Dita i Korea: Det är inte alltid så lätt...

Att leva och bo i ett annat land är inte helt problemfritt. Och framför allt inte om du bor i ett land där du inte kan språket och där få personer talar engelska. Oftast har det sin charm, ibland är det dock lite frustrerande.

Jag börjar med att berätta lite om mitt "favvo-ställe" Home plus... (Njaä, det är raka motsatsen faktiskt, men jag berättar ändå...)

Home plus, som ägs av Samsung och Tesco, är en sydkoreansk & brittisk stormarknad, med 113 filialer över hela Sydkorea. (Tesco är återförsäljare av globala livsmedelsbutiker och allmänna handelsvaror och har sitt huvudkontor i Storbritannien.) På Home plus kan du hitta allt som behövs till hushållet, kläder, elektronik, sportartiklar, mat, sprit, osv, osv... Parkeringshuset är i flera våningar, det finns frisörer och snabbmatskedjor, apotek och bokaffärer. Man kan i princip bosätta sig där...

I alla fall... Vi ska ha lite fest den här lördagen, så vi tänkte "shoppa upp oss" på Home plus. Vi åkte dit förra söndagen, och lassade shoppingvagnen full med mat, snacks, plasttallrikar och, sist men inte minst, alkohol...

Jack Daniels måste man ju ha, så vi tog två av dessa "presentförpackningar". Och så kom vi till kassan. Kassörskan knappade in varorna, vi packade ner dem. Så skulle vi betala. Hon säger något ursäktande på koreanska. Vi fattar inte. Hon säger något annat. Vi fattar inte. Kunde det vara problem med kontokortet? Hon ringer ett telefonsamtal.

Snart kom det en säkerhetsvakt fram till oss, som säger något ursäktande... På koreanska. VI FATTAR FORTFARANDE INTE! Han pekar på våra Jack Daniels. Kanske man bara får köpa en presentförpackning, säger Bob till mig. Men ingen förstår ju vad vi frågar så...

Men vakten hade en himla käck mobiltelefon, som han pratade i och som, i skrift, översatte det han sa till engelska. Han visade fram meddelandet för oss: Alcohol Limit Exeeded. Det vill säga, vi hade överskridit den tillåtna alkoholransonen. Man fick alltså inte köpa hur mycket sprit man ville!? Skulle man ha med sig motbok eller?

För att göra en lång historia kort, så fick Bob, efter mycket om och men, gå med in på vaktkontoret och skriva på något papper. Vi vet inte vad han skrev på. Kanske lovade han att inte dricka upp allting själv, utan måste dela det med mig, ha, ha.

Ännu en liten anekdot från Korea. Jag skulle till frisören igen. För att komma dit tog jag den här gången taxi, för Bob har ju bilen till jobbet, självfallet. Det blir ganska intressant att åka taxi, när din chaufför tittar på TV... Okej, TV i bilen är väl ingenting nytt, fast oftast är nog TV:n till för passagerarna... (Det är inte mitt foto ni ser ovan. Den här taxigubben tittar på en "koreansk såpa", min gubbe tittade i alla fall på nyheter...)

Väl framme hos frisersalongen, Toni & Guy, så började problemet med att göra sig förstådd. Mitt hår har börjat att få sämre kvalité, sedan jag kom hit. Håret bryts av i de blonda partierna.

Jag förklarade att jag ville ha det blonda håret skyddat mot blekmedel. Det borde inte vara så svårt att förstå, att hår blir förstört om det bleks mer och mer för varje gång. De redan blekta slingorna skyddas genom att man tar balsam på dem och viker folie om.

Jag är ingen frisör, men jag ser ju hur frisören gör hemma. Det är inga folieslingor här i Korea inte! Fast folie i håret fick jag. Överallt. I tjocka "korvar". Men inte där jag ville ha det. Suck! Jag fattar inte vad som är problemet!!!

Till och med Bob gör ett bättre jobb än dessa utbildade (man kan ju undra) frisörer. Så här såg det ut 2009, när vi var i Korea sist. Kolla vilka snygga folieslingor Bob har gjort. Han kan allt!!! (OBS! Jag är inte så nervös som jag ser ut att vara...)

Men hos frisören här, så kluddas det blekmedel på mitt hår, som de håller i en "tofs" på huvudet, både medhårs och mothårs (bara en så'n sak...). Det är inte bara den mörka utväxten som bleks, kan jag lova! Sedan kluddas det mera, lite hipp som happ under behandlingen. Och de sätter ihop min blekta "tofs" med gummiband! Man lärde sig tidigt, som liten tjej, att inte använda vanliga gummiband i hästsvansen, för det sliter jättemycket på håret! Det har de i alla fall inte lärt sig i Korea...

Det finns en kvinna på Toni & Gui som talar aningen bättre engelska än de andra. Hon kom och översatte när jag ville att de skulle plocka bort blekmedlet lite tidigare. "Don't worry, she's a pofessional". Vaddå "pofessional"? Jag struntar i om hon är prrrofessional, mitt hår bryts av i alla fall!!! Nästa gång tänker jag visa hur de ska göra, folieslingor och allt. Besvärlig kund?! Jag?!...

Men vi hade det i alla fall lite trevligt förra helgen, vi var på tur...

Efter den jobbiga och utdragna Home plus-historien, så åkte vi till Ulsan Grand Park igen. Parken är som sagt jättestor, så vi har fortfarande bara varit på en liten plätt. Bakom Walter och mig syns stora solrosodlingar.

Mera solrosor...

Vi valde att vandra upp i "bushen" i stället för att gå på de fina, staketförsedda träbryggorna, där alla andra söndagsflanörer gick...

Här odlas det igen. Det var jättevarmt, som vanligt, så koreanerna gick och vattnade i sina land för att inte grönsakerna skulle förstöras helt. Vi såg mycket bortkastade chilifrukter, som troligen hade torkat sönder. Synd.

Jag tror att Bob är glad att han slipper hacka i jorden idag...

Vi promenerar vidare...

Jaa, det är väl nästan inga kommentarer till den här bilden. Ibland faller inte riktigt allt till marken, utan sitter kvar i pälsen... Blä...

En liten hängbro, som beskrevs som en regnbåge på en skylt. Tror jag. Skylten var på koreanska. Den svajade en del när vi gick... Här träffade vi på två jättesöta små koreanska flickor. De var verkligen livrädda för Walter... Voff!

Mina killar...

Vattenpaus...

Här har Bob klättrat uppför trappan till ett tempelområde. Det var för varmt idag, så vi får ta den vägen nästa gång i stället...

Och detta var vad Bob såg, högt där uppe. Snygg utsikt, ha, ha...

En grekisk, åh, förlåt jag menar, en koreansk staty...
Eller kanske är det en svensk staty i Korea?..

Det finns många buddhistiska tempel runt omkring i Sydkorea, så självklart ligger det några i Ulsan Grand Park. Detta var så litet att vi inte kunde hitta det på vår karta, men det var tydligen Potap templet, i alla fall enligt vår GPS...

Bob & Walter framför den stora tempelklockan. Dessa klockor används vid olika religiösa cermonier. Ljudet frambringas genom att man stöter en stock mot klockan vid ringningen. Stocken hänger hänger vid klockan i ett rep.