P.O.W Camp...

Det är inte så ofta vi äter risgrynsgröt med "smöröga", men förra lördagen var det dags... 

 

Socker, kanel och smör. Smaskens... 

 

 

 

 

Vi var på besök i den Norske Sjømannskirken , där de serverar gröt och våfflor varje lördag... Sjömanskyrkan är i det lilla huset på pelare i bakgrunden, med norsk, svensk, dansk och koreansk flagga fladdrande...

Det var under 2009 som norska företag kontaktade Sjømannskirken, med en önskan om att organisationen skulle etablera sig i Okpo, här på Geoje Island. De flesta var projektpersonal i byggandet av båtar och oljeriggar på varven Samsung, Hyundai och DSME. I januari 2010 började kyrkan byggas och dörrarna öppnades redan i mars samma år.

 

En präst vi pratade med i lördags, berättade en kul historia om hur de fick tag på platsen för kyrkan. Prästen hade suttit och fikat med en god vän. De satt och pratade om att de inte hade någonstans att ta vägen och om hur de skulle finansiera det hela. En koreansk man (byggmästare) hörde samtalet. Han erbjöd sig i princip att fixa det hela. Han ägde en del andra fastigheter i området, så kyrkan byggdes i samma område, på pelare, för att byggmästaren skulle ha parkeringsplatser till sina andra hyresgäster. Tydligen så har Sjømannskirken ett kontrakt som varar i princip för evigt och en väldigt fördelaktig hyra. Snäll byggmästare...

 

 

Bob gillade gröten...

 

 

 

 

 

Det gjorde Arne och Inae också, det var nämligen dem vi skulle träffa på vår lördagsfika. Trevligt som vanligt.

På söndagen besökte vi ett ställe där det troligen aldrig har serverats gröt med smör och kanel, Historic Park of Geojedo, P.O.W Camp.

 P.O.W Camp byggdes för att vara fångläger under Koreakriget. Stor som en hel stad... (P.O.W står för Prisoner Of War)

 

 

Inte världens bästa foto, men så här såg det ut 1951...

 

 

 

...och ungefär så här ser det ut nu... Fånglägret sträckte sig över hela Gohyeon...

 

 

 

 

Av totalt 170 000 krigsfångar så var cirka 20 000 från Kina och 150 000 från Nordkorea...

 

Skulpturen i bakgrunden kallas: Bridge on Daedong River. Den illustrerar en händelse från kriget.

FN-styrkorna retirerade, så gjorde även de koreanska civila. Tusentals människor flyr från de framryckande kommunistiska styrkorna.

 

Här är en bild på den verkliga händelsen. Den amerikanske pressfotografen Max Desfor vann Pulitzerpriset för detta foto, på koreanska flyktingar som kämpar för att ta sig över den förstörda bron...

Den 4 december 1951, gav sig flyktingarna ut på en hård och eländig resa. Nära den nordkoreanska huvudstaden Pyongyang försöker de passera en förstörd bro över floden Taedong (även Daedong)... Många drunknar...

 

  

 

I Historic Park of Geojedo finns också ett stort Diorama. Ett Diorama är egentligen ett slags "tittskåp", där det finns saker i förgrunden och med en målad fond i bakgrunden. Det ger hela bilden ett djup... Dioramat är det första i Korea och tydligen det största "tittskåpet" i världen...

 

 

 

Geoje POW Camp var stort som 1214 fotbollsplaner... Ungefär...

Geojes fångläger levandegörs...

Det första kollektiva våldet mot lägervakter inträffade i mitten av juni 1951. Vissa nordkoreanska tjänstemän protesterade mot att behöva gräva latriner och sopgropar. Det slutar med kalabalik, 76 av krigsfångarna stenar vakterna och soldaterna öppnar eld. Tre fångar dödas...

Fler incidenter följer, som till exempel demonstrationer, arbetsvägran och hot mot lägerpersonalen. Jag tror att det begicks cirka 15 mord av antikommunistiska koreanska fångar. Vid ett tillfälle fick vakterna rädda 200 krigsfångar från Compound 78, där hårdnackade kommunister försökte styra lägret...

 

I slutet av juni 1950, börjar den nordkoreanska armén, North Korean Peoples Army, genom en överraskningsattack, att invadera Sydkorea...

Republic of Korea Troops, sydkoreanska armén, försvarade sig desperat mot floden av nordkoreansk armé...

Vi fortsätter in i parken...

Vakttorn...

Jag har läst att hela det kollosala fånglägret var indelat i 4 inhägnader, som i sin tur var indelat i 28 läger, compounds... Varför har då detta compound nummer 62? Och lägret med de "hårdnackade kommusisterna" hade nummer 78. Jag har nog missat nåt...

 

Provsitter bilen...

Fångbaracker och fångarnas dagliga liv har återskapats...

Modellerna i bakgrunden visar hur fångarna fick sköta sina personliga behov. Inte så trevligt att sitta upphöjd, på rad, när man ska göra sånt...
Inte trevligt att kissa i ring heller...

Bob läser lite historia...

I sådana här baracker sov fångarna...

 

...och utförde sömnadsarbeten...

På väg in i Compound 78. Det var huvudbyggnad för flera upplopp. Dessa upplopp ledde till att 400 unga anti-kommunister avrättas av The Peoples Cort...

I april och maj 1953 hemtransporterades 6670 sjuka och skadade kinesiska och nordkoreanska krigsfångar. Efter att stilleståndsavtalet undertecknats i juli, transporterades ytterligare 78 823 kinesiska och nordkoreanska fångar hemåt... Jag läste någonting om att det var svårare för de sydkoreanska fångarna att återvända hem. Nordkorea ville inte släppa ut dem...

Rester från kriget, som tankar, lastbilar och annat visas också i parken...

 

 

Stridsvagn...

Bob är ju van att åka helikopter, när han ska ut på plattform...

 

Här vill man verkligen vara på rätt sida om staketet...

Fånglägret stänges efter undertecknandet av vapenstilleståndet, som avslutade kriget. Denna minnesmärkespark uppfördes 1997, på delar av det gamla lägret. Man ville på så vis säkerställa att Koreakriget inte blev ett bortglömt krig.....




Vi passerade "köket" på vår väg ut från parken. Det användes för att göra mat åt de cirka 170 000 krigsfångarna. En del kockar valdes ut bland fångarna. Det var också i köket som kommunister och anti-kommunister förhandlade. Det blev nog inte så mycket kanel och socker på gröten här inte...

Och det gick nog åt mycket ved för att värma upp alla stora kastruller, som stod och puttrade...


Jag tänkte avsluta lite trevligare, efter fångläger och tragisk krigshistoria. För ett tag sedan så plockade jag ju ved i skogen...

Nu har jag även skaffat lite redskap. Såg, hammare och stämjärn... Huggkubben hade vi sedan tidigare... (Den tvingade jag förresten Bob att bära hem en sen kväll...)

Sånt här håller jag på med då Bob är på jobb. (Finns ju självutlösare på kameran, ha, ha.) Dita in action! Hej-å-hå!!!

Mitt DIY projekt! (Do IT Yorself) Fortsättning följer. Tjingeling... 

 

 

Funderingar...

Trots att det emellanåt är aningen kallt, så har våren börjat visa sig, träden blommar... 

 

 

 Kan det vara Kameliaträd?

 

 

 

Körsbärsträd?... Jag har inga gröna fingrar, så detta är utanför mitt kunnande...

 

 

 

 

 

Mina jordgubbar finns fortfarande kvar, som tur är.

Här står "jordgubbslastbilen"...

 

 

 

 

 Jordgubbarna är stora som äpplen!

 

De är helt vita på insidan, smakar alltid fantastiskt, de är jättestora, de möglar aldrig... Man ska nog inte fundera på vad de gödslas med eller "injiceras" med...

 

 

 

 

Fast jag funderar på: Varför är julskyltningen kvar i februari?...

 

 

 

 

Vädret är lite hit och dit för tillfället, varmt, kallt, soligt, regnigt, vindstilla, blåsigt... Träden har på sina ställen blåst omkull...

 

 

 

 

Även här hemma, trots att de har sina stöttor på... 

 

 

 

 

 Fast dagen efter så var allt på plats igen...

 

 

 

 

 

 

Jag har träffat Arne några gånger denna veckan. Här springer Walter ikapp honom på promenaden...

 

 

 

 

Ibland sitter vi på en bänk, efter promenaden, och löser världsproblem...

Vi har många funderingar...

 

 

 

 

En fundering är varför folk slänger sitt skräp överallt. Har man suttit på bänken så lämnar man bara sina cigarettpaket, sin Red Bull-flaska, etc, i gräset nedanför... En orsak kanske kan vara att det inte finns några papperskorgar. För det finns det knappt, jag tror att jag har sett max två stycken, på Walters och mina promenader. Jag har sett desto mera skräp...

  

 

 

Här har länge stått några sopsäckar. Så här såg det ut i måndags, när fåglar och andra djur varit på besök......

 

 

 

 

Så här såg det ut idag. Någon hade "städat". Men vem hämtar säckarna och kör dem till en soptipp? Det blir ju inte så väldigt mycket snyggare bara för att de svarta sopsäckarna står lite prydligare?...

 

 

 

 

På väg ner till promenaden längs med ån, så möts man av denna skylt.

Där står i princip att du ska följa det som står, det vill säga hålla din hund kopplad och kolla så att ingen blir rädd. Och ifall hunden gör nummer 2,

så ska du ha en bajspåse med, plocka upp nr 2 och slänga det i en papperskorg... (?!) Men det finns ju inga papperskorgar... 

 

 

 

 

På vår promenad passerar vi allt som oftast en biltvätt. Det är alltid massor av folk som putsar på sina bilar, koreanerna tar verkligen hand om sina åkdon...

 

 

 

 

 

 Men varför glömmer de att lägga tillbaka sina bilmattor?...

 

 

 

 

 

Det ligger alltid högar av kvarlämnade mattor längs vår väg....

 

 

 

 

 

 

 Den här högen ser ut att ha legat där länge... Märkligt...

 

 

 

 

 

Som sagt, de tar hand om sina bilar, fast de är mindre rädda om fotgängarna/ cyklisterna. Ännu en "liten" krock mellan bil och cyklist. Det är bilen som kollas, inte cyklisten...

 

 

 

 

Inte är det så noga heller att följa trafikreglerna. Mopedister väljer ofta egna "snik-vägar", de genar över trottoarer och över övergångsställen och de smygkör mot rött ljus. Speciellt det sistnämnda är inte så bra. Denna moped har fått en rejäl smäll. Hoppas att det gick bra för föraren...

 

 

 

 

 

Det finns många mopeder här i området, alla ska in till varvet, DSME... 

 

 

 

 

 

Bron till vänster leder in till varvsområdet, så alla parkerar här, vid stora vägen...

 

  

 

 

 

 En allé av mopeder.

Intressant i sammanhanget är att mopparna står parkerade på busshållsplatsen...

 

 

 

 

 De står överallt...

 

 

 

 

Oftast struntar de som sagt i allt vad trafikregler heter. Mopparna kör den sista biten innan de parkerar, på fel sida, i motsatt färdriktning... Ibland gör dock polisen det de ska. Här stod de för några dagar sedan och haffade mopedister...

Skylt vid "vårt" övergångsställe. Där står det "you can cross". Alltså "du kan gå över". Men de glömde att skriva "med livet som insats"...

Alla koreaner springer alltid över vägen. Det förstår man ju, för trots att det enligt lag är bilen som ska lämna företräde, så bromsar INGEN bil för en fotgängare som står vid ett obevakat övergångsställe! De bara tutar. Gasar. Och kör! N



Här kommer två coola gubbar, i långsamt gemak över vägen. De har som synes 16 sekunder på sig att passera 6 filer...

En av Bobs koreanska kollegor, Rex, har berättat historien bakom varför fotgängare springer och bilar bara gasar. Före 60-70-talet så fanns det, 
i Korea, vare sig någon industri eller några bilar att tala om. Varvsindustrin kom igång 1974, då var det i princip bara lastbilar som körde omkring på vägarna. De brydde sig inte om några övergångsställen, och folket "böjde sig" för bilarna, de  skyndade sig över, för lastbilarna var ju "i arbete" och hade bråttom... Denna tradition håller i sig. Det pågår tydligen stora diskussioner om att få bort beteendet, men vanorna är djupt rotade...




Det finns andra vanor som också börjar bli rotade. Jag funderar på om han verkligen ska vara i soffan? Han hoppar fortfarande inte upp själv, han vet att han inte "får lov". Men han är väldigt van att alltid bli upplyft...

En annan vana är att alltid kolla när husse går till kylen...

...för han kommer alltid tillbaka med ooost...

Annars funderar nog inte Walter så mycket på sophämtning eller övergångsställen. Bara han får en slurk vin, så är han nöjd...

 

Leka med favvo-kaninen fungerar också...

 

Leka med favvo-kaninen, dörrmattan och husse fungerar ännu bättre...

Två favvo-kaniner är ju toppen...

 

"Ska du redan sluta leka?"

 

 

 

 

Så har vi varit på biltur förstås. Vi åkte nordväst, från röda pilen mot Bobs pekfinger...

Jag tror att vi åkte mot ett ställe som heter Daekwon. Eller Daegwon. Bokstaven K och G har ungefär samma ljud i Korea, så det kan stavas lite olika...

Måste erkänna att vi knappt gick ur bilen på vår färd, vi gick bara ut för för att ta foton...

 Utsikten var i alla fall vacker...

Vi upptäckte en ny sandstrand, Dappo/ Tappo Beach (D och T är också ungefär samma...). Kanske kan vara något att åka till i sommar?...

 

Sedan var det bara att åka 1,2 timma hemåt igen... Vi passerade en by, där de hade en liten trum-musik-parad... Med filmklippet i helskärmsläge så kan man observera kvinnan, som försöker prata i telefon, samtidigt som bandmedlemmarna "övar"... Det är lite kul...

 

Bob klagar ibland på att jag har för hög volym på musiken i bilen. Undrar vad han hade tyckt om min musiksmak hade liknat den som spelades i filmklippet... Tjingeling...