Midsommarafton och krabbfest...

Så har det varit midsommar igen. Även om vi detta året inte hade någon midsommarstång och inga gäster, så gjorde vi självklart vårt bästa för att få till lite svensk stämning...

Vi hade fått sill hitskickad från mamma i Sverige, men resten fick vi pröva att knåpa ihop själva. Gräslök måste man ju ha till sillen och här ser den verkligen mera ut som gräs än lök...

Vi dukar upp vårt midsommarbord vid floden, nära bambuskogen...

Blommor och flagga på bordet, lax, matjesill, andra sillar, färskpotatis och hemmagjord hovmästarsås. I stället för gräddfil fick vi ta naturell yoghurt. 
"Man tager vad man haver"... Hovmästarsåsen blev ok, fast 
den köpta smakar bättre tycker jag. Receptet?...

Hovmästarsås                                      Tillagning

1 dl stark söt senap                             1. Blanda senap, äggula, socker,

1 äggula                                                    salt, peppar och vinäger i en skål

2 msk socker                                         2. Tillsätt oljan, droppvis, under

1 krm salt                                                    ständig vispning.

0,5 krm vitpeppar                                  3. Blanda sist i dillen.

2 tsk vitvinsvinäger                               4. Förvaras kallt fram till servering.

1 dl rapsolja

1 dl hackad dill

Vi hade lite underhållning då vi åt. En man prövade att korsa den lilla flodremsan med sin hund...

Sicken mes-hund! Hon/han vågade inte gå över på stenarna...

...mannen fick gå och hämta vovven, och bära den över...

Efter det skådespelet var det väl dags för en liten nubbe?...

Ingen snaps utan snapsvisor! (Fast Bob fuskade ibland och smög till sig nubben utan att sjunga!)

Vårt sånghäfte. Är man fjantig så är man...

Snyggingen Walter sitter på vakt...

Vi var till slut bara tvungna att ta en liten tur över stenarna. Gubben med hunden satt en liten bit därifrån, men kunde se vad vi gjorde... Spana in Walters kaxiga skutt...

Åsså tillbaka igen. Ha, där fick dom sej allt...

På promenad för att låta sillen sjunka ner...

...så att det fanns plats för dessert. Jordgubbs-säsongen är tyvärr över, så det fick bli bärpaj med (hemmagjord) vaniljsås. Det är också gott...

Så såg alltså vår midsommarafton ut i stora drag och vi gick hem, mätta och belåtna. Men på midsommardagen var vi bjudna på annat kalas, för att bli mera mätta..

På Sea Side var det uppbullat för krabbfest...

Här i Korea finns en krabba som tydligen kallas snow crab. Jag skrev lite om denna krabbsort i augusti förra året. Då åkte vi genom kustbyn Guryongpo, som är väldigt känd för sin hälsosamma "Guryongpokrabba". Fast inom samma "krabbfamilj" kallas de även för spindelkrabba och kungskrabba. I alla fall så har de långa spindelben och det är endast dessa man äter på krabban...


Här har vi kommit fram till Sea Side och Bob skålar med Mårten. Bente dansar lite i bakgrunden, ser det ut som...

Det är skönt att kunna sitta ute vid havet. Därav namnet på restaurangen/krogen...

Trond berättar en av alla sina historier...

Till bords, för att äta "spindelkrabba"...

Det kanske inte ser så aptitligt ut, men det var jättegott...

Svein fick en alldeles egen badring! Tydligen var man på förra festen orolig för att han skulle falla "överbord". Undrar om det berodde på maten eller vinet tro?....

Bente skålar...

Å vi är på hemligstället. Fast jag tror att Bob har gått in genom fel dörr...

Mårten och jag myser på terrassen efter middagen...

Goa gubbar...

...och gummor...

Sedan var det dags för brasa på stranden...

På första parkett...

I bakgrunden syns Sea Side, där vi åt vår krabba...

Det smakar alltid gott med en Hite (koreansk öl)...

Smakar gott med vin också, tycker jag. (På Sea Side är glasen stora och väldigt välfyllda...)

Min snygging...

Här undersöker han... stranden?...

Man fick ju lite sand i skorna... Bob försöker att tömma ut det mesta...

Det är inte mina öl som ligger utspridda där jag sitter...

(Det var säkert Mårtens eller Bobs...)

Åter igen så kommer vi hem, mätta och belåtna. Vanligtvis så har vi ganska bra ordning på våra skor i hallen. 

Den här kvällen såg det ut så här i stället. Vem kan ha flyttat runt dem tro?

Man undrar ju lite vad han håller på med... Jaja, Walter var i alla fall glad att vi äntligen kom hem från vår krabbfest. Och vi var mätta och goa' efter krabbmiddagen... 

Fast jag får ändå säga att jag tycker att vår svenska krabba smakar aningen godare...

Och särskilt om den blivit uppfiskad av "Storfiskare-Bob". 

Här dras det krabbor i flygande fläng, i Hunnebostrand 2004...

Tjingeling...

Paket, presenter och språkproblem...

Jaha, nu har det varit ännu en tid av händelselöshet och idétorka...

Så idag blir det bara skriverier om diverse onödigheter, som till exempel presenter och språkproblem. Fördelen med att jag inte har någonting att skriva om är att ni då får mindre att läsa...

Fast onödigt vill jag inte direkt säga om presenten som vi har fått av 

Jae Woo och Sunni (Bobs koreanska kollega med fru). Se på denna 

jättekruka, fylld med honung! Jag älskar honung! De kommer ofta med 

presenter till oss. Jae Woo är så glad över att få jobba med Bob igen, 

så det kanske är därför. 

Bob funderar för övrigt på att köpa sig en egen present...

Vi har som ni vet redan besökt Harley Davidson i Busan, så i veckan åkte vi till Harleybutiken vi har här i Ulsan. Walter ser lite besvärad ut, för inne i butiken, bakom mig, satt ett gäng koreaner i en soffa och rökte och försökte locka till sig Walter hela tiden. Han var inte intresserad...

Och koreanerna var inte heller intresserade. I alla fall så var de inte särskilt intresserade av att sälja några motorcyklar. "No english" sa den ena koreanen snorkigt till Bob. Så det blev ett kort besök, vill jag lova. Här är Bob redan på väg ut igen. Sk*t irriterad, med all rätt. Det var ju inte direkt en trehjuling för 100 kronor han ville köpa... "What kind of person are you"!!! sa Bob när han gick. 


Fast för för rättvisans skull ska sägas att mannen i den grå T-tröjan var okej. Han ville i alla fall försöka att prata med oss. Han berättade att ägaren var och spelade golf och skulle komma tillbaka senare. Undrar vad ägaren skulle tycka om sina kompisars säljförmågor...

På väg från butiken. Walter tittar förundrat på Bob...

Och har jag gett mig själv en tidig födelsedagspresent...

Har en längre tid funderat på att ge mig själv lite längre hår i 50-årspresent. Så här sitter jag således beredd, förra lördagen på Hair of Zio. Denna hårsalong besöks av många västerlänningar som vill skaffa hårförlängning och ägarinnan, Suin, pratar bra engelska. Hon var även bra på att fotografera tydligen. Hon plåtade och filmade och filmade och plåtade. Jag höll på att bli helt nervös! Men hon har en massa bilder på sin hemsida, för att visa vad hon erbjuder för tjänster på salongen. Får väl se om min nuna hamnar där så småningom...

En bild var jag ändå tvungen att ta på mig själv. För titta på mitt huvud...

Koreanerna gillar tydligen att rulla ihop håret till en liten korv. Jag ser ännu en gång ut som Lilla My, som var med i Mumintrollet... (Fast hon hade förstås inga gröna plast-öron-skydd...)

Förresten så är det inte bara frisyren som är lik, även Lilla Mys humör stämmer ganska så bra in på undertecknad. Tyvärr, kanske man skulle säga...

På Hair of Zio använder de sig av Great Lenghts hårförlängningar. Dessa ska tydligen vara mer skonsamma för håret. Fastsättningen är gjord av polymer, som i molekylstruktur tydligen ska vara ganska lik hårets, så det sliter inte så på ditt eget hår. Tja inte vet jag, får väl se hur detta blir... (Det är inte jag på bilden...)

Men här é ja, med mina lockar. Det blev ganska bra, även om jag som vanligt inte kan få någon koreansk frisör till att klippa mig som jag vill ha det. Jag saknar Peder på Quomodo! Vi får väl se om jag har tappat håret lagom till mitt födelsedagskalas i oktober, ha, ha. 

När Bob och jag inte spanar efter presenter till oss själva, så är vi på spaning efter paket sända från Sverige. Vi har en slags "paketcentral", längst ner i vårt hus. Jag har en gång gjort försöket att fråga efter ett försenat paket här. Men mannen som sitter bakom skärmen kan inte ett endaste ord engelska. Då blir det svårt att få fatt på sitt paket...

Ibland får vi stora paket. Då kan vi hämta dem i någon av boxarna. Det är bara att hålla nyckelkortet framför skärmen, så öppnas respektive lucka. Det är rena adventskalendern, med presenter bakom luckorna, ha, ha...

När vi får mindre paket så kan vi hämta dem i vår postpox, nummer 4503, vårt lägenhetsnummer. Smart va?... Här är det i alla fall succé, för igår så kom det ett litet Sverigepaket! Jippeee!!!

Ibland så har vi även turen att få paket levererade direkt till vår dörr. 
Förra helgen var det en man som ringde på. Jag gick och öppnade. 
"Nose pepper?" undrade mannen... 

Jag såg nog lite frågande ut. Nose pepper? Vad katten menade han?

Nose pepper? Menade han "nose powder", så att jag inte skulle bli blank om näsan? (Fast nämnda näspuder har i och för sig hamnat lite var som helst, på de snygga damerna Ashley Judd och Nicole Kidman...)

Eller menade han kanske en annan, mera suspekt, nose pepper?.....

Jag berättade senare för Bob vad gubben vid dörren sagt. Bob är mera 
van vid koreanernas underliga engelska, han hör det ju varje dag på jobbet. 
Han översatte genast mitt "nose pepper" till...

..."news paper"... Hmm...

Ja, ja, det var väl ändå inte GP som han hade att erbjuda....

Vi önskar er en trevlig svensk midsommarafton, fast utan regn. Tjingeling!