Äntligen hemma...



Det är inte Martin Timells inredningsprogram jag talar om då jag säger: ÄNTLIGEN HEMMA! För nu är vi verkligen här. Lite tråkigt är det dock att Walter måste vara kvar i Korea för tillfället, men...

...själva tog vi flyg mot Svedala...

 Här står Bob på Seouls flygplats, förra fredagsmorgonen...

 Man kan säga att han är sist i kön...

Måste ta ett kort till...

Aningen trött men FRAMME! Landvetters flygplats känns som rena lyxstället att komma till, ha, ha...

Märkligt att flyga från Korea på morgonen och vara framme i Sverige på eftermiddagen, samma dag...

Och väskorna fick vi med oss... (Tur det, med tanke på lördagens begivenheter...)

Nyckeln i låset, nästan hemma nu...

Från släkten på Orust var här laddat med champagne, en korg med diverse godsaker...

...och fantastiskt vackra blommor. Lite i förskott då da, ha, ha...

Det är ju roligare att njuta av blommorna nu, då man är hemma, än att bara kunna titta på dem i två dagar och sedan åka tillbaka till Korea... (Blä...)





Och frysen var också fylld av diverse smaskigheter. Hemmalagat bröd i olika sorter, mammas köttbullar och så dessa smarriga gulingar! Att man ens kan tänka på att ge bort detta! Jag hade snålt behållit dem för mig själv!

De var så klart plockade av släktens skogsmullar nummer 1:

Nettan och Dossan! Fast detta fynd är förstås en Karl-Johan...

Vi har haft  en del att göra under veckan. Man vill ju träffa släkt och vänner, även om tiden dock är knapp. Och orken är inte heller på topp direkt, jag har ju konstant jet lag. Fast jag är morgonpigg för tillfället, det är ju något att hurra för. Därför hade jag också turen att träffa på Walters hundkompis Dante!
Hade tyvärr inte kameran med då vi träffades, men så här såg han i alla fall ut för ett tag sedan. Han är världens näst sötaste hund (Walter är så klart sötast!)...

Har även hunnit att stå och njuta av höstvädret på balkongen...

Bob är så klart redan i farten. Här kommer han från Hemköp med kaffe och färsk GP till mig...

 Han håller alltid på och fixar och donar, även i Korea...

Här är han i Pusan, med Starbucks kaffemugg i högsta hugg. Han dricker ju inte ens kaffe...

Min Bob är gullig. Här e han med en söting till, ha, ha...

Massa god mat har vi även hunnit att få hos söta mamsen på Orust...

Hon fixade filéer, svamstuvningar, äpplepajer och vaniljsåser i flygande fläng. Hon ser hemtam ut i sitt förkläde tycker jag. Fast jag saknade det tjusiga förklädet hon köpte i Korea. Var kan hon ha gömt det tro?

På tal om tjusig, mamma var fin i sitt förkläde, men hon får ursäkta när jag säger att Bob ser lite fräckare ut i sitt. Eller kan det bero på hatten? Tja det gäller väl att se snofsig ut, för när han stod vid spisen på just detta kortet, så hade vi celebert besök hos oss i Korea...

Einstein!

Eller förlåt, jag menar Thomas... En sån pudding, ha, ha...

(PSST. I morgon blir det Western-kalas...) Tjingeling