Acklimatisering i omgivningarna...

Jag har den gångna veckan försökt att komma in i rätt dygnsrytm och att lokalisera  mig runt omkring i omgivningarna. Verkar inte helt lätt, tydligen..

På måndagsmorgonen tog Walter och jag vår lilla promenad nere vid älven. Dit hittade vi fint. Men så skulle vi då upp i huset.

Problemet här just nu är att det har varit en vattenläcka, (i ett nytt hus?!) så alla hissar fungerar inte. Hela helgen hade jag, som en liten Zombie, följt Bob. Inte lade jag så stor tanke på hur han bar sig åt i hissen. Så på måndagen stirrade jag  förvånat på siffrorna, som bara gick till 9. Jag skulle ju till 30:e våningen??!! Jag visste att det bara var ena sidan av knappsatserna man kunde använda.

Jag traskade tillbaka ner till "Garagegubben"  i kuren, han hade just sagt "baby dog" till Walter, så han kunde nog engelska. Nog... 

Jag förklarade att hissen inte fungerade. Han klev vänligt ur sin lilla vaktkur och drog med mig till huset mitt emot. "Elevator, elevator", sa han och pekade på fyra hissar. Men jag skulle ju upp i det andra huset!? " Elevator, elevator." Jag kunde inget annat än att åka upp. I fel hus... Okej, ner igen, upp till "min hiss. Där kom till sist en bil, som jag stannade. Mannen i bilen kunde inte ett ord engelska, men han var också jättevänlig. Han gick ur sin bil, följde mig till hissen, lutade sig in och tryckte trea nolla... 30... Hur svårt kan det va'??

Sedan gick jag hem och bakade "moster Doris knäckisar" som tröst... Jag var väl fortfarande förvirrad, för de blev inte lika goda som hennes var, då jag smakade på dem i julas. Mina blev stenhårda! Gäller att tänderna är fastskruvade ordentligt... 

I veckan som gick firade koreanerna "Lunar New Year", nyår enligt månkalendern alltså. Tydligen infaller nyåret på olika datum, men alltid någon gång mellan 21 januari och 20 februari. De firar i och för sig nyår 31 december också, men Lunarhelgen är en långhelg. Bra, för då kunde Bob & jag både fira nyår tillsammans, som vi missade i år, och få till lite sightseeing..

På torsdagskvällen fixade Bob filé med smarrig trattkantarellsås till. Trattisarna är handplockade, från Orust. (Vi måste nog fjäska oss till en ny, STOR laddning från mamsen och moster. Kan inte leva utan trattisar...)

Självklart var Walter med och kollade läget...

Liten kvällsdrink på Lunarnyårsaftonen...

 På fredag besökte vi Ulgi- och Daewangamparken, som ligger nära Ilsan Beach. (Ulgis fyr har förövrigt fått utmärkelse som en av de 16 vackraste fyrarna). Där vandrade vi upp till Daewangamklippan. Det är en vääldigt populär plats för familjer att ta sig till när de är lediga. Det märktes...Vi orkade inte knô oss ända ut, men utsikten var säkert jättevacker. Vi får åka hit en tidig vardagmorgon i stället...

Bob och Walter i början av vår promenad ut till  Daewangamklippan.

Syns Walter & Bob? Köerna ut till "utkiksplatsen" syns nog i bakgrunden...

 Dita poserar... Kvinnan till vänster sitter i famnen på en liten björn eller nåt'...

I bakgrunden syns Daewangamklippan.  År 668 förenade kung Munmu den  koreanska halvön. Kungen brukade säga att han efter sin död ville bli en drake, för att kunna skydda sitt kungarike från fiender. Således begravdes han under en klippa i Japanska havet (i Korea kallas havet Östra sjön). Drottningen kunde inte glömma kungens vilja, så hennes ande blev också "drakväktare" för kungariket. Draken flög senare till Ulsan, och gömde sig under Daewangamklippan, för att skydda Östra sjön. Klippan kallas därför i folkmun "Dae-Wang Am", som betyder "Den store kungens klippa". Det sägs att det inte växer något  sjögräs kring klippan, på grund av draken.

Yobbosajo!! (Ungefär "Hallå!)

Det var fler än vi som ville på utflykt denna helgdag...

På lördag åkte vi med Christer på utflykt till Jihna Beach. I närheten fanns denna Loppmarknad/Antikmarknad. Fanns en maaassa grejer... Vi köpte en koreansk, 200-årig, (sa hon...) kruka...

Lördags-eftermiddags-shopping... Ingen bra idé. Det var återigen fler än vi som tänkt samma tanke. Walter var uttråkad, och det var vi också...

På väg hemåt igen...

På söndag blev det första utomhusfikat. Nu börjar värmen komma hit. Härligt...

Detta får bli avslutningen för den här gången. Det var inte så mycket spännande jag hade att komma med men, men.....

Man vet aldrig, nästa gång kanske... eller nästa.. eller.....