Idag blir det långläsning, så ladda med kaffe, the, citronvatten, juice, råm-å-kåla eller annat gott... Det har hänt en del den sista tiden, för ovanlighetens skull. (Förresten händer det nog saker hela tiden, men det är inte lönt att fundera på. Till exempel får jag titt som tätt varningsmeddelanden i min telefon. Men till vilken nytta är det? Jag förstår ju inte vad det står?!)
En sak som har hänt är att vi har haft jordbävningar... Sydkorea startade med mätningar av skalv 1978. Det registreras tydligen flera per månad, men de är oftast runt 2 eller 3 på richterskalan, så de är inte märkbara. Men förra måndagen, den 12 september, inträffade två jordskalv. Den första uppmättes till 5,1, den andra var på 5,8, det starkaste skalv som någonsin uppmätts här i Korea... Epicentrum låg cirka 3 mil norr om Ulsan (där vi bodde 2010-2013)...
Geoje, där vi bor nu, ligger ungefär vid pilen. I måndags kväll var det dags igen. Bob och jag satt och läste i soffan, när vi kände att soffan skakade. Det skalvet var tydligen 4,5 i storlek... (Det kom ytterligare skalv på kvällen, i storlek 2,1, och på tisdagsmorgonen ännu ett, fast litet...)
Från allvarliga nyheter till andra nyheter. Jag kan inte skylla jordbävningar för mina blåmärken. Jag skulle, lite ballerina-aktigt, skutta nerför trappan, på väg från gymmet. Halkade. Slog i låret. Rumpan. Handen... Väldigt ballerina-likt...
Vi har andra skador också. Både Bob och jag fick skavsår av ridningen. Ja, ja, jag vet att man inte ska rida i shorts. Men detta var ju låtsas-hästar!...
Vi har även haft Chuseok. Det är Korean Thanksgiving Day och är en av de största och viktigaste helgerna här.
I år inföll Cheusok-dagen den 15 september. Eftersom dagen före och dagen efter också är helgdag, så skulle det bli flera dagars ledighet på DSME. Därför planerade Bob och jag en liten tripp till Jeju, en koreansk ö lite söderut...
Vi planerade att åka den 12 september. Då blev det så klart tyfonvarning här i närheten...
Måndag morgon. Walter ville inte ens gå ut...
Men... Vädret slog om...
Det tar ganska lång tid att ta sig dit. Vi körde först drygt 3 timmar, från Geoje till Wando. Därifrån skulle vi, dagen därpå, ta båten över till Jeju...
Från fastlandet till Wando var vi också tvungna att åka båt... En liten en...
För bron var inte färdig i mitten...
Skönt med havsluft...
I Wando lutar husen...
När man är på resande fot får man äta när tillfällen bjuds. Och Dentastix kan man äta även på en parkeringsplats. Bara det finns en mjuk matta eller en skön väska att ligga på/ i...
På Han's Deli fick Walter ligga i hörnet... Hundar fick inte lov att vara där inne, men det såg vi inte, för förbudsskylten satt på insidan (?) dörren...
MAT!
Inne på hotellet, där vi skulle övernatta. Min väska ser misstänkt tung ut...
Ta-da! Vi vågade inte fråga om man fick ha hund med sig, för då hade vi kanske tvingats att sova i bilen, ha, ha...
Tisdag morgon. På väg mot färjan som ska ta oss till Jeju...
Håll i hatten...
Håll i håret också...
Coola killar...
Det var många som ville titta på Walter... Observera mannen i blå jacka.
Vet inte vem han var...
...och han var inte i sällskap med de två kvinnorna. Men han tog säkert 300 foton av Walter. Och ibland av Walter och MIG... Vi blir nog snart kändisar...
De gillade Walter...
Självklart, en sån snygging...
Jag tror att tjejerna gillade Bob också, ha, ha...
"Blå, blå vindar och vatten"...
Framme på Jeju. Bob är sten-sur. Taxichauffören vägrade att köra oss till flygplatsen, där vi skulle hämta vår hyrbil. Men... "Money talks"... Bob erbjöd honom 20 000 won. Det kunde han tydligen inte tacka nej till... (vanligen kostar det cirka 6000, fick vi reda på efteråt...)
Walter och jag väntar på flygplatsen en stund. Ön är av vulkaniskt ursprung och sådana här stenskulpturer, Dolharubang, finns det gott om. De sägs representera skydd och fertilitet... Mer om dessa sten-gubbar längre fram...
Gröna clementiner...
Sten-gubbe... (Det kommer fler...)
Snyggaste toalett jag har sett...
Alltså, toalett för Walter...
Jeju är administrativt indelad i två städer, Jeju-si, där flygplatsen ligger, och Seogwipo-si, på andra sidan av ön, där vi skulle bo... (-si betyder stad...) Ungefär i mitten av ön ligger den slocknade vulkanen Halla-san, 1950 meter över havet...
Tillslut anländer Bob med vår lilla mini... Enda bilen som fanns då vi bokade! Allt var fullbokat på grund av Cheusok...
Jag gillar det som står på registreringsskylten:
"PLEASE DO NOT TEASE OR ANNOY THE MINI"...
Hollywood Boulevard!?
Framme vid vårt hotell, Beewool Chaewool...
Hotellet är Pet Friendly, så Walter kan strosa där han vill...
Vi tittade på flera, så kallade, Pet Friendly Hotels på Jeju. Nedanstående var ett. Där skulle alla hundar vara i burar!!! Vadå Pet Friendly!! Det är ju fängelse!
Här fick vovvarna så klart vara med på rummet, som det ska vara. Vi fick ett färgglatt rum kan man säga om man är snäll...
...med citat på väggarna...
...och vi hade grill på gården...
Käckt...
Bob grillar...
Walter går på äventyr...
...och jag väntar på maat...
Vi fick matgäster. Denna ekoxe damp ner på bordet. Bob blev så förskräckt, att han hoppade 1 meter upp i luften, ha, ha. Den är ganska stor...
Senare på kvällen var det Walter som blev förskräckt. Han började skälla för han tyckte inte alls om Bobs tjusiga mundering. (De fina rosa kläderna låg i korgen på sminkbordet...)
"Tur man kan få en Dentastix för att lugna sig"...
Så här ser vårt hotell ut. Jag viftar på balkongen...
Utsikten... Bob & Walter på promenad...
Utflykten för dagen: Cheonjiyeng Waterfall, ett av de tre mest berömda vattenfallen på Jeju Island.
Vi hade inget koppel, så Walter fick gå kopplad i väskremmen. Funkade fint... (Egentligen skulle jag bära honom... Det gjorde jag inte...)
Bob & Walter på vandring...
Jeju är en väldigt grön och vacker ö...
Vattenfallet syns i bakgrunden...
I bakgrunden syns en del av den subtropiska skogen. Enligt legenden ville gudarna ha en plats att vila på, som påminde om deras hem i himlen. Då svarade himlen med att sända ner denna trädgård...
Cheonjiyeong Waterfall. Cheonjiyeong betyder "dammen i skärningspunkten mellan himmel och jord". Folk på Jeju menar att Cheonjiyeong var tillflyktsort för gudarna, som ofta tog sina bad här innan de återvände till himlen...
Jag vill ha foto på oss framför vattenfallet!!
Ha! Fick hjälp så klart! Fast de var lite väl entusiastiska för att få Walter till att titta in i kameran. Så han valde att titta bort, ha, ha...
Här är det hjälpsamma gänget, som hade egen selfie-pinne...
Cheonjiyeong-fallet är även boplats för Mutae-ålen, som bara rör sig på natten. Så den såg vi inte till. Bob ser ut att tänka- "Färdig-tittat eller?"
Förutom vilda Dampalsu-träd (vet inte vad det är) så är skogen fylld av Gusiljappam-träd(en kastanjsort), Songyeopnan (en slags orkidé), Sanyuja (kinesiska citronträd) och kameliaträd...
På skyltar står att läsa: "Gardenia och Kunglig Azalea blommar längs vägen genom skogen och rastplatserna är en idealisk plats för att väcka ditt hjärta och sinne"...
Undrar vad alla tittar på?...
Bob kollar...
Man skulle tydligen slänga mynt i ån, så att de landade på stensköldpaddans rygg... Det fixade vi så klart. Då fick man önska någonting...
Det är inte jag som har tappat telefonen i vattnet...
Vi fortsätter mot Cheonjiyeon Outdoor Performance Hall...
Ännu en legend: Det bodde en drake i Cheonjiyeon Falls. Den vackra och godhjärtade Suncheon blev illa behandlad av en man i byn. I rätt ögonblick kastade sig draken då upp ur vattnet, grep mannen och flög iväg med honom. Suncheon lugnade ner sig och fann snart en lysande magisk Yeoeujiu-pärla under sin fot. Efter detta blev hennes familj och ättlingar väldigt framgångsrika och lyckliga.
En skulptur av två drakar, som vaktar den magiska Yeoeujiu-pärlan, finns vid Cheonjiyeon Outdoor Performance Hall...
Framför skulpturen syns ett vilddjur... (Och bakom syns ett annat...)
Fast jag ställde mig tydligen på fel sida. För att få välstånd och framgång skulle man gnugga den magiska Yeoeujiu-pärlan... Bäst att gnugga...
Nu har Bob fått nog av vattenfall och subtropisk skog...
Fast han tog sig tid att fota lite...
Walter ville titta på fåglar...
Å ja vill köpa en Dolharubang-gubbe!
Köpte en i aningen mindre format...
Kvinnan i butiken var helt fascinerad av att Walter inte sprang iväg... Som alla koreanska hundar gör...
Vi tog vägen förbi ännu ett vattenfall, Jeongbang Falls. Det lär vara det enda vattenfallet i Asien som faller direkt ner i havet... Bredvid vattenfallet finns en skylt där det står "Seobulgwacha", vilket betyder "Seobul gick förbi denna plats". Seobul var tjänare för den kinesiske kejsaren under Qin dynastin. Han blev beordrad av kejsaren att finna en substans som kunde göra honom odödlig. Seogwipo (staden där vi bor) har tydligen fått sitt namn från samma legend, det betyder "Seobuls väg tillbaka västerut"...
Fast vi orkade inte gå hela vägen... Så här ser det i alla fall ut...
Bob ville hellre köra bil...
Jag tycker att Jeju är ganska olik övriga delen av landet, i alla fall den del av Korea jag känner till...
Bakom berget ligger Jeongbang Falls...
Omgivningen är inte lika vacker åt andra hållet...
Det syns att det är en vulkanö. På många ställen finns gamla kraterbildningar, och slättlandet är fylld av förvittrad lava, som tydligen har förvandlats till mycket bördig jord...
Fika-ställe!
Eller kanske inte...
Vågorna slår mot klipporna...
Sten...
Bob vill inte se mera stenar nu...
Men det fanns ju annat att se också!... Bra tältställe...
Bob verkar fundera på att bygga sig ett hus på Jeju...
"Den gröna milen"... (Bra film förresten...)
Hollywood!
Hollywood?
Det har inträffat lite missöden här på Jeju också. Vattenröret till handfatet gick sönder. Vatten i hela badrummet. Lampan i badrummet gick sönder, allt blev svart i duschen... Bob hjälper det gulliga paret, som skötte hotellet... Alltid bra med ficklampa...
Som sagt, de som skötte hotellet var väldigt gästvänliga. Vänliga var även de koreanska gästerna. Fast lite högljudda. Pet Frindly Hotel innebär så klart att fanns massor av vovvar där. Och alla skulle rastas på gräsmattan. Och alla skulle springa fram-och-tillbaka, fram-och-tillbaka. Människor som hundar. Människorna ropade på sina vovvar, vovvarna skällde. Och skällde. Och skällde! Klart att de skäller, folket sprang ju omkring som galningar på gräsmattan! Det vill ju ingen normal hund vara med om! Det enda hunden kan göra, som protest, är ju att skälla. Fast inte slutade folket att springa för det...
Walter satt bara lugnt och såg på spektaklet. Han hade ju första parkett...
Vi tog en promenad istället, vem vill bajsa där man ska äta sedan?...
Inte Walter i alla fall...
Ett konstverk mitt ute i ödemarken?...
Bob funderar på vad det är för slags fruktträd...
"Clementiner, har jag ju sagt"...
"Clementiner!"
Efter promenaden var det bilfärd som gällde igen. Den här gången med en riktig chaufför, ha, ha...
Nu skulle vi besöka sten-gubbe-stället... Gubbarna, Dolharubang, står överallt, som till exempel vid brofästet...
På andra sidan också...
"Traj-da-daj-di-da"...
Mera gubbar, fast vid en annan park...
Långt borta, under ett molntäcke, kan man skönja den slocknade vulkanen, Halla-san...
Nu är vi framme vid rätt park, Jeju Stone Park...
Man möts av stenfigurer innan man ens hunnit in i parken...
Mini-bilen passerar Mini-kinesiska-muren...
Bob packar upp vår "matpakke"... (Men Bob, ska man verkligen duka upp det hela på motorhuven?)
Färdiga för dagsutflykten...
Biljetter införskaffas...
Jag tror att jag är vid fel hus...
Bob visar vägen, han som har bra lokalsinne...
...han hittar även till damtoaletten...
Dessa skyltar är lika roliga varje gång...
Kartläsare Bob...
Stenparken är inspirerad av Jejus historia kring "myt, sten och ande". Huvudtemat är legenden om Seolmundae Halmang (mormor Seolmundae), som skapade Jeju Island och Obaek Janggun (femhundra generaler). Längs vägen kommer det att dyka upp många stenskulpturer på mormodern och generalerna...
I bakgrunden syns en grupp av Bangsatap (runda torn gjorda av många stenar). Man tror att de kan avvärja olyckor...
Mera Bangsatap.
Enligt legenden så skapades inte Jeju Island av en vulkan, utan av en gigantisk gudinna, Seolmundae Halmang (mormor Seolmundae. Här nedan följer en liten berättelse...
En gång i tiden fanns det en mormor som hette Seolmundae, som var ofattbart stor och stark. Denna mystiska mormor kunde skotta stora högar av jord, och med endast sju spadtag så skapade hon Mount Halla. Mormodern födde hela 500 (!) söner. En dag, medan alla sönerna var ute på jakt, inträffade en tragedi. Mormor Seolmundae föll av misstag ner i en gigantisk soppgryta, som hon kokat till sina söner. Då sönerna återvände hem, var de hungriga efter jakten och åt hastigt upp soppan, utan att ana att deras mor var en del av ingredienserna. När de senare fick reda på sanningen, grät de bittra tårar och på grund av den stora sorg de kände över sin mor, så förstenades de. Deras blod och tårar återuppstår varje vår och gör så att Mount Halla täcks av vackra färger, då de kungliga Azaleorna blommar...
Vi ser glada ut, trots att alla legender om Mormor Seolmundae slutar med bråd död...
Enligt legenden så var mormor Seolmundae 49 000 meter lång. Det sades att hon var så lång, att om hon låg ner då skulle hennes ben dingla över Gwantal Island, som ligger vid Jeju-si och hon kunde använda Mount Halla som huvudkudde. Hon var väldigt stolt över att hon var så lång, så försökte finna ut om vattendragen på Jeju var lika djupa som hon var lång. Eftersom hon hade hört att Yongyeon-dammen, i Jeju-si, var väldigt djup, så reste hon dit. Men vattnet räckte bara över hennes fötter. Då hörde hon talas om Hongil-dammen i Seogwipo-si. Men vattnet räckte bara ovanför hennes knän. Då reste hon runt över hela jeju Island, för att mäta hur djupa dammarna var. Slutligen kom hon till Muljangori-dammen, på Mount Halla, där hon drunknade. Hon visste inte att dammen var bottenlös...
"Himmels-dammen", som ligger på taket till muséet, symboliserar grötkitteln som mormor Seolmundae hoppade ner i, för att rädda sina svältande söner, Den symboliserar även Muljangori-dammen, där hon "drunknade i skryt över sin längd"...
Himmelsdammen räcker mig bara till knäna, ha, ha...
Jejus stenmuseum ligger under jord, för att inte störa det naturliga landskapet...
Bob går med bestämda steg...
På muséet får man veta lite om Jeju rent geologiskt och man visar stenar som hittats på ön...
Stenar...
Stor sten...
Dessa stenansikten är insamlade från stranden vid Beophwan-dong, Seogwipo-si eller så har stenarna kommit från donatorer. Stenarna ska förkroppsliga legenden om ... just det, mormor Seolmundae och hennes femhundra söner...
Vissa stenar såg ut som fåglar...
Vulkanisk sten, fylld med scoria (mörk, vulkanisk bergart) inuti och omgiven av tjock lava på utsidan, kallas för en lava-boll...
Jag vill ha så'na här lavabollar på balkongen!
Och ett sån't här träd!
Bob läser...
På vulkanön Jeju har stenar alltid använts, på ett eller annat sätt, i det dagliga livet. Här ses stora kvarnstenar...
Kvarnstenarna, som användes för att mala korn och hirsh, kallas Malbangae...
Gruppen av stenar står här för att gestalta de legendariska Femhundra Generalerna. "Om du förstår innebörden av vad stenarna symboliserar, så kommer det att fördjupa dina känslor över moderskärlek"... Nåt i den stilen...
Ännu en legend om mormor Seolmundae. Hon bodde med sina 500 söner och ett år blev det stor hungersnöd. En dag, då sönerna var ute för att söka efter mat, hoppade mormor Seolmundae ner i en gigantisk kastrull, där hon lagade gröt åt sina söner. När sönerna kom hem åt de genast upp gröten. Den yngste sonen kom hem lite senare och då han rörde i gröten hittade han ett jätteben i kastrullen. Han förstod att modern hade offrat sig för sina svältande barn. Han bestämde sig då för att han inte längre kunde leva tillsammans med sina bröder, som ovetande hade ätit upp gröten. Sörjande över sin mor flydde han ut till havs och omvandlades till Chagwi-holmarna. Resten av bröderna (499 stycken) förvandlades till Yeongsil-klipporna, som ett resultat av deras stora sorg och
plåga...
Grötskålar?
En stor samling av Dongjaseok, barnliknande gravstenar, som "avslöjar vad människorna på Jeju Island tänkte om livet efter detta"...
Dongjasok är stenstatyer, som är mindre är en meter höga, placerade på var sin sida om graven för att vänta på den begravde. De är gjorda av porös vulkansten. Varje staty håller olika saker i sina händer, det kan vara ett ljus, en likörflaska, en kalebass, ett vinglas, en blombukett eller liknande...
Naturstenar som ser ut som människohuvud visas på utomhus-utställningen. De ska vara bilder av de 500 sönerna, som saknar sin mor så oändligt...
Måste titta lite...
Jag som trodde att det var mormor Seolmundae som var huvudpersonen här på ön. Tydligen är det Dolhareubang (stenfarfar) som är huvudsymbol för Jeju Island. Stenfiguren finns överallt på ön. Dolhareubang stod ofta placerade mitt emot varandra på sidorna av ingångarna till fästningar, där de fungerade som väktare för välfärd och välstånd i byarna...
Här står vi med massor av Dolhareubang...
Statyerna är huggna i poröst basalt, med ganska enkla ansiktsuttryck.
Å här har det dykt upp en nyproducerad sten-farfar, ha, ha...
Fika-dags...
Vi hade utsikt över alla Dolhareubang...
Sedan ville Bob undersöka det här lilla huset. Man kunde inte gå in i det...
Entrén till ett privat hus från byvägen kallas Ole på jeju-dialekt.
Sten-grindstolpar som placerats på båda sidor om entrén, kan ha ett till fem hål för tvärslåar. Här syns två sådana grindstolpar, med tre hål i. Fast de nedersta hålen var igenpluggade...
Vad döljs där inne tro?...
Ha, ha, ha! Nu förstår jag varför de nederst hålen var igensatta.
Barnen fick väl inte se sådana här rejäla grejer...
Vissa objekt i naturen ansågs ha reproduktiva krafter, som stenar som såg ut som... snoppar. Barnlösa familjer tillbad dessa fallos-stenar för att kunna föra familjenamnet vidare... Denna falliska sten hittades 1970, vid Chagwi Island, där den yngste sonen blev till sten... Den rundade toppen av stenen har en annan sten-textur än huvuddelen, vilket är mycket ovanligt...
Fler stengubbar...
Nästan som Stonehenge...
Sista stoppet blir Mothers Room...
Någon av stenarna inne i mammas rum skulle påminna om en kärleksfull mor som håller sin son i famnen... Inte denna...
Inte denna...
Inte den här heller...
"Nu åker vi"...
Sista stenen vi såg i Jeju Stone Park. Parken var ändå väl värd ett besök
tycker jag...
På biltur "hemma" i Seogwipo...
Färglada mini-glober på taken...
Anderssons hus? Arvidssons hus?
Vi åkte till havet...
Vem har gjort dessa?
Walter, vad har du gjort?!
Äh, vi går på vandring i stället. Huset där borta ser spännande ut...
Lagom spännande. Där var en ilsken, skällande hund!
Tänk om snöret går av!
Jag fick fotografera den här trägubben/hunden/baren från bilen istället...
Fast då hade hunden gått och lagt sig...
Hittade ännu ett konstverk. Tydligen så ligger det en slags "konstnärspromenad" här. Den kallas Utopia-ro. Den är tänkt att vara "fantastisk, levande och bekymmersfri"...
Konst...
Regnade lite, så vi sökte skydd...
Walter ville inte bli fotograferad...
Liten hemlis: Det är inte vatten i Lafuma-flaskan. De har sällan vitt vin här, så jag smugglade med mig eget. Hade varit godare i vinglas...
Sen tog vi en promenad över Saeyeongyo Bridge, som är den längsta gångbron som byggts i den sydligaste delen av landet. Bron förbinder Seogwipos hamn med Bird Island...
Delar av Seogwipos hamn syns i bakgrunden...
Ett fint skådespel att se på...
Tack vare bron så har det blivit lättare för folk att besöka Bird Island.
Där finns olika vandringsleder, så man kan spatsera på både stenvägar, skogsvägar och, som alltid i Korea, trädäcks-vägar...
Det var fler än vi som trotsade regnet. Fast de hade förstås regnkläder på...
Blöt hund...
Fågel-ön...
SÄÄLLFI!
Hemma på hotellet var det grilldags igen. I regnet...
"Siiiingin in the rain"...
Förstår inte varför Bob ville ta kort på våra fötter. Det var ju inte jag som hade fula skor...
Vi har en robot-hund, ha, ha...
Förra fredagen lämnade vi Jeju, för att resa hem till Okpo igen...
"Nu blir det väl inga mer stengubbar, lavastenar, stenträd, grillsten , hoppas jag... Jag vill ha Dentastix och sova i min egen säng"...
Alldeles riktigt Walter. Tjingeling...
