Tex-Mex-Party och annat kalas...

Bobs födelsedag står för dörren när jag skriver detta, alltså gäller det att komma på någon bra present... Det är inte alltid det lättaste. Och inte blir det lättare när man befinner sig i Ulsan...

Men alltid kommer man väl på någonting. Så i måndags tog jag mig i kragen och gav mig ut på något som nästan är förenat med livsfara: Jag tog cykeln genom stan...

Här står min lilla gröna sötnos. Observera  cykelbanan, den lyser med sin frånvaro just här. Man får förresten vara glad om man hittar någon över huvud taget. Jag cyklar på gångbanan, mellan träden. Och inte ens det är så lätt, eftersom ungefär varannan gatsten ligger lös. Gäller att hålla tungan rätt i mun...

Observera hur bilarna har parkerat. I mitten av övergångställena. Att vara laglydig här är inte att tänka på, så jag trampar på bäst jag kan, mellan barnvagnar, fotgängare och andra cyklister. Och jag håller tummarna att jag inte krockar med någon eller något. Framför allt inte med en bil...

Puh, jag klarade mig helskinnad till den nyare delen av stan.

Här låste jag fast min cykel, i den gröna stolpen. Då kom parkeringsgubben springande. "Danger", sa han och pekade på den ljusa bilen som min cykel stod fastlåst bakom. På den här sidan av staketet alltså. Vaddå "danger"? Frågorna hopade sig... 

Kunde min cykel skada bilen? Skulle bilen "backa på" cykeln? Kunde inte föraren komma in i bilen för min cykel stod ivägen? Kunde stolpen lossna av att min cykel stod lutad mot den? Ville han ha betalt?

Jag stoppade cykelnyckeln i fickan och gick. Tyckte att det var viktigare att köpa födelsedagspresent till Bob än att dividera med parkeringsgubben. Fast jag sa "no problem" innan jag gick... Och  jag hittade present...

Nu till någonting helt annat. Vi hade lite Tex-Mex- fest i lördags. Tänk så trött man kan bli av att fixa party...
Walter och jag var tvungna att vila oss lite mellan allt städande, fixande och putsande... Och festen hade inte ens börjat ännu... Hoppas att jag hinner fixa håret...

Men här har det "mexikanska partyt" börjat. Tequilan har vi i högsta hugg...

Och snygga "sombreros"... (Egentligen är det ju koreanska solhattar, men säg det inte till någon...)

 Bente och Per-Ole hälsas välkomna av Bob, med var sin blå drink...

 Här förser sig Erling, Minnie och Astrid med mat... Och några andra också...

Måste förresten visa hur blomsterbuketterna ser ut här, nästan som brudbuketter. Koreanerna sätter i allsköns band, så att man nästan inte kan se hur blommorna ser ut.. Men det är lite gulligt ändå...

Dita groggar med Bente, Vidar, Erik och Lina...

Här sitter alla och smaskar...

Ja, ja, jag får väl posa då da!!...

 Hilde och Jan-Birger

Vidar och Erik har slagit sig ner väldigt strategiskt och bra, tycker jag. 
Vid självaste baren...

 Hilde skålar. Roy och Giovanni ser fundersamma ut...

 Här sitter några "goa gubbar", Erling, Jan-Birger, John 
och Per-Ole... Tequilan har fått sin plats mitt på bordet, ha, ha...

"Goa gubbar" igen, fast från ett annat håll: John, Per-Ole, Erling
och Jan-Birger... 

Lina, Astrid och Erik har ätit färdigt och har gått över till snacksen...
Och kanske till en Tequila-shot. Eller två...









Ja, Bob ser ju seriös ut, bredvid Leif-Magne, David och Minnie...

 Vidar och Bente ser glada ut. Inga shots här inte... Ännu...

Bob, Christer, John och Per-Ole har groggmöte i köket... Och Bob håller
i flera groggar...

Dita kramas med Christer och Per-Ole...

 Erik och Bob kramas också...
Här har Bob likadana öron som Dita...

Dita kramas med Per-Ole... igen...

Snygg vinkel på hatten...

Mycket kramande här. Nu är det Erik och Walter...

PAARTYY!!!

Åsså var det bara jag och Bob kvar. Halv fem... Fast kul har vi haft.

Och så här såg den slagne hjälten Walter ut i lördags natt... morse...

Så tillbaka till veckans stora händelse: Bobs födelsedag i onsdags.
Lite uppvaktad blev han allt, både med presenter och "tårta".






Tårtan bestod i och för sig bara av vaniljbullar, som jag hade gjort. För första gången någonsin!! Jag tror i alla fall att de föll födelsedagsbarnet i smaken... 

 Här sitter han uppsträckt, för det obligatoriska födelsedagsfotot:
Sitta-och-le-med-presenter-och/eller-blommor-kortet... 






Det gröna paketet har kommit hela vägen från Sverige till Bob, en liten present från svärmor Annette...

Och Walter väntar tålmodigt under tiden Bob prasslar med papperet. Kanske kan det vara en torkad oxsvans???... 

Shiiiit också. Fast vanligt grönt papper går också bra... 

Och här har vi samtal från Varberg! Jeanette och Berith ville prata lite med födelsedagsbarnet...

En bild på vår helt normala hund...

Avslutningsvis så blir det ännu en taxihistoria. I går, torsdag, åkte jag taxi igen. Jag skulle byta storlek på en tröja som Bob hade fått och jag ville inte svettas på cykel den här gången.

Efter uträttat ärende hoppade jag in i en taxi som stod vid taxistationen. Jag sa: "Exådium, Ka Tjuseå" (Var vänlig och kör mig till Exordium). Han svarade mig något surt, troligen förstod han inte min exellenta koreanska. Det är märkligt hur sura och irriterade många taxichaufförer lyckas låta här och "min" chaufför kunde fått pris om det varit en "låta-surast-tävling". Han eldade upp sig mer och mer. Ibland tror jag att jag kunde urskilja "kashi" vilket oftas betyder cash, alltså kontander. Det hade jag.

Till slut sa jag "Moru Gässajå (jag förstår inte). Då lät han om möjligt ännu grinigare. Det lät som om han ansåg att jag minsann borde snacka koreanska. Ja, inte vet jag vad han tyckte, men då sa jag vänligt "Tja Nin Soäden Tsaram Imnida" (jag kommer från Sverige", "Hanguga Area Wajå" (Koreanska är svårt). Sedan pekade jag med handen, sa "Tjick Chinn" (rakt fram) och viftade sedan åt höger och sa "Årunn Tjå". Då blev han tyst. Hela vägen till Exordium faktiskt.

Då vi var framme sa jag käckt "Yoggi" (här) och klev ur med ett artigt "Ann Jong Hi Kessejå" (Tjingeling! Alltså, Hej då). Ha, ha! Där fick han sig!! Don't mess with Maritha Arvidsson!