Dita i Korea: Ingen halloween här inte...

Jag måste börja med att skryta lite, jag har varit "duktig" och bakat frukost-scones. Det var länge sedan! Nu för tiden är det bara havregrynsgröt för hela slanten. Men dessa blåbärs-vanilj-protein-scones var jätte goda och jättelätta att baka. Receptet har jag hittat på Tasty Health, och det finns här: http://www.tasty-health.se/2012/10/blabar-vanilj-proteinscones.html

Smaskens...

Efter frukost passar det bra med en biltur. Sceneriet i naturen har förändrats den sista tiden. Nu skiftar det mellan grönt, lila och orange...

Höst...

Vi såg underliga varelser på vår färd. Eftersom det var 31 oktober på måndag, Halloween, så förmodade vi att det var pynt inför firandet...

Många varelser hängde bland stolpar, träd och buskar...

Men det var inte alls något Halloween-firande. Enligt Jae Woo så gör man dessa figurer, som sedan sätts upp, för att minnas en bortglömd tradition i Korea.

Det är alltså fågelskrämmor. Figurerna sattes upp i risfälten för att hindra att fåglarna åt upp allt nyplanterat ris. Nu har man en festival i dagarna 7, med massor av mat och dryck (främst Sujo tydligen, ha, ha)...

Jag tycker att det är märkligt att man "glömt bort" att ha fågelskrämmor på risfälten. Fåglarna gillar väl ris lika mycket nu för tiden?

På torget, nere vid hamnen, inne i Okpo, var det också någon slags höstfestival. Enligt Jae Woo (han får svara på alla möjliga frågor, ha, ha) anordnas detta för att helt enkelt få folk att gå ut och gå... De samlas nu på hösten för att få folk UT... De startar med en fest. (Undrar om de har Sujo här också?...)

Det fungerar säkert lika bra att dansa lite... Musiken var ju toppen...

Walter blev förföljd av dessa sötingar. De fick hälsa på honom och blev tydligen förälskade...

Och här görs det reklam för någonting annat. Det var dock någonting bra. Det är en frivillig fackförening som samlar in mat till de fattiga...
Enligt Jae Woo...

Ännu en beundrare till Walter ...

Bob och Walter på vandring. De var påpassade av den stora katten vid det stora trädet...

Så var det ju det här med Halloween. Det är inte något som direkt firas i Korea, de partyn som annonseras är troligtvis mest för att roa västerlänningar...

Vi passerade Gentleman Bar. Där har det varit pyntat med fågelskrämmor och pumpor i flera månader. Okej, det syns inte på bilden, vi brukar ju bara vara i dessa kvarter på kvällen... natten...

Garage hade Hallowen-pyntat...

Och i "min" tusen-kronors-butik, Daiso, fanns det fullt av attiraljer...

"Ska jag köpa nåt?"

Här är det väl som i Sverige, det är en helg för köpmännen. Vi har ju ingen tradition av något halloween-firande. Men om man nu ska fira Halloween, varför inte göra det på RÄTT datum, den 31 oktober. Varför ska man envisas med att fira Halloween på Alla Helgons Dag? Det är ju något helt annat!

Okej, jag har läst liite historia om Halloween. Namnet är en sammansättning av orden Hallow= helgon och e'en= evening= afton. Ursprunget lär komma delvis från Irland och delvis Skottland. Då irländska emigranter under 1840-talet flydde undan nödåren, till USA, följde traditionen med dem till det nya landet.

Ursprunget till Halloween lär komma från kelterna, som senare kom i kontakt med vikingarna. När vikingarna senare kom till Storbritannien och Irland hade de med sig sina traditioner. Samhain firades hos kelterna, då skördesäsongen var slut och vinterhalvåret började, den 31 oktober. Under den natten trodde kelterna att osynliga krafter var i rörelse och att döda själar kunde återvända till jorden. De nätter då magiska krafter var i farten uppmanades folket av sina druider att släcka hushållseldarna. Druiderna tände stora bål där folk sedan kunde hämta glöd till att tända sina huseldar med igen.

Ännu en tradition kopplad till Samhain var att man utomhus hade med sig ljusförsedda rovor, med utskurna ansikten, så kallade Jack-o'-lanterns. Traditionen säger att lyktorna representerade smeden Stingy Jack. Han hade varit för ond för att komma in i himlen. Och så hade han lurat djävulen, så han kunde inte komma in i helvetet heller. I stället tvingades han irra omkring på jorden, och för att hitta vägen hällde han glödande kol i rovorna han ätit....

Här kommer berättelsen om Stingy Jack, eller Snåle- Jack, som det blir på svenska...

För länge, länge sedan, i någon by på Irland, fanns det en "fyllbult"som kallades Stingy Jack. Jack var ökänd i hela landet som bedragare, manipulator och som en samhällets avskum. En ödesdiger natt hörde djävulen berättelsen om Jacks onda gärningar och hans "silver tunga" (han var bra på att snacka). Inte övertygad (och lite avundsjuk) av ryktena, gick djävulen för att själv ta reda på om Jack verkligen levde upp till sitt avskyvärda rykte.

Enligt legenden så erbjöd Stingy Jack djävulen att ta en drink med honom. Trogen sitt namn, så ville Jack så klart inte betala för sin drink. Han övertalade då djävulen att förvandla sig till ett mynt, som Jack kunde använda till att betala deras drinkar. När djävulen förvandlat sig bestämde sig Jack för att behålla pengarna och lade dessa i fickan bredvid ett silverkors, som hindrade djävulen från att ändra sig tillbaka till sin ursprungliga form.

Så småningom befriade Jack djävulen, under förutsättning att han inte skulle bry sig om Jack under ett års tid och om han skulle dö så skulle djävulen inte gör anspråk på hans själ. Året därpå var det dags för lurendrejeri igen. Djävulen hade klättrat upp i ett träd för att plocka frukt. Då han var uppe i träden högg Jack in ett korstecken i trädets bark, så djävulen inte kunde komma ner. I alla fall inte förrän han lovat att inte bry sig om Jack i ytterligare 10 år, vilket djävulen självfallet lovade. Han ville ju inte sitta kvar i trädet i all evighet...

Strax därpå dog Jack. Gud ville självfallet inte släppa in en sådan motbjudande person i himlen. Djävulen, upprörd av alla trick Jack hade utsatt honom för, och för att hålla sitt ord om att inte göra anspråk på Jacks själ, ville inte släppa in Jack i helvetet. Djävulen skickade i stället ut Jack i natten, med endast ett brinnande kol för att lysa vägen. Jack satte kolet i en utsnidad kålrot, och har strövat omkring på jorden ända sen dess...

Irland och Skottland gjorde sina egna varianter av Jacks lykta, genom att snida skrämmande ansikten i rovor och potatis och placera dem i fönster eller vid dörrar, för att skrämma bort Snåle Jack och andra onda, vandrande andar. I England användes stora rödbetor. Invandrare som kom till USA kom på att pumpor var perfekta att karva ut till Jack-o'-lanterns ...

INTE Stingy Jack...

"Ska jag ta med vattenskålen och korgen in på Black Gold?"

Black Gold hade satsat på Halloween redan vid entrén...

Läbbig spindel (som i förra veckans inlägg)...

Många spindlar och Jack-o'-lanterns...

Skelett bjöd farväl då vi var klara...

På kvällen fortsatte det att dyka upp onda andar lite här och var.

På Noel Kitchen...

HA! Nu syns alla pumpor och spöken på Gentleman Bar...

På Black Gold träffade vi på Peter igen. Han skulle lämna Korea för den här gången, och åka hem till Australien...

Han tycker väldigt mycket om Walter. Egentligen är Peter en "only-like-big-dogs-kind-of-guy", men Walter har fått honom att ändra inställning. Så klart!

Trots att vi inte direkt firar Halloween, så hade Walter iklätt sig döskalle-skarf...

Och utanför stötte vi på en riktig döskalle...

...och hans kompis, som borde gå till tandläkaren och till doktorn...

Dessa glada "dönickar" hade varit på party och var på väg hem. Killen till vänster, som bärs omkring av "döden", älskade hundar och ville så väldigt gärna att Walter skulle komma fram till honom. Walter vägrade. "Å, det kanske är för att jag luktar hund, jag har min hund hemma"...

Alltså, Walter var ju livrädd! Killen hade uppenbarligen glömt att han hade ett stort svart spöke bakom ryggen, ha, ha... (Här ska han visa foto på sin lilla vovve...)