Med mamma på tempelpromenad, italiensk lunch och koreansk fika...

Förra fredagen såg det ut så här trevligt ut vid "blogg-dags", då var vi tre framför skärmen. Idag får Bob och jag sitta ensamma, för mamma har rest hem till Sverige igen...

Mamma fick äntligen smaka på de goda koreanska jordgubbarna, som hon bara har sett på bild tidigare. Förra gången hon var här var det ju inte jordgubbs-säsong. "Bubbarna" har säsong någon gång mellan  januari och juli, om jag inte missminner mig. Jag tror att de föll mamma i smaken, hon ser i alla fall ganska så nöjd ut...

Vi har cyklat en liten tur till Taewhaparken, parken vid vår flod alltså, med sin bambuskog. Fast den här gången tittade vi mest på blommor, som blåklint...

...och vallmo...

Ingen vidare snygg omgivning när man tittar sig runt, men parken är fin. Och så har den snygga besökare så klart, ha, ha...

Och här sitter damer och rensar...

...med handdukar och skärmmössor på huvudet...

Fika...

Walter blir bortskämd av mamma...

Ska skölja ur våra kaffemuggar...

Till och med Bob kom på "besök" på sin väg hem från jobbet...

Förra tisdagen åkte vi till skogen och bergen vid Dongchuksa, för att vandra 

lite. "Nästan-ryggsäcken" var med, efter att ha legat undangömd i skåpet länge...

Vi gick förbi alla de små odlingarna som finns vid botten av berget...

Mamma ville nog gärna plocka med sig några morötter eller purjolökar, ha, ha.






Fast jag hade ju som tur var packat fika i min lilla säck...

Okej, mycket uppför var det, på denna en timmas långa vandring till toppen. Fast har man som mamma klättrat uppför kinesiska muren, så var ju det här småpotatis...

Walter var oftast först, trots kortast ben...

Här har jag kommit i kapp... (pust)

Äntligen uppe! Vi satt inte i pagodan och fikade. Där fanns ingenting att sitta på. Inte så konstigt, för koreanerna sitter ju på golven och äter...

Fikat packas upp på en bänk i naturen i stället. Det får plats massor av grejer i min lilla säck...

Mamma vid de traditionella koreanska "tur-gubbarna/gummorna".

Och jag pratar med Bob lite. Försöker utröna om vi kan se Goliat härifrån toppen av berget...

De koreanska damerna var minsann inte trötta efter att ha klättrat upp till toppen. De tränade glatt på gymmet, som självklart fanns där. Bakom mamma svingade sig två kvinnor fram och tillbaka. Och det är bra för...???





Fast vi kunde allt också! Här rockar vi loss med den cirka 3 kilo tunga rockringen...

Lätt som en plätt!!

Sedan så kunde man stretcha enligt den käcka instruktionstavlan...

Det enda som grumlade vår bergstur lite, var alla små larver som hängde och dinglade från träden. Överallt! Och de hängde i små tunna trådar, så man såg dem inte förrän de kröp i ansikte. Jag tycker att de är lite söta, men jag vill inte ha dem i näsan...

På nervägen från berget tog vi en sväng förbi det cirka 1000-åriga 
Dongchuksa-templet.






Tydligen så byggdes templet under Silladynastin, då kung Jinheung (540-576) regerade. Fast det gör att templet måste vara äldre än tusen år...

Framför huvuddelen av templet, som jag skrev om i november förra året...

Walter har vätskekontroll. I bakgrunden syns templets Three Storied Stone Pagoda, som står mitt på tempelområdets "torg". Under Sillaperioden var detta den traditionella stilen att bygga stenpagodor på. Tydligen så önskade man på den tiden att statyer som denna skulle bli Janggyukjonbul, helig staty. Sidstenen i pagodans grundplattform har gått förlorad, så man vet inte dess urspungliga höjd. I de fyra hörnen av den mellersta delen är polformade mönster inristade. Pagodan har blivit ombyggd och/eller reparerad flera gånger genom åren, 934, 1457, 1931 och slutligen 1975...

På nervägen var det trappor i stället för skogsväg...

De har redan börjat pynta med lampor i träden, inför Buddhas födesedag, som infaller den 28:e maj...





Här hängde det också larver och dinglade. Fast på tempelområdet så var larverna inte gröna, utan svart-och-guld-färgade. Fint ska det va'...

Man får ha tålamod då man ska ta sig ifrån parkeringsplatser i Korea. Det är väldigt vanligt att någon har parkerat framför dig. Som tur är så är jag ju känd att vara tålamodet självt... Hrrmm... (Fast som den "biltjuv" jag kör som, så krånglade jag mig ur parkeringsrutan. Inte utan en del fula ord dock. Fråga mamsen...)

Walter var helt slut efter vår bergstur. Men han fick ju sova i mammas säng, 
så han var nöjd...






Mamma och jag har hunnit med att besöka mitt "Koreanska-Knapp-Karlsson" också. Eller rättare sagt övervåningen, som är helt fylld av tyg! Så ena dagen fick mamma bekanta sig med alla tyger... (och försöka att bestämma sig...)

Andra dagen blev det shoppa av! Se så nöjd tyg-damen är!

I lördags hade Walter hunnit bli utvilad efter klättringen upp till Dongchuksa, så då åkte vi iväg till Jujeon Pebble Beach...






Vi tänkte ta en italiensk lunch på Casa di Mare. Det var inte helt problemfritt, 
för de ville att vi skulle sitta inne och äta! Men vi är ju bleka svenskar, vi vill 
sitta i solen!






Bob lyckade till slut tjata sig till en uteplats. Det var inte direkt fullsatt på restaurangen...

Maten var jättegod. Och jättestor!

Det är inte Pebble Beach i bakgrunden. Pebble Beach har massor av runda släta stenar på stranden, som i Nice, fast här är stenarna svarta...






På lördagskvällen stod mamma Annette för middagen. Det blev smarriga kycklingfiléer, fyllda med bakon och lök. Mums-filli-babba!!

Hela familjen satt vid bordet...

Självklart tog vi en utflykt i söndags också, trots det lite trista vädret. Vi åkte ut mot Jinha.....

...där de har öppnat ett nytt café, Faro,  som måste testas...

Bob fixar serveringen...

Såg lite gulligt ut, på mitt kaffe stod det LOVE...

(Får man smaka på sjockela-kakan nån' gång då da?...)

Alla säger cheese (cake)...

Fast alla var inte lika nöjda... (OBS, det var inte kallt ute, även om Walter ser väldigt ynklig ut...)

Promenad i omgivningarna. Som vanligt. Precis intill kafét ligger loppis/auktionsstället, där Bob och jag har handlat lite saker tidigare...

Bob och jag gick in på loppis-stället och mamma passade Walter...

Just här var han lite sur på barnen. De ville klappa honom, samtidigt som de var helt livrädda så fort han viftade på svansen i princip. Till slut fick Walter nog och skällde ut dem. Bokstavligt talat. Då blev de om möjligt ännu räddare, ha, ha. De skulle bara veta att Walter älskar att få leka med barn...

På "hemmafronten", det vill säga längs med Taewha-floden, pyntas det också inför Buddhas födelsedag. Snacka om team-work. Denna man sätter ihop alla kablar med... kabelhållare (?)...

...en annan sätter dit lamphållare...

...och ännu en sätter på kulörta plastlampor. Det blir nog tjusigt då det är färdigt... 

Mamma hann att få med sig lite av pyntandet i alla fall, innan hon reste hemåt... 

 ...för vi tog en kvällspromenad på "vår" bro...

Och så här såg det ut tidigt i måndags morse, då vi var på väg till Busans flygplats...

...och jag skulle vinka av mamma. Tänk att tre veckor kan gå så fort!

Nu får Walter klara sig utan att sova i sängen och utan att fälla all(!) sin päls bland vita lakan...

Han får sova ensam istället...(Han har faktiskt en större säng också...) Tjingeling...