Vissa saker är värda att upprepas tycker jag, så idag blir det favorit(er)
i repris...
Walter är en cool kille, som gör som han vill. Förra veckan gjorde han det han ville/behövde, precis under förbudsskylten. Och när han väl gör det han vill och behöver, då gör han det med stil. Här kommer favorit i repris nummer 1: SK*T... (Få inte kaffet i fel strupe...)
När behoven ska uträttas så finns det två saker som är viktiga:
Det måste finnas någonting att "luta" sig mot och man måste komma högt upp med akterpartiet...
Träd fungerar alltid att luta rumpan mot...
Bäst är om man kan stå på tre ben...
Finns det inga träd, då fungerar trädens stöttor lika bra...
Här har vi en bra och bekväm kroppsställning...
Det går även bra med buskar...
Observera den snygga tre-bens-positionen...
Gräs fungerar också fint...
Allra bäst blir det om man verkligen kan pricka in en grästuva...
Ibland får vanliga stolpar tjäna som behovs-lutnings-plats...
Man behöver ju inte ta i så att stolpen välter!..
Här var en stolpe av rejälare slag... Tre-bens-positionen håller i sig...
Jag förstår om mannen i bakgrunden undrar vad Walter håller på med...
Allra bäst är det om hela "behovet" kan läggas högt upp, på en liten hylla...
Hoppas verkligen att kaffet inte hamnar i fel strupe. Eller kommer upp...
Man även kan säga att Walter sk*ter i Prugio... (vårt bostadsområde)
(För information; det finns alltid bajspåsar i närheten... Oftast i mattes handväska...)
Favorit i repris nummer 2: Cowboy-ridning. Här syns en stilig man. När Bob fyllde år 2007, då fick han en liten överraskning i present av mig: ridning i western-tappning... Jag tycker allt att han ser lite nervös ut, ha, ha...
Det var något av det roligast JAG varit med om. Bobs häst gjorde precis som den ville; gick in i buskarna, försökte "sopa av" Bob med hjälp av tallgrenar. Till slut vände hästen och började helt sonika att vandra
hemåt, ha, ha...
Nåja, vi kom ju faktiskt helskinnade hem båda två (fast jag hade kramp i magen, ha, ha...) Jag tänkte att vi skull upprepa det hela på något sätt.
Fast på koreanskt vis... Förra fredagen var det alltså dags. Hade för-köpt "rid-biljetterna"...
Tillbaka vid Little Chaplin, där jag och Walter var i början av veckan...
Cowboy-ridning på koreanskt vis: Med mekaniska hästar!
Själva ridturen följer man på en stor bildskärm. Det gäller att styra ordentligt, annars hamnar du i buskarna, som Bob gjorde sist han red, ha, ha...
Denna överdrivet "hjälpsamma" dam gjorde så att första delen av min ridtur blev väldans vinglig. Vad jag än gjorde så gjorde jag fel! Fast det var hon som (bokstavligt talat) höll i tyglarna...
Men när hon väl släppte taget... Oj, oj, oj, vilken galopp det blev.
"Tjolahopp-tjolahej-tjolahoppsan-saaa"!
Bob kom upp på sin häst samtidigt som jag, men han gjorde uppenbarligen allting rätt! Så han fick minsann gallopera i fred, utan inblandning från någon av damerna. Han hade säkert charmat in sig...
Han börjar med en lätt trav ut från stallet...
Han ser koncentrerad ut. Rädd att bli avsopad av en tallgren igen
kanske, ha, ha...
Lite snabbare tempo, när han närmar sig öppnare ytor...
Det ser bra ut, tycker jag. Han lärde sig uppenbarligen lite 2007... 
(Den ena koreanska damen står ändå vid sidan och kollar. Hästarna började nämligen bocka om man gjorde fel eller sprang fel väg. Det gällde att hålla i sig, hålla in hästen om det gick för fort och att styra ordentligt...)
Här kan Bob verkligen låta sin springare sträcka ut...
Sitter som klistrad i sadeln, ha, ha...
"Jee-haa! Hold your horses!"
Alltså, en sån cowgirl!
Efter 20 minuter var vi svettiga, mega-trötta men glada. Det var jättekul och jättejobbigt. Vi skulle rida i 20 minuter till, men det orkade vi inte...
Det var svettigt även på Black Line lite senare på kvällen (fast vi har duschat)...
Svenska flaggan hänger kvar...
Bob spelar svensk musik i baren, Joy Ride med Roxett... Det är ju hans "förlängda födelsedag", så han får spela vad han vill... (Det får han annars också...)
"Jag vill gå hem nu..."
När Walter börjar gäspa, då är det dags att gå hem...
För att avsluta berättelsen om "favorit i repris nummer två": Här är Bob igen, 2007, med en tjusig medryttarinna. Nu vill jag inte klanka ner varken på Bob eller hans medryttarinna, men...
...det finns ingen som kan slå mannen till vänster, när det kommer till "coolhet"... Inte ens Bob...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar