Kuala Lumpur...

Idag blir den en låång blogg. Det brukar jag ofta skriva, men idag blir det verkligen en låång blogg...

Bob och jag har varit på en långhelg till Kuala Lumpur, huvudstad i Malaysia. Det är inte så långt till Malaysia från Sydkorea om man tittar på kartan, men det tog oss drygt 13 timmar att komma på plats. Halv sju på fredag morgon, så tog vi taxi till Ulsans flyplats, för att flyga till Seoul. Där tog vi flygtåget från inrikes- till utrikestreminalen. Så blev det flyg till Kuala Lumpur, därefter flygtåg in till centrum. Slutligen taxi därifrån till hotellet... Puh...

Äntligen framme på Hotel Maya, i full färd med att lägga in förra veckans blogg...

Utsikten från vårt hotellfönster gick inte av för hackor. Petronas Twin Towers lyser i mörkret...

På lördag gav vi oss ut i KLCC, Kuala Lumpurs City Center, med Petronas Twin Towers som första anhalt...

Vi måste ju upp i tornet!

Trodde vi ja! Stängt för "uppgradering", ända tills december! Typiskt!!

Jaha, så det blev en liten shoppingtur inne i tornen i stället. Här fanns massor av butiker om man ville handla upp sig lite... Och det ville vi...






Bob var faktiskt med på shoppingturen, även om han just här sitter och vilar sig utanför. I hettan... 

Precis utanför tvillingtornen fanns en park, med sådana här träd. Ser nästan ut som det gör i mangroveträsken.

Självklart så måste vi ju upp i Menara Kuala Lumpur-tornet, speciellt eftersom vi inte fick åka upp i tvillingtornen...

Vi gick dit. Det var långt. Och varmt, typ 35 grader. Vi är svettiga och blanka i ansiktena, ha, ha. I bakgrunden syns i alla fall tvillingtornen... 

Bob pekar nästan på vårt hotell. Det är den vita byggnaden som är Maya Hotel...

Och som de turister vi är, så köpte vi så klart kortet som alla var tvungna att ställa upp sig för, innan de åkte upp i tornet...

I tornets omgivning låg Bukit Nanas naturreservat.

Det var som en regnskog mitt inne i sta'n. Man skulle tydligen kunna se både apor, ekorrar och fåglar inne bland träden. Vi såg inte till ett endaste djur...

Men vänta lite nu! Är det inte en gorilla jag ser?! Han såg i alla fall gullig ut... 

Tillbaka nere i stan. Tvillingtornen kan man skymta lite här och var i centrum. Men nu var vi på väg någon helt annanstans... 

...nämligen till Little India, eller Brickfields som området egentligen heter. På den stora skylten står det "Welcome to Little India". Till och med bussarna har andra färger här, ser det ut som...








Det var verkligen som att komma till en annan värld, med all indisk Bollywood-musik som spelades, alla dofter som kändes och de fina kryddorna som såldes. Det såg lite rörigt ut just här, för de höll på att riva ner staket efter någon slags festival. 

Mycket fina färger var det...

På hemvägen var vi törstiga, så det blev en liten vätskekontroll...

Här har vi barkatten. Vi såg inte till en enda hund på fyra dagar. Vad jag har hört så anses hundar som orena av muslimer och eftersom Malaysias huvudreligion är Islam, så finns det nog inte plats för så många hundar här...

Men denna katten verkade i alla fall ha det bra. Hon skulle snart ha ungar, såg vi på den stora magen...

Inte är det lätt att ha vare sig rullstol eller barnvagn på dessa trottoarer... 

Bara en liten bild av Dita & Bob i Kuala Lumpur by night...

På söndag tog vi taxi till Merdeka torget.

Där låg bland annat The Sultan Abdul Samad Building, som byggdes 1848 av brittiska arkitekter. Byggnadens "ädla" fasad står fortfarande oförändrad, medan staden runt omkring har moderniserats. Klocktornet är 43,6 meter högt med en stor kupol, som är byggnadens främsta kännetecken.  

Omgivningarna var vackra...

I bakgrunden skymtas Saint Marys Cathedral, som också låg vid Merdeka torget  och som är en av stadens äldsta kyrkor. Fast denna söndag var gudstjänsten i full gång då vi kom dit, så vi kunde inte gå in i kyrkan...

Vi fortsatte vår rundvandring. Bob spanar efter rätt väg...

Vi var nu på väg till Jamek Moskén, som skulle ligga i närheten...

Och här har vi funnit den, man kan skymta kupolen i bakgrunden. Jamek Moskén, från 1907, är en av stadens äldsta och vackraste moskéer. Den lär vara byggd där Kuala Lumpur en gång i tiden grundades, precis där floderna  Klang och Gomak möts. Jag har läst att Kuala Lumpur betyder "lerig flod" och floderna var inte direkt rena...

Det är svårt att tänka sig att det gömmer sig en vacker moské här någonstans i storsta'n... 

På väg in till Jamek moskén...

Alla får låna kaftaner för att kunna gå in. Vi fick hjälp med klädseln av en väldigt 

trevlig muslimsk kvinna, som arbetade som volontär vid entrén..

Vi känns väl igen på foto-posen eller?...

Det var en märklig känsla att vara klädd så här... Och VARMT...

Denna vackra gamla moské designades av Arthur Benison Hubbock, som inspirerades av den moriska arkitekturen i Indien...

Vi fortsatte vår vandring. Här kan man prata om kontraster, 2000-talet möter 1900-talet. Förresten, ser ni mig längst till höger?

...och hamnade till sist på Petaling Street i China Town...

Shoppade lite örhängen...

Vi gick också in i Central Market. Den grundades 1888 och användes ursprungligen som en våt-marknad, där det såldes fisk, kött och grönsaker. Då fanns det ingen permanent struktur för marknaden. Senare, när marknaden fortsatte att expandera på grund av Kuala Lumpurs befolkningsökning, så behövdes en byggnad som kunde hushålla alla försäljare. 

Den nuvarande Central Market stod färdig 1937 och här kan man finna det bästa av Malaysias traditionella hantverk... Flaggan på taket (syns inte i bild) hissades den 31 augusti 1957, då Malaysia blev fritt från Brittiskt styre...

Mera shopping på Petaling Street, som även är känt som Chee Cheong Kai, (ungefär Stärkelsefabriks-gatan) en påminnelse om gatans rötter som tapioka-producerande distrikt. Tapioka är för övrigt ett mjöl som utvinns från kassavaväxten. Fast vi handlade ingenting där, det var bara kopia-ställen. Inget att ha...

Det var en del folk här...

Lunch åt vi på Old China Cafe, en klassisk restaurang från sekelskiftet, som låg i China Town. 

Mysigt ställe med god mat, även om vi fick leta oss fram bland smågatorna. Absolut värt att rekommenderas.

Det var i alla fall många som lyckats hitta hit. Två stora speglar hängde på var sin sida av rummet, i traditionell Feng Shui-stil. Kineserna trodde att detta ständigt skulle återspegla lycka, när de första strålarna av morgonsolen lös upp interiören...

Lite av interiören från sekelskiftet syns i bakgrunden. Många av de arkitektoniska detaljerna har förblivit oförändrade sedan första världskriget...

Det gäller alltså att inte sitta med fötterna på ringen. Tur att man fick veta det...

Här har vi gått upp på övervåningen, till Old China Tea House, som var ett antikt galleri. Enligt föreståndaren för galleriet, William Hwang,  så hade alla möbler sitt ursprung från engelska kolonisatörer. Malajerna hade inte råd att hålla sig med möbler som dessa. När Malaysia blev fritt från brittiskt styre så hamnade engelsmännens möbler lite här och var...

Jag bjöds på jättegott Imperial Tea. Det var så gott att jag köpte med mig ett paket. Men man ska blanda krysantemum-blommor och liquorice-rot med Pu-erh te. Rätt mängd av allt ska det vara, det ska sköljas i vatten och kokas i nytt vatten, det ska stå  en stund, hällas i mera vatten... Har inte prövat att brygga det själv ännu... 

På gångavstånd från China Town låg det hinduiska templet Sri Maha Mariamar. Detta spektakulära tempel har en 22 meter hög entré. Bara att se den, med alla utsnidade hindusika gudar och gudinnor, gör det värt besöket... 

Det doftade gott av rökelse...

Bob framför några hinduiska gudar, kanske Kali eller Ganesha?...

Liten titt på insidan...

På väg ifrån det hinduiska templet kom vi till detta Taoistiska tempel av en slump. Sze Ya Temple är det äldsta Taoistiska templet i Kuala Lumpur. Det byggdes 1864 av en av stadens grundare, Kapten Yap Ah Loy.

Det fanns en staty av Loy på insidan av templet, till vänster om altaret. Det är inte mannen i rutiga byxor...

Här har vi kommit längre in i templet. Men det var så många som var framme vid altaret för att be, så vi ville inte störa för mycket.  

Det var ett färgrant och vackert tempel. Även på utsidan...

På kvällenåt vi fantastiskt god "Pastahummer" på en italiensk restaurang. Och som en slags dessert fick vi en "chokladsnaps"... Jag fick receptet:

350 g kakao
3 liter mjölk
650 g socker
37 cl Brandy
37 cl Vodka

Häll mjölken i en kastrull, låt den bli varm.
Häll i socker och rör en minut.
Häll i kakao och låt allt koka upp.
Rör tills mjölkchokladen blir ljummen.
Häll i Brandy & Vodka.
Rör tills mjölkchoklads-snapsen kallnat.
MUMS!

(Receptet är aningen väl tilltaget, men man kan ju spara. Fast all mjölk kanske blir sur...)

Tvillingtornen är vackra då de lyser upp på kvällen...

Och det är även Menaratornet, som lyser i olika rosa och röda toner...

På måndag gjorde vi en utflykt till Batugrottorna.

272 trappsteg ska vi klättra för att komma till grottorna...

Vid foten av trapporna stod världens högsta staty av Murugan, en hinduisk guddom, 42,7 meter hög. Vår taxichaufför berättade att man först använt en guldfärg som rann av statyn när det regnade. Så nu är statyn målad med 300 liter guldfärg, med riktigt guld i, från Thailand. Färgen var tydligen en gåva från Thailands regering, som tyckte att detta var en viktig fråga. Så nu håller färgen även under regnperioden...

Kalkstenen som bildar Batugrottorna sägs vara omkring 400 miljoner gamla. Tempelgrottan lär vara en av de mest populära hindutemplet utanför Indien...

Av de olika grottor som utgör templet är den största och mest kända Cathedral Cave.

Cathedral Cave har fått sitt namn för att den rymmer flera hinduiska helgedomar under sitt 100 meter höga och välvda tak...

Här har vi kommit ännu längre in/upp i templet...

Det fanns massor av stalaktiter och stalagmiter i grott-templet, som det tagit tusentals år att bilda... 

Sceneriet är fantastiskt...

Tempelområdet är även känt för sina Makak-apor. Här sitter de uppe på berget... 

...fast då vi klättrade ner från grottorna satt det massor av apor i trappan. De blir matade av en del turister. Ibland matar turisterna dem helt ofrivilligt, eftersom aporna stjäl väskorna. Vi såg en apa dra väskan från en livrädd malaysisk kvinna. Sedan satte sig apan lungnt ner och började öppna blixtlåset på väskan. Jag tog väskan ifrån apan och gav den till kvinnan. Det var inga problem, för oftast så är ju djuren mer rädda än vad vi är... Fast inte i det här fallet... 

Jag matade i alla fall aporna frivilligt. De var så söta!!

Den här apan visade först tungan, sedan tänderna för Bob. Hörntänderna var inte små... Makak-aporna är tydligen väldigt territoriella, så de kan faktiskt vara en bitande fara för turister, sådana som vi alltså...

Men jag matade så klart på, för aporna gillade banan. Varje gång jag grävde i väskan så kom de. Jag höll stenhårt i väskan och såg till att blixtlåset var stängt. Fast där rök vårt mellanmål, till Bobs förtvivlan... 

Denna lilla apa hade sin "bäbis" på magen. Fast mamma apa hade svårt att komma till, för apan till höger var himla framfusig...

Nästan nere igen. Tur att vi hade någorlunda starka ben, det var mycket trappor att gå i...

Även vid foten av berget fanns det grott-tempel, Art Gallery Cave och Museum Cave, som båda var fyllda av hinduiska statyer och målningar.

Man blev lite svettig i nacken av allt klättrande och det var säker över 30 grader som vanligt...








På eftermiddagen var vi ute på stadstur, och jag ville inte ta taxi i rusningstrafiken. Jag ville åka monorail. Det är ett slags tåg som går på betongspår i luften. Spåren syns ovanför alla bilarna... 

Här kommer ett tåg farande uppe i luften...

Och här kommer ett annat tåg som vi kan åka med...

Tja, Bob var väl inte överförtjust i transportmedlet jag hade valt, men...

...och det var aningen fullpackat i vagnarna. Men vi kom fram till slut, lite hopklämda, ha, ha...

Åsså ser vi tvillingtornen igen...

Så var det tisdag, och vår sista dag i Kuala Lumpur. På kvällen, 23.30, skulle vi flyga hem igen...

 Här är vi på utflyktstur igen. Trädet i bakgrunden är av en underlig konstruktion. Det verkar växa flera små träd som blir till ett megastort träd. Konstigt...




Vi besökte Lake Garden, Taman Tasik Perdana, som är stadens vattenhål. Där fanns fjärilspark, orkidépark, plantarium och rådjurspark. 

Där fanns även ett av världens största fågelpark, där fåglarna flyger "fritt", alltså det är nät-tak över parken. Här ser vi i alla fall en snygging som sträckt upp sig. Fågeln menar jag så klart!!!







Och jag vill mata så klart. Jag har aldrig matat en påfågel förut...








Bob prövade också att mata, men han hade tydligen inte så bra teknik för...

...påfåglarna gick antingen sin väg, eller så flög de upp i träden. Jä*la fåglar...

 Alla fåglar hade det inte så bra. Denna Hornbill fick vara alldeles ensam i sin bur, trots att den beskrivs som en fågel som oftast lever parvis. Usch. Man fick inte mata fågeln, men det gjorde jag ändå...

 Kommer inte ihåg vad detta var för slags fågel, men han hade skojigt "skägg"...

Och så fanns det kycklingar och andungar! Jag har inte hållit en sådan sedan jag var liten! ÅÅÅååå vad de är söta. Några av dem somnade i min hand....

De hade i alla fall prövat att få det fint i parken...

Okej, in en kort stund bland rådjuren också då da...

Fast de var inhägnade. Syns det att man är svettig i ansiktet eller?...

 Men parken var jättefin att se. Runt sjöarna låg även Nationalmuséet och Islamic Arts Museum.

Här ville nog Bob tagit sig en joggingtur... 

Det ville i alla fall inte jag... 

Vi besökte Nationalmuséet.

Replika av Kacapuri Archway.

Bob provdrar en Jinrickshaw. De var populära transportmedel under 1800-talet, både bland europeer och bland de inhemska.

 På utsidan kunde man se en av Malaysias första egenproducerade bilar, en Proton Saga Car. Den blev Malaysias första nationella bil 18 april 1985. Detta är nog inte en av Bobs favvisbilar. Favvisbilen brukar vara röd och börjar på F...

 Här syns den gamla järnvägsstationen, som inte längre är i bruk. Sån'a  stationer skulle SJ ha, tycker jag...

Vi tänkte att avsluta vår tripp i Kuala Lumpur med ett besök på Nationella moskén. Det är svårt att missa Masjid Negara, med sitt blå stjärnformade tak...

 ...och med en 73 meter hög minaret. Även om Bob missade det mesta av den på det här kortet...

Han missade lite på det här kortet också...

Men moskén var stängd för "icke-muslimska turister", så vi fick inte gå in. Så det var tur att Walter var hos Hedda & Marita, för han hade inte heller fått vara med...

Slut för den här gången. Om ni orkat att läsa så här långt...