Dita i Vilda Västern?...

Idag är jag väl ursäktad om det blir mycket foton, jag har ju trots allt fyllt år... Även om det här egentligen är "Dita i Korea" så har man nu varit i Vilda Västern. "Dita i Vilda Västern" alltså. Och där fyllde man femtio.(!) Kan det stämma? Fattar ingenting. Känns som det var igår, då man spankulerade omkring som indianen Månstråle...

Nu är man i stället efterlyst i flera stater för att man fyller år...

Ja, ja, det är i alla fall inte så många som har en cowboy hemma i köket...

Och det är inte alla som blir serverade av snygga glädjeflickor på sitt kalas. Hela Odd Fellows festvåning var omgjord till Vilda Västern...

Welcome to Rattlesnake Saloon, Arizona territory...

Här anländer de första cowboysen, The dangerous Gun & Göran...
Sheriffen delar ut pokerkort...

Mera cowboys, Hasse och mamma Annette, alias Mojito Mama...

Okej, lite suddig, men här har vi snygga indianen Doris med stilige cowboyen Thomas. Jag vet var hatten kommer ifrån...

En cowgirl, Jeanette, har förenat sig med resten av cowboygänget...

Det var värst vad indiantjejerna hade hittat cowboys ikväll. Indianflickan Marie med cowboyen Janne...

Snygga cowboys, mina kusiner Andreas och Patrik, och snygg indiantjej, Patriks Bittan...

Jaa, ett blandat gäng indianer och cowboys! Ännu en kusin, Pernilla, och hennes mor indianen Junette och hennes far, sheriff Rune, min morbror!




Alla blev så klart välkomnade av indianen Månstråle, i en något äldre upplaga...

 Här har jag hittat Hans, en Clint Eastwood look alike!

 Vi står vid min "Idolvägg". Förutom bilder på mig själv, så fanns det bilder på...

...den farliga Mojito Mama. Håll i lime-bladen och sugrören...

Buffalo Bob, fräckaste cowboyen som går i ett par boots... en sjalett...

Walter the Pooper, den farligaste rottweilern... griffonen i Ulsan...

 Världens fräckaste cowboy!

Fast är de inte lite lika?... Eller?...

 

 Mamsen och jag utanför The Rattlesnake Saloon...

Fler snygga cowboys, kusin Marucs och hans Pernilla...

Sötaste indianen i byn, kusin Theres med sin cowboy Christian...

Nja, det var ju inte riktigt så här jag hade tänkt mig... Cowgirlen Rebecca och Ted the dangerous...

Ha! Här syns Rebecca ändå i folkhavet...

Och Ted fastnade också på bild...

Folk trängs kring roulettebordet...

Mojito Mama hade fått tag på en bra plats...

The Wepplinger's... (lite suddigt...)

Det är få cowboys jag missar med min skjutsäkra hand. Här är det Magnus som träffas av blixten...

Jag missar inga snygga indianer heller, som till exempel Marie...

Indianflickan hade fått tag på en stilig sheriff, Kent...

Ännu en snygg indianflicka, Petra. (Som för övrigt stod för min försörjning under en lååång tid. Hon var nämligen kund hos mig då jag jobbade som personlig tränare. Jag säger bara "13 centimeter!" Ni fattar längre fram...)

Här är ett stiligt par, glädjeflickan Zara och Johan, the gun man ...

Ännu en söt indianflicka, Sophia, med en snygg cowboy, Adam...

Adam med sin farbror, sheriffen Bob...

Fler folk anländer. Här de snygga systrarna, som valt lite olika vägar i livet: indianflickan Anna och glädjeflickan Eva (och så mitt tryne som kikar fram så klart...)

Det är bra att vara indianflicka (eller födelsedagsbarn) för då får man krama maassor av stiliga cowboys. Som Micael till exempel...

...och cowboyen Tor...

Mycket indianfjädrar och cowboyhattar i den trånga (och varma!) saloonen...

Indianer och cowboys kan faktiskt vara vänner. Snygga cowgirlen Annika och jag röker fredspipan titt som tätt...

Indianen Marie funderar nog på vem hon ska skalpera först, Janne eller Thomas...

Mojito Mama laddar för att skjuta iväg ett foto...

Sicka coola indiantjejer!

Här var det mycket hattar...

Här en supersöt indianflicka till, Hanna. Av hennes cowboy Tim, till höger, ser vi bara ryggen och hatten...

Börjar bli trångt i The Rattlesnake Saloon...

...så sheriffen tycker att vi ska gå in i matsalongen i stället...

Junette, Tor och Anette har kommit på plats. Det var nog inte så lätt att finna sin bordkavaljer, för så här såg Tor ut på placerinskortet, som jag hade tryckt upp...

  

Likt, eller hur?...

Sheriffen kollar så att hans indian hamnat i gott cowboysällskap. Och det hade hon gjort...

Så här såg Bob och Johan ut på sina foton...

 Vilka snyggingar! 

Någon hade tappat bort sin häst...

Dags att sjunga en truddelutt... 

Lite kuriosa om skylten. Tydligen är den beställd från Thailand. Där är de uppenbarligen inte så väldans bra på engelska. Det står inte DEAD or ALIVE på skylten.  Nädå, det står "DEAD on ALIVE". On ser ut som ett streck, men så är det inte. Hmm, "död på levande"?...

Anna och Janne sjöng med vid mitt bord...

Charlotte hade fått en mexicanare till bordet, Ingo the dangerous...

"Dååå sa den tappre siste mohikanen, vilda västern är ej som föruuut"...

Så var det dags för en uppdatering av min Korea-dagbok-blogg-reseskildring. Ingen skulle minsann slippa undan och nu kunde ju ingen smita, ha, ha...

Min snygga, vardagliga klädsel i Ulsan...

Walter måste så klart vara med. På golvet syns skylten för min koreanskalektion. Home Plus och KTX. "Homöplussö" och "Kejtiexö"... Koreanska är lätt som en plätt...

Här kommer min assistent incyklande, på för låg sadel som alltid i Korea...

Plastsandaler, blommiga byxor i knalliga färger, tröja i knalliga färger, gärna som inte matchar byxan, solkeps och munskydd med liten mun-och-näs-lucka... Vanlig dress för kvinnor i min ålder och uppåt...

Vissa är hundrädda. Så klart, Walter är ju jättestor och jättefarlig...

Vissa gillar hundar, fast bankar dem på huvudet, smackar åt dem...

...eller kladdar på hans kronjuveler, som våra städdamer gör... Hmm...

Här har min assistent artigt sagt "Anyonghasseyå" (god morgon, god moddag, god kväll) och samtidigt lagt en brakfis...

Sedan vandrar han runt med sin fis-apparat bland gästerna... Himla skojigt...

Tja, min egenhändigt översatta "Helan går", som vi sjöng på koreanska, skriver jag inte ner här. Kan ju vara någon som faktiskt kan koreanska...

KÅMBÄ! (Det betyder i alla fall SKÅL...)

Thomas och Elisabeth skålar glatt på koreanska. Elisabeth var för övrigt den enda cowgirl/cowboy med blinkande hatt jag någonsin sett, ha, ha...

Gun, Magnus och Jeanette har också skålat på koreanska...

Bittan och Kent ser skepiska ut. Trodde de inte på mitt skådespel tro? Det märkliga är att det koreanska skådespelet faktiskt är sant, om än något lätt förbättrat...

Hoppsan, släpper de in gangsters här?!

Å vafför ska han prata med mej?!

Jo, nu skulle här sjungas... Jag alltså...

Fast sedan sjöng de andra också. Om än med MEJ framför ansiktet...

(Min indian-Marie! Ingen har känt mig så länge som hon! Att hon står ut, ha, ha!)Här kommer Marie i alla fall med öl. Gillar ju inte öl särskilt mycket. Ska kanske ta lite ändå. Jobbigt att se så många "mej själv". Får ju nog av det varje morgon, ha, ha...

Fast Ingo kunde uppenbarligen inte få nog av mig, ha, ha...

Micael, Marie och Andreas gillade sången...

Ingo gillade inte bara mig, han gillade även att ha "patron-bältes-plast-fästen" lite här och var... Ingo, I Love You!

Syns vi, Johan och jag??

Ojdå, nu har Marcus och Karin fått gangstern Stefan vid sitt bord...

Sophia och Adam ser gulliga och kära ut...

Petra och kusin Patrik ser bara gulliga ut, ha, ha...

Mera gulliga, i snygga hattar, Lena och Patrik... Man kan nästan tro att de hör ihop, men det gör de inte...

Fräckaste sherifferna på stället: Bob och Kent.

Kan man verkligen ha två sheriffer i samma stad?

Göran, Annika och Hasse snackar. Segling eller rodeo?

Funderar Marie fortfarande på skalpering av Thomas tro? Han har hängt av sig hatten på kaktusen, så det är en lätt match...

Ännu en sheriff! Vad är detta?! Nåja, sheriffen Glenn förser sig i alla fall vid kaffebordet...

Göran och Annika. Fast Annika kunde inte sitta kvar längre, hon skulle ju...

...uppträda!! Här försöker Vilda-Västern-kören att samla sig. Inte så himla lätt för ett gäng indianer och cowboys att hålla sams...

Nu börjar det att arta sig! " Ont, det gör ont överallt! Vad som hände vete katten, vi flåsar som f*n..."





..."fler pass i gymmets slavlokal. Ty 13 centimeter- för Dita är ett heligt tal"...

(Tretton centimeter handlar om tyngdlagen och är så långt som rumpan tydligen ramlar ner genom åren, har jag läst. Och talat om för alla... Finns dock inga vetenskapliga belägg för detta, har inte direkt läst det i Vetenskapens Värld...)

"Å hipp hipp hurra, på din 50-årsdag!"

 Förresten, spana in cowboysen i bakgrunden, som coolt svänger sina revolverförsedda höfter i takt med låten. För sjöng gjorde de minsann inte...

Åsså sjöng alla för mig igen!

SKÅÅL!

Kramar den som sjöng högst (Annika) först! Står några sötisar och väntar på sin tur att kramas, Lena och Anna...

Pernilla, Daniel och Marie verkade gilla låten...

Bob kramas med mamsen. Men hon var på väg någonstans...

Hon och moster-syster Doris skulle läsa en liten dikt...

"Att fylla år är inte så svårt."

"Det enda som behövs är att vara ung i sitt sinne

vi är ju alla bara drygt tjugo- innerst inne."

"Som liten var du väldigt snäll, utom när mörkret kom och det blev kväll"...
(Som liten var du snäll? Ja, tänk vad vissa olater kan växa bort, ha, ha...)

"...ut på disco ska vi ut och röja. Du får ta på dig din tuffa Musse Pigg-tröja"...

(Hade faktiskt Musse Pigg-tröja, ljusblå manchesterbrallor och Adidasskor... Fräckt va?...)

"...med en näsa som var vit och med gurka på ögonen som favorit..."

(Knäpp har man tydligen alltid varit. Det känns betryggande...)

"Att sjunga till musik har vi alltid gjort och diktat både smått och stort"...

Det skålar vi på!

Fattar inte hur de får ihop det! De har ju diktat lite grejer till mig genom åren, Doris och mamma... Fantastiska är de!!

Doris vilar ut hos Martin en stund. Men inte så länge...

Plötsligt stod hela min släkt på golvet!

Måste nog återge hela sången, med melodi "Engelska flottan". 

Maritha 50 år- Från släkten

Vi Gratulerar och vi saluterar, Dita, Dita, Dita

Och vi ska hurra så allting vibrerar, Dita, Dita, Dita

Du fyller 50, en mogen Dam, Så vacker och så fin

Inte så vild, Du är ganska tam och smart fastän Du är blondin

Ung uti sinnet och alltid så glad, Dita, Dita, Dita

Nu i Korea Du sitter och ruggar, Dita, Dita, Dita

Syr gör Du mycket och dessutom pluggar, Dita, Dita, Dita

Walter och Bob har Du fostrat rätt, med fast och älskvärd hand

Och på Korea är du nu mätt, men när ditt liv blir trist ibland

Då kommer släkten och sjunger så bra, hurra, hurra, hurra.

Underbara släkten!!

Första kramen fick morbror Rune...

Alla fick kramar så klart!

Så fortsatte spelet i Rattlesnake saloon. Nu med suspekta mexikanare kring spelbordet...

Diskjockeyn Herbert the mexican, stod för musiken...

...och vår tjuskötare kom med den vilda tjuren...

Endast de djärvaste vågade prov-inrida besten.

Sheriffen tog sin bästa mexikanare till hjälp...

Ser ju... hmm... bra ut...

...så länge det nu varade...

Sheriffen letar efter tjurens horn. Mexikanaren letar efter balansen...

Näste cowboy att pröva lyckan: Thomas. Se sån stil han har...

Ja, ja, man var ju tvungen att pröva lyckan...

Hej-å-hå...

Ont i låren! Skinnflådda händer!

Hjälp!!

Kan hända även den bäste, ha, ha...

Adam testar sin tjur-ridar-förmåga...

Som sagt, händer även den bäste...

Awsome Annika sätter tjuren på plats...

 "Prästens lilla kråka, skulle ut och åka..."

"Å än slank hon hit, å än slank hon dit..."

 Njae... Ser väl inte så himla sätta-på-plats-aktigt ut direkt...

Mexikanaren Stefan ser som gjord ut att rida in tjuren...

Eller kanske inte... (Hängde sig kvar en sekund kortare än jag! Ha-ha!)

Många antog utmaningen. Indianen Bittan...

Tor the Cowboy...

Han har nog inte hand om tjur-inridningen på ranchen...

Fler prövar sin skicklighet. Mexikanaren Ingo...

The cowgirl Jeanette...

Nu är jag helt säker på att Tor the cowboy inte har hand om tjur-inridningen...

Jag tar det lugnt tillsammans med stilige sheriffen Kent, alias "Lelle Malte"...

Dita och Jeanette...

Mera tjuridning. Söta indianen Sophia...

...och söta indianen Hanna.

Fast även söta indianer åker i backen...

Även coola cowboys som Tim, åker förr eller senare i backen. Även om vi inte har några bildbevis...

Jo, det hade vi, ha, ha...

Ingo och Magnus har äntligen hittat min "idol-vägg"...

Och de här två idolerna har hittat varandra, ha, ha...

Det har Sophia och Adam också gjort...

Syskonen! Storebror Glenn, Lillasyster Jeanette och Min Bob!

Och här har vi svägerskorna: glädjeflickan Agnetha, Indianen Månstråle och cowgirl Jeanette...

Kusin Patrik och jag skålar...

Stiliga cowboys! 

Fint par! Lite trötta föräldrar kanske?

Här är det i alla fall inga som är trötta!

"De-de-dede-de-de-de-dede, Sweet Home Alabama"...

Jag hittade en snygging i vimlet. Men var hade "Peter the Kid" sitt patronbälte? Och var hade han sin pistol? Frågorna hopar sig. Kanske han blivit rånad!!

Ännu en snygging: Clint! Nej, jag menar Hans!

Det ser vilt ut på dansgolvet...

Lille Malte och Jaroslaw Ankowich... (Fotot tyvärr taget i farten och därför lite suddigt...)

Och här hade klockan blivit tolv och det var min födelsedag på riktigt! HURRAAA!

Det måste firas med en indiandans.

Efter regndansen måste jag ha en dans med min sheriff...

"A little place I know, where we can go, Maison Creole"...

Seriöst foto. Jag nyper Ingo i näsan, som han säkert förtjänar. (Min livvakt smyger omkring i bakgrunden...)

Lite bättre foto. (Livvakten ser sysslolös ut...)

 Tredje gången gillt. (Ingo är aningen röd om näsan...).

Så var det dags att annonsera vinnarna i rouletten...

Tredjepriset gick till Ingo: En twistpåse. Han försökte stjäla till sig nåt mera också men se det gick inte...

Vi dansade lite i stället...

 Andra pris gick till Patrik.R. Två stycken biobiljetter...

"Tappa nu inte kuvertet"...

Slutligen första pris, som vanns av Patrik. A, min kusin. En resa till Solen för två.

Bittan ser glad ut...

Vi firar allihop med en dans...

Tra-daj-di-da...

Patrik är med på ett litet hörn...

 Karin och Martin ser coola ut...

Det gör dessa dansare också...

Mohombi spelar Under the Coconut Trea...

...och Doris dansar...

Diskjokeyn Herbert sa till Bob att mamma Annette och Doris var de fräckaste tjejerna på hela dansgolvet! Jag är böjd att hålla med!

Svårt att få med dem på bild dock...

Jag tror att jag tar och skalperar en mexikanare istället. Här fick jag fatt på en lämplig kandidat...





Han hade så tjock skalp, så vi tog en svängom i stället...

Sedan gick han och kollade elden...

Han bad mamma att ha eldvakt också...

Och med mexikanaren Ingo som vaktar elden...

...så kunde jag tryggt gå hem. Mitt 50-årsfirande var slut...

Tack alla som var där och förgyllde min kväll! Tack för att ni tog temat på så stort allvar och tack för alla fina presenter! Tjingeling.