjingeling!