Dita i Korea: Grönt och andra färger...

Det är vackert och grönt i naturen nu, även i form av snygga blomsterdekorationer, som en upp-och-ner-vänd toalettstol...

Det gröna blandas med röda rosor och rostiga cyklar...

Växterna odlas i diverse behållare...

Det gör även grönsakerna...

Det gäller att utnyttja varje plätt, för bara 20 procent av landets yta är odlingsbar. Och mycket av ytan går åt till risodling, som är den vanligaste grödan. Tydligen så är två tredjedelar av åkermarken risfält...

Här har vi i alla fall någonting grönt, som till och med jag skulle klara av: Kaktusar!

Fotomodellen...

Dessa vovvar, som man tar med sig överallt. I restauranger, i butiker och i bilar...

Och har man ingen hund, så kan man ta med sig papegojan till restaurangen...

På sin telefon, som står till höger i bild, hade papegoja-ägarinnan en film, som hon spelade upp för papegojan (?). Filmen visade en annan papegoja...Ehh?...

Vi fattade ingenting. Lika bra att hålla sig till vinet...

Fina färger var det på fågeln och fina färger är det då Bob lagar mat... J

Mera vackra färger bjöd Geoje Arts Center på...

Där var det en internationell konstutställning förra helgen...

De fem utställarna var norska, svenska, rysk/franska, engelska och koreanska...

Så jag fick se fler av Marias vackra tavlor...

Och norska Anne Marie...

Jag tycker att Marias tupp-tavla är jätte cool...

Det är även tavlorna som den koreanska kvinnan gjort. Hon är tydligen konstlärare till de andra, som jag förstod det...

Bob och Walter fick vänta utanför, vovvar fick inte följa med...

Vi såg mer vacker konst hemma hos Maria och Martin, dit vi var bjudna på middag. Maria viftar in oss, ha, ha...

Ännu mer färgrik och smaskig mat. Och smaskigt viin!!!

Martin hade till och med ett gammalt positiv, som han spelade på. Kul.
Jag har aldrig sett ett sådant "live"...

På tal om färger... Jag förstår inte vitsen med att färga hundarnas öron och svansar som de gör här. Varför?

Och inte förstår jag vitsen med att klä hundarna i färggranna bäbis-kläder heller. Detta är grannhunden, Walters flickvän. Vi träffas ibland nere vid floden, Ajucheon... Hon ser ut som en liten grön korv...

Ajucheon River ringlar sig från hamnen i Okpo, in till Aju, fast där har den storleken av en bäck...

På promenad i Ajus omgivningar. Det går ganska fort, man har sett byn på en kvart ungefär...

Där vi bor är floden lite större, fast just nu så gör allt grönt gräs att man inte ens ser något vatten...

Den är verkligen föränderlig, vår flod... Både till färg och till mängd. Just nu är färgen grönaktig och vattnet rinner frodigt över våra promenad-stenar..

Annat var det i november. Då var det en ler-bäck, som ringlade sig över stenarna...

Det var inte så svårt att korsa floden då inte...

Lätt som en plätt...

I februari forsade vattnet lite vildare, vi fick hålla oss på ena sidan...
Och vattnet hade en grönaktig ton...

I mars var sceneriet annorlunda igen...

Walter sätter fart...

Jihioo...

Efter aprilregnet färgas vattnet åter igen brunt. Stanna på ena sidan...

Eller så väljer man några andra stenar att springa över, där man bara blir liite blöt om fossingarna...

Mitt i körsbärsblomningen. Vattnet är stilla och roligt... (norska, om ingen skulle fatta det...)

Och så regnoväder i maj. "Vaddå, ska vi över här?!..." Nä, jag ville inte heller bli blöt om fötterna. Det var ett sabla springande fram och tillbaka.

"Inte gå över ån för att hämta vatten"...