Några rader av Waldemar Dahlquist får tjäna som rubrik för veckans skrivande, för det var verkligen soligt, lite här och var, förra helgen. Vi tog då en liten tur mot Gujora Beach...
Gujora Beach (30 m bred och 1,1 km lång) beskrivs på hemsidan för Geoje Island, som en "mjuk sandstrand, som löper längs det smaragdblå havet"...
Stranden användes tydligen ursprungligen av amerikanska soldater, då krigsfångeläger uppfördes i Geoje, i Koreakrigets efterdyningar. Sedan stranden öppnades för allmänheten, på 1970-talet, blev den mer känd för sin "naturliga skönhet än för sin militärhistoria"...
Eftersom stranden ligger lite längre inåt ön, så är vattnet lugnt och fridfullt. Det finns många ställen i närheten som säljer färsk sashimi samt berömda lokala råvaror som till exempel ansjovis och tång...
Det relativt grunda och varma vattnet har gjort denna strand till en väldigt populär plats att besöka under helgerna. Att det finns en hel del närliggande attraktioner (som Gujorafästningen, Haegeumgang, Naedo och Oedo) bidrar också till dess popularitet. ..
Det märks att stället är poppis, för koreanerna har redan börjat tälta på stranden, som vanligt...
Tältningen startar redan på parkeringsplatsen...
Första gången vi var på Gujora Beach var för 12 år sedan, 2004, så det har hänt en del. Då var det massor av uppgrävd jord och små "hus-bygg-projekt" här och där. Jag tror att det hade varit storm också, för det låg stora sandvallar längs hela stranden...
Nu är allting lite mer tillrättalagt...
Och jag tycker att jag ser lite mindre töntig ut... Lite...
Walter och jag gonar oss i solen...
"Gå och bada!"
Vi prövade alla knep vi hade...
"Måste nog fundera lite..."
Självklart badade han! Duktig vovve...
Sicken snygging, ha, ha...
Måste ta lite bilder...
Det är alltid bra att ha Walter i förgrunden när man smygfotograferar...
...det lilla tältet i bakgrunden. Hela familjen har knôtt ihop sig inne i tältet. Måste bli väldigt varmt...
Vi tyckte också att det blev varmt, så sedan lämnade vi solen och åkte hem...
Vi skulle fira honom i lördags. Då gäller det ju att snofsa till sig lite. Som den skräddare man är, så använder man sig då av ett gammalt djungelknep: Man knixar upp byxfållen med häftapparat. Kanonbra knep...
Bob på plats i restaurangen...
Det fanns Sujo att dricka. Och öl... Mina favvisdrycker... (Not...)
Bob sprang iväg och köpte vin till mig. Ljummet vitt vin. Smaskens...
Vi la det i frysboxen en stund...
Mitt vin, bland en massa Sujo...
Maten var lite speciell. Ugnsbakad kyckling med sallad och vaniljglass!?
Det var märkligt först när man såg glassen bland kycklingen, men det var faktiskt gott.
Vårt bord: Viktor, Bob, Roar och Guðmar...
Kristian, Henrik, jag och Henrik... (Jag har inte skrivit fel...)
Jonny, Trond och Trond... (Jag har inte skrivit fel nu heller...)
Födelsedagsbarnet själv håller ett litet tacktal. (Han hade ju fått present...)
Linslusen själv måste också vara med på kort. Syns jag?...
Skål för Svein...
Bob ville självklart säga några ord. Han och Svein har ju känt varandra sedan slutet av 1980-talet...
"Bruker hånden for det meste for å vinke med..."
Vet inte riktigt vad Bob menar med detta...J
Enligt olje-gubbs-jargongen så bär "elektriker aldrig på några skiftnycklar"...
Men tydligen gillar elektriker att spela luftgitarr (vifta med händerna) och bära handväska... (Det är min frans-mocka-väska som han har runt halsen...)
Svein gillade bilden tydligen. Han hade väl saknat handväskan...
Bob visar upp ännu en "vift-bild" på Svein...
Han har ju faktiskt tummen mitt i handen på bilden... (På norska heter det tydligen; alle tommelen eller ti tommeltotter...)
(Bilderna var inplastade så man kunde söla på dem. Bra när man är på krogen, ha, ha...)
Handymen, skulle jag vilja säga, för här står ju tre stycken...
Goa minnen?..
Svein har alltid haft en alldeles egen dansstil...
Den stilen har han ibland prövat att lära ut. Det är särskilt handrörelsen som är viktig... Utgångsläget är så som jag håller händerna på bilden. Sedan gör man, vågrätt, en slags "sågande" rörelse med händerna. Där har vi Sveins fantastiska dansstil, ha, ha...
Det var som sagt fler bilder i omlopp, som inte visas här. Avslutningsbilden var i alla fall denna...
Som tur är så ser Svein nöjd ut med presentationen...
Henrik, Svein & jag...
Bob &Trond...
Bäst att ta kort så att jag kommer ihåg var jag har varit:
Oven Baked Chicken...
Maria är på språng...
...för vi skulle ju vidare till Dock 1914...
Jag och Bob matchar nästan varandra...
Jag matchar i alla fall golvet inne på Dock 1914...
Guðmar och Bob gillar stället tydligen...
Det verkar Jonny göra också...
Bob. PEACE...Vet inte vad det är med alla handviftningar ikväll. Har det någonting med Sveins tal att göra eller?
Viktor och jag tar en skakig selfie...
Maria ser ut att bli krossad mellan Bob och Martin, ha, ha...
Här kan hon äntligen röra sig fritt. Så fritt att hon nästan sitter framför Vidar och mig...J
SMILE...
På tal om handviftninger... Den som verkar ha störst problem med att få till denna otroligt avancerade rörelse är... Svein! Mr Handviftning himself!...
Så gick vi vidare igen, nu till Black Line. Här är det Siv och jag som matchar varandra...
NU är det minsann ständig sol inne på Black Line, för svenska flaggan, som mamma har skickat ner till mig, hängdes upp där i lördags...
Mimmi och jag...
Guðmar hjälper till att hänga upp flaggan.
En islänning hänger upp svenska flaggan. Underbart! (Isländska flaggan fanns ju redan på väggen. Plus VÄLDIGT många norska flaggor...)
Bob ser mallig ut...
Vi ser malliga ut...
Efter denna spännande händelse så ska Henrik och Bob välja lite musik...
Jonny och jag prövade också att välja lite musik. Jag fick som tur var låna läsglasögon av Henrik, annars hade det nog inte blivit en bokstav rätt.
(Glasögonen lyckades jag för övrigt att ta med mig hem, så Henrik blev utan, ha, ha...)
"Sol i sinne, inget minne"... Nytt ordspråk från Dita. Ska villigt erkänna att jag inte minns namnet på den sista krogen vi besökte... (Och Bob missade ju namnskylten då han fotograferade, ha, ha...)
Vi hade säkert trevligt...
Och våra selfies blev snyggare...
...och snyggare...
Sol ute, sol i sinne!!! Mycke neon är det i alla fall... Inte så konstigt att man tappar minnet. För något annat kan det ju inte bero på...J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar