Äntligen framme

Så har då Walter och jag anlänt till Ulsan och till Bob. Äntligen! Nu slipper man tänka mer på packning, hundvaccinationer, etc...
Fast gällande packningen så hade jag ju "god" hjälp som synes...Och vi hade inte bara packat mina kläder. Det var andra viktiga saker som tex bakpulver, hårspray, hudkrämer och konstgjorda blommor...(Finns ju inte alls här, konstgjorda blommor eller så...) Så i en hel väska var det faktiskt inga kläder packade...

Var väl inte riktigt alltid som packningshjälpen blev så bra, men ändå...

Resan i torsdags började dock inte särskilt bra, då den taxichaufför som hämtade mig var sur redan då vi möttes i dörren. Det ska sägas att han visste om att jag hade massor av bagage med mig.
 "Har du bara en väska med dig ner?" -Ja, jag kunde inte bära mer än en väska i taget från hissen.
"Du skulle planerat tiden bättre!" -Mitt plan går först om 2h 15 min....
"Du svarade inte i telefonen förrän andra gången jag ringde." -Nej, jag var nere med soporna då. Sorry.
"Jag har kört taxi i 10 år och aldrig sett någon med så många väskor".
 -Och??!!
Jag började vid det här laget bli smått irriterad på honom. Jag undrade varför han var så arg. "Jag är inte arg på någon, men vad skulle du gjort om jag inte hjälpt dig med väskorna?"-Burit dem själv!!!!!
Sen höll jag käft hela vägen till Landvetter.

Men sedan flöt allt på lite bättre. Då jag mellanlandade i Köpenhamn ombokades jag av en fantastiskt trevlig kvinna, så att Walter och jag fick två egna säten vid fönstret. Hon blockerade sätet intill, så att ingen kunde boka det i efterhand. Så vi hade det bra, även om vi inte sov så mycket. Walter var helt otroligt snäll. Han fick ju vara i sin väska en maassa timmar, men han bara suckade ibland och la sig tillrätta.

 Här prövar vi att sova lite...

Walter var inte så förtjust i Peking (inte jag heller). När vi trötta mellanlandade där, på fredagsmorgonen, började trubblet igen. Man måste alltid gå genom ännu en säkerhetskontroll när man kommer, trots att det redan gjorts då man började sin resa. Suck!
Så fick de se att jag hade vovve med mig. Japp, en av vakterna bar iväg väskan med Water och jag traskade efter. Så ställdes väskan, med Walter i, på ett annat "röntgenband". In med väskan genom röntgen!!! Jag upplyste personalen om att i Sverige tar vi ut hunden ur väskan innan vi kör den genom scannern...
"No problem". Tyckte dom ja!
Vidare till nästa kontroll. "Vet flygpersonalen om att hunden ska flyga med?"
-Jajjamensan, sa jag och plockade fram alla mina mailar och biljetter.
"Näe, du måste gå till incheckningsdisken och kolla med personalen!"
-Men jag har ju redan fått det bekräftat!?
"Du måste gå till incheckningsdisken och kolla med personalen."
Suck! Vad är det för mening med att boka då??? Ok, jag får väl gå då.
Så jag tänkte knalla iväg med Walter  och få allt bekräftat. Igen.
"Hunden måste stanna här." -Va?! Aldrig i livet att jag lämnar min hund någonstans i Kina obevakad! Så där satt jag, mitt i säkerhetskontrollen, bland alla kineser som passerade med väskor och bagage och väntade. Mitt plan till Korea skulle gå om 3 timmar. Inget vatten. Ingen toalett i sikte....Och passet och bordingkortet hade de tagit ifrån mig. Kul.
Meen, helt plötsligt dyker det upp en annan gubbe, som vill att jag ska signera ett papper. ???? "For your dog". AAha. Liten underskrift och vi var på väg igen!!! Ha, ha.
Sedan landade vi slutligen i Pusan, Sydkorea. Jag hade Walters pass i beredskap. Tulltjänstemannen kastade inte så mycket som en blick i det. I stället stod han och kliade sig på hakan och synade ett annat papper, som jag för övrigt fyllt i själv, med alla Walters vaccinationsuppgifter. Detta papper, samt att rabiesvaccinationen godkänts, var det enda han tittade på. Han kunde förresten ingen engelska, så det var väl inte lönt att han försökte kolla i passet... Sedan lassade jag mina 6 (!) väskor på 2 trollys och gick ut till taxin...

Här har Walter och jag satt oss, sent på fredagskvällen, i soffan i vårt "nya" hem. Walter snarkade och jag drack ett gott vin och mumsade på favvischokladen.
Bob hade möblerat upp hela lägenheten och fixat blommor, kuddar, plädar och annat som man vill ha. Det var/är jättemysigt, i alla fall enligt den stil som är här. Man får kompromissa lite, men det blir bra i slutändan.

Bob och Walter fick återbekanta sig lite med varandra. De hade ju inte setts på två månader.

Lördagsmorgon. Husse och Walter på promenad. Matte låg och sov...

Huset  i bakgrunden är där vi bor, på 30:e våningen.

Vi åt scones till frukost, med hemmagjord marmelad. Den stod mamma och jag och kokade i onsdagskväll. (Som om det inte fanns annat att göra när man ska flytta utomlands dan därpå...) Så den låg också i en av alla mina väskor...

Men Bob hade glömt att köpa osthyvel, så det fick bli potatisskalare till osten istället. Gick bra det också.

Walter spanade in sin nya miljö ordentligt...

 Men sedan tror jag att han måste ha haft jet lag. Han sov...

 ...och han sov...

...och han sov...

Han ville gosa lite ibland också, men han sov ändå som en stock...

Har ni förresten sett vår snygga flagga, som rest med oss från Svedala. Den fick vi i present av Annika, Richard, Rebecca och Ted. (Ännu en grej som tog upp plats från mina kläder...) En svensk flagga är ju bara ett måst, framför allt då man jobbar bland norrmän, ha, ha.

Nu säger vi hej så länge, tills nästa gång.