Midsommarfirande för sjuklingen i regnperioden...

Det har varit en tuff vecka för Bob. Knappt hade han blivit av med sin magsjuka, så blev hans högeraxel kaputt. Han skulle lyfta ur sin väska ur baksätet på bilen och så var det kört. Han kunde bokstavligt talat inte lyfta armen en millimeter åt något håll. Då gjorde det sk*t-ont. Och när Bob säger att det gör ont, då gör det ONT!!! Bob klagar ALDRIG.

Han hade fått någonting som kallas "kalkaxel". Det är någonting som oftast drabbar personer i 40- 50-årsåldern. Vanligaste orsaken är ett man har haft en långvarig inflammation över senfästena. Kalkjoner kan då samlas i små härdar på en eller flera senor som ingår i axelleden. Kalkhärdarna liknar tydligen tandkräm i sin konsistens. Det är inte Bobs röntenplåt ovan, men den såg ut nästan likadant...


Bob var alltså tvungen att knalla till doktorn. Väl där så höll han nästan på att smocka till rötgenläkaren, som vrängde upp armen i "rätt" läge, för att den skulle kunna röntgas. Läkare är ju inte alltid så lätta på handen...

Och han var tvungen att ha armen i band för att det inte skulle göra så ont. Det snygga armbandaget har jag sytt ihop av två handdukar... Här sitter Bob med dundertabletterna han fick. Det har nog gått en dag eller två. För så här glad var han minsann inte i början av veckan...

...då var han mest tvungen att vila. Walter kunde inte fatta varför sovrumsdörren skulle vara stängd...

I alla fall så var tabletterna verksamma. Ja, utom värktabletten, som gjorde Bob till en vandrande zombie. Det var därför han var så sömnig hela tiden. Och ont hade han i alla fall. Så den fick man ju sett till att han bytte ut. Vi skulle ju fira midsommar!!!

Och jag märkte verkligen hur mycket Bob vanligtvis gör, då vi ska ha gäster, eller annat. Nu kunde han helt plötsligt inte röra armen, så jag gjorde det mesta själv. Inget jag är van vid, så det var stor skillnad. Fast städa, det gjorde Bob bättre med sin västerarm än vad jag någonsin har gjort med båda mina armar, ha, ha...

Här står i alla fall Bob och Christer på midsommarafton, redo att plocka för sig från buffén... 

"Helan går, sjung hopp-faderallan-lallan-lej...."

Spana i svenskeflaggan!!!

Bob fick ingen blomsterkrans, så han fixade som vanligt egen grönska i håret... Förlåt, på huvudet... Och förresten, spana in norskeflaggorna i bakgrunden...

Goa gubbar... Bob, Terje, John och Christer...

Och man måste ju ha jordgubbstårta som dessert på midsommarafton.
Fast norrmännen kallar tårta för "blötekage". Det tycker inte jag låter så gott. 
Blöt kaka?...

Polarna Walter och Christer...

 

GRUPPFOTO!!! Alla säger "OOST"....

Men det verkar som att Walter är lite närsynt?... Han hade lite problem med snapsvisorna...

 Snapsarna blev kanske för många?...

Och vi hade förresten fler midsommargäster: Familjen Larsson på Orust! Här skålar vi med Theres och Thomas... Walter är självklart också med, tassen syns till höger...

Så här mysigt satt vi inne i mitt arbetsrum. Christer sitter uppkopplad med ölen i beredskap... På min strykbräda... Kan ju säga att jag spillde min drink där ett flertal gånger under det samtalet. Som för övrigt höll på i 2 timmar, 36 minuter och 11 sekunder!!!...

Till slut var vi alla lika trötta som Walter...

Nu börjar regnperioden komma igång här. På söndag regnade det en aning... Som ni kanske kan se på vägen. Det var helt avspärrat...

Fast "regnperiod" låter värre än vad det är. Det regnar (öser ner) i ungefär 2 minuter, sedan är det fint väder och kokhett igen. Och den håller bara på i cirka tre veckor. Hade vi haft sådant här väder hemma i Sverige hade mamma varit glad... Ja, inte över regnet kanske, men över värmen...

I söndags hade det samlats en massa sk*t över allt. Och bollar! Jag vet inte hur många bollar i vattnet och längs flodkanten vi såg. Bara på denna bilden kan ni se fem... Och självklart ville Bob ha tag på en boll. Men hur skulle han få upp dem från vattnet?...

Jo, som tur var fanns det lite redskap på parkeringsplatsen, som är under "renovering". Här kommer Bob med en spade...

Jag ska ha tag på en jäkla boll!!....

En är uppe! Walter kontrollerar om den är ok...

Boll nummer två är uppe. Det var den här han var ute efter, för det var en skinnboll. När han nu hade tänkt använda den?...

Stolt som en tupp... Fast just de här bollarna var lite "luftlösa". Så han fick tag på några andra...

Det ligger lite skräp i vattnet... Lite...

Hoppas att det inte går så här med vår bröllopstårta. Om vi får någon, ha, ha...

Okej, det här kortet är lite suddigt, men jag vill bara visa vattennivån...

Detta kortet är taget på samma ställe...

...och nu sitter det en gubbe nere vid flodkanten. Det hade inte gått i söndags...

Så här såg det ut i floden...

Men i måndags var det fullt av folk som städade, plockade, sopade... Allt skräp samlades ihop i blå sopsäckar. Och fort gick det...

Det ligger blå säckar längs hela flodkanten. Så nu har det blivit rent och fint för Walter igen...