Bemärkelsedagar...

Idag kommer det att handla om diverse betydelsefulla dagar, som vi brukar fira. Förra söndagen var det till exempel Mors Dag i Sverige. Jag sände då hem en liten paket till mamsen...

Hon fick bordstabletter med koreanska körsbärsblommor på. Tabletterna hade jag sytt... 

...och blommorna hade "min" broderidam sytt...

Vet inte riktigt hur hon syr dem, för det är minsann ingen data-symaskin hon har. Och alla blommor ser olika ut. Strunt samma. Jag tycker i alla fall att de är fina. Hoppas att mamma tycker det också...

Det är inte bara Mors dag vi har firat. Buddha hade sin födelsedag i måndags, den 28:e maj. Det kommer att märkas på en del av bilderna... 

"Låt allt levande bli befriat från lidande" sa Buddha redan 400 år f.Kr...

För att befria oss själva lite, så åkte vi i lördags för att sola på Jinha Beach...

Massor av tält hade som vanligt kommit på plats i skuggan under träden...

Här märks det att det är en viktig högtidsdag. Koreanerna var nämligen lediga på måndag också, eftersom Buddhas födelsedag är helgdag. Detta innebar att de kunde vara i sina tält under hela tre dagar; lördag, söndag och måndag... 

 Maassor av tält. Mysigt... (?)

Även om jag gör mig lustig över koreanerna och deras tältande, så måste jag erkänna att grunden till deras ständiga "camping" är bra. De tar sig verkligen tid att umgås med familj och vänner. De sitter hela dagarna vid sina tält och grillar, spelar spel och pratar med tältgrannar och familjemedlemmar. 

 Undrar om Bob är sugen på att tälta tro?...

 Tälten sedda ifrån stranden...

 Det var väldigt varm i lördags. Hoppas att det fläktade lite under träden...

Bob och Walter packar upp våra attiraljer...

...sedan joggar de lite längs standkanten...

 ...och så blir det så varmt, så att "de" måste bada...

Walter var en badkruka (precis som matte). Bobs första dopp, den 26 maj... 
Det var som synes inte så varmt...

 Lite tältkort igen... 

 ...på väg mot bilen...

Så var det söndag morgon. Lite trött (och suddig) i hissen...

Vi skulle "klättra" lite vid Dongchuksa igen...

Även här var det massor av folk. Fast den här gången vet vi inte om det berodde på Buddha eller om det var en "städpatrull", som var ute på uppdrag. Alla hade nämligen röda västar, påsar och långa griptänger, så att de kunde plocka skogen ren från skräp...

Det är i alla fall vacker natur här. Ni fattar väl att vi gillar att vara här, eftersom vi återvänder hit hela tiden, ha, ha...

 Och så är det trevligt att vandra någonstans där stigarna inte är asfalterade eller stenlagda...

Fast det finns ju lite trappor...

Walter blev lite trött i sina små korta ben, så han tog varje tillfälle att svalka sig i bergsbäckarna...

 En kort vila...

 Suddig bild. Vi har kommit åt en knapp på kameran...

Efter att ha varit på toppen av berget och ätit vår medhavda fika, så var det dags att vandra neråt igen. Vi brukar ta en annan väg då vi ska ner, så att vi passerar Donchuksatemplet... 

Men jag missade tydligen avfartsvägen. Hur svårt kan det va'! Jag har ju varit här flera gånger nu! Och på "fel-vägen" var det massa uppför! Blä!

Och det var gassande sol och varmt! Här passerar vi en militär träningsanläggning, för andra gången idag. Vi fick nämligen vända och gå tillbaka... (Bob vandrar helt oberörd i den stekande hettan... Hrrmf)

Vattenpaus för Walter. (Suddig bild igen)

 Men nu började vi att närma oss rätt väg, för här kom det några munkar gående...

Ha! Här har vi skylten!

 Donchuksas tempel i bakgrunden...

 Där såg man också spår av Buddhas födelsedagsfirande...

Många kulörta lampor hängde över tempelområdet...

Bob vid Three Storied Stone Pagoda, som jag berättade om då mamma och jag var här den 18:e maj...

 Nu började Walter att bli trött. Han ville inte alls gå ner för några trappor...

Bob fick ge en hjälpande hand...

Just så här bar Bob alltid Walter, när han var en liten valp. Walter är ju aningen större och tyngre nu, han väger hela 5,8 kilo...





Roligare saker än så här har vi inte haft för oss den gångna veckan. Vi gjorde goda middagar på helgen och vi åt desserter... I söndags hade vi detta som dessert, koreansk choklad, som Bob hade fått på jobbet. 

Men det finns faktiskt en anledning till varför Bob fått choklad på jobbet. Den delades ut av en korean, som hade blivit pappa och det ligger en lång tradition bakom detta. I Korea är de första 100 dagarna en mycket speciell tid för föräldrarna och det nyfödda barnet. Förr var ju barnsjukdomar vanliga och barnadödligheten hög. För att skydda sina barn så avstod föräldrar från att ta barnet utomhus tills det hade gått 100 dagar efter hans/hennes födelse. 






Historiskt sett så var barnen som överlevde sina första 100 dagar väldigt få. Därför firades alltid denna dag med en stor fest, Baek-il. Det var först då, vid denna bemärkelsedag, som barnet fick träffa övrig släkt och grannar...

Baek-il firas fortfarande på många håll i Korea. Här är det således lilla Linas 100 dagar som vi hyllar. En särskild händelse under Baek-il var att föräldrarna delade ut riskakor, så kallade baekseolgi, till minst 100 personer. Det ansågs att detta skulle bidra till att skydda barnets liv. Ju fler människor som åt kakan, desto längre liv skulle barnet få. Så chokladen som Bob fick på jobbet, var troligen en variant på den tidigare riskakan... Tur att vi åt upp den...





Fast när det kommer till choklad så finns det inget som slår min favvis: Guylian! Ni ser att asken är i princip tom. Jag äter den morgon, middag, kväll, i princip! Kan inte sluta! 

Guylian (uttalas ungefär giljää) grundades 1960, av Guy Foubert. Chokladen och företaget har fått sitt namn genom en kombination av Fouberts förnamn Guy och hans hustrus förnamn, Liliane. När Guylian grundades utmärkte de sig genom att skapa choklad i form av snäckor och sjöhästar. Nu prövar de, genom att sponsra Project Seahorse, att ge någonting tillbaka till världen. 



Project Seahorse grundades 1996 och arbetar med att bevara sjöhästar och annat marint liv över världen. Guylian har varit en bärande sponsor av projektet ända sedan 1999 och sjöhästen är ju även Guylians företagsmärke. Fast stjärtfenan på företagets sjöhäst böjer sig åt motsatt håll än på den riktiga sjöhästens. 

Så vad kan vara ett bättre sätt att stödja vår marina miljö, än genom att köpa (och äta!!) Guylians chokladsjöhästar?! Jag tror att jag genast ska gå och ta mig en chokladbit... Tjingeling.