Övertalning...

Titt som tätt känner jag mig så här...

Jag är ju lite laktosintolerant, så jag använder vanligtvis laktosfria mjölkprodukter. Det fanns laktosfri mjölk i Korea förra året. Himla käckt.

Men nu får jag bara "obbsajå", när jag frågar (betyder "finns inte"). Typiskt. De har alltså slutat med laktosfrimjölk.  Varför då?!

 

 

 

Svaret på den frågan kommer jag aldrig att få, så då får man pröva annat. Sojamjölk ger samma ballongeffekt, rismjölken smakar blä... Men så läste jag att man kan göra sin egen rismjölk. Sagt och gjort, igår skred jag till verket. Man skulle mixa mandlar och kokt ris med varmt vatten, lite salt, hälla i lite mera vatten, sila bort "gröten" som blev... 

Här är kletet... I framtiden kommer det att ta låångt tid innan jag är klar att äta min morgongröt. I alla fall om jag vill ha mjölk på gröten...

 

 

 

 

Jag har äntligen träffat Arne igen! Vi har inte stött på varandra på flera veckor. Det har varit alldeles för varmt att gå till vår "vanliga" mötesplats. Men i måndags satt vi en stund på bänken... Här är Arne på väg hemåt...

 Han berättade att det varit några fall av kolera här...

 

 

 

 

...och samma dag fick Bob nyhetsbrev om det på jobbet...

Tydligen har det varit två fall av kolera här på Geoje. Bob och jag ligger kanske inte i riskzonen, vi äter inte rå fisk, vi dricker rent vatten och vi tvättar händerna efter toabesöken. Men man kanske kan tänka sig för lite mer än vanligt...

 

 

 

Så till trevligare saker. Förra fredagen, när jag kom från gymmet aningen senare än Bob, då hängde det en lapp på ytterdörren: "M gå till GS 25". Jaha, tänkte jag, Bob är väl där och köper ägg eller nåt...

Vår närbutik. GS betyder general store... (undrar om 25 betyder att den är öppen 25 timmar per dygn?...)

Jag var så upptagen med att titta efter Bob, så jag missade att Walter satt ensam vid ett bord. Hans mat och Dentastix låg på bordet, ha, ha...

I närbutikerna hemma kan man minsann inte köpa en liten drink... Jag behövde ingen övertalning alls till att sätta mig på "kvarterskrogen"...

Walter fick sin efterlängtade Dentastix. Bortskämd som han är, så fick han låna min tröja att ligga på, då han avnjöt godsaken. Denna hund kan inte äta sitt godis om han inte har det bekvämt och lyxigt... Tror att han är lik sin matte...


 

Tyvärr valde vi en av de kallaste kvällar vi haft här på evigheter... Här är ju för tillfället aldrig kallt på kvällarna, men förra fredagen var det så klart det... Fast trevligt var det...

 Blev fort mörkt...

 Måste ta en Selfie så klart... (Spana in vänsterörat!

Det verkar alltid leva sitt eget liv, ha, ha...)

 Hur trevligt det än var på GS 25, i lördags var vi på ett liite bättre ställe...

 En italiensk restaurang inne i Okpo, La Franzo... Den låg i samma byggnad som Just Jazz...

...där vi förresten firade in nyåret...

(Fler bilder finns i inlägget den fredag 1 januari, under "Aldrig lär man sig"...)

Så här nära låg Just Jazz, bara tvärs över hallen...

 

 Min hatt fick egen stol...

 

 Bob och jag hade jättetrevligt sällskap av Lowri...

 ...och Jan Harry... Det var de som tipsade om att detta var en bra restaurang...

 Massa vinflaskor på rad...

Inredningen var inte typiskt koreansk. Här ser det nästan ut som att min nya hem-dekorations-guru varit i farten...

 

    Joanna Ganies!

(För mera läsning om Joanna, ship lap, DIY, crown molding eller annat vintage, så finns det mera att hämta den 5 feb, under rubriken "Brist på sysselsättning"...)

Maten var jättegod...

 

 

 Jag måste ju ta en selfie som vanligt...

"Dom får ju va mä i bakrgunden ju"...

 

Så till kvällens övertalning. Bob hade fått syn på en inredningsdetalj som han ville köpa: Tavlan, som han pekar på...

 

Bob förhandlar. Personalen talar om för honom att tavlan kommer från en butik i Seoul och att de har problem att transportera hit en ny...

Bob kör med övertalning. De bad Bob att komma med ett pris, troligen för att fiska lite efter hur mycket han var villig att betala. (På så sätt kunde de ju få lite mer för tavlan, som de köpt för 250 000 won...). De ringde till ägaren, som sa "nej", eftersom det inte finns någon liknande tavla. Han hade tydligen fått den av någon och det var tänkt att han skulle ta hem den till sig själv privat. Personalen ringde ägaren två gånger! Bob erbjöd sig att betala 300 000 won, då ville de ha 400 000 (ungefär 3000 sek...)

Övertalning, övertalning... Överenskommelsen är klar, Bob skriver en lapp...

 

 Stolt ägare av en tavla...

Bobs egenhändigt skrivna lapp. Gäller ju att se till att ingen annan tar tavlan...

...för vi kunde ju inte släpa med oss den till Djungle, när vi gick vidare...
Där träffade vi på fler trevliga människor; Roar, Guðmar och Johnny...

 Alltså, kan ju inte ta en bild utan att jag är med...

 

 

 

 När vi slutligen tog taxi hem, så hade duggregnet ändrats till ösregn!!

 Söndag och på väg in till byn för att hämta bilen. Och tavlan så klart...

Vi passerade detta träd, som jag tror är ett pumpaträd... I alla fall så såg blad och stänglar ut som de gör på pumpor... Fast jag är ju ingen trädgårdsmästare direkt...




Efter en god lunch på La Franzo, så återvände vi hemåt,
nöjda med vårt köp...

En lite märklig sak: De gav oss en flaska vin?! En jättegod sauvignon blanc, som vi drack kvällen innan. Undrar varför vi fick den? Var de så glada över att ha blivit av med tavlan?... Kanske var det en av vinflaskorna som stod på rad bakom sofforna? Kanske hade den gått ut på datum? Kanske var de bara snälla...

Nåja, nu har tavlan i alla fall fått ett tillfälligt hem, hos oss hemma i Prugio. (Ska bli intressant att se hur vi ska få med den hem... Det blir väl ett stort flytt-låde-lass som det brukar bli för oss, när vi har bott någonstans...)

Vanligtvis så tror jag att Walter tycker att det är okej att promenera kring Prugio-husen. Idag såg det dock ut så här och man kan väl säga att det krävdes stor övertalning för att få ut honom i regnet...

 

Vad är det för en hund som måste gå under tak, när han ska uträtta sina behov? Han är minsann inte lik sin matte, verkar mera lik mattes mamma, ha, ha... (Hon gillar mest sol, precis som Walter. Jag tror att de har spenderat för mycket tid tillsammans...)

 

 

 Att man kan se så bedrövad ut, bara för att det regnar...

 

 

 

 Skönt förresten. Då kan jag ju ligga i soffan hela dagen med gott samvete...

 Tjingeling...