Geumgang Botanical Garden och Katten Goliat...

Nu börjar det härliga vädret att komma hit till Korea. Att ha 17 grader varmt i slutet av mars, är inte helt fel. Då gäller det att passa på att vara utomhus...

Vi tog tillfället i akt och åkte till ännu en park, ha, ha. Fast den här gången var det i alla fall en botanisk park, Geumgang Botanical Garden. Parken ligger ganska nära Eupseong Fortress, där vi var för två veckor sedan.

Parken lär ha en stor variation av plantor, inklusive över 560 tropiska plantor. Alla blommor och blad "växer i harmoni med naturstenarna", enligt vår turistbok... Det var i alla fall vackert med alla blommor...

Walter var inte så glad, för han var tvungen att gå i koppel...

Det är nog vackrare längre fram på våren, för alla blommor i parken hade inte slagit ut ännu...

Geumgang Botanical Garden är en av Koreas största botaniska trädgårdar...

Det luktade uppfriskande från alla växter och träd. Och där fanns ett vattenfall...

Stoort vattenfall...

Mina snyggingar...

Vi gick lite galet i parken, vi kom in i skogen och ut på en väg...

Fast det var ju en himla tur, för annars hade vi ju aldrig fått syn på 
Kum Kang Kuk Min Hotel...

Hotellet hade en vakthund...

Parken erbjuder ett bra utrymme för Busans invånare att koppla av i...

Å här é vi som vanligt...

Sedan var vårt besök i parken slut...

På hemvägen stannade vi till vid det buddistiska Hongbeopsa-templet, som jag för två veckor sedan sa att vi skulle göra... 

Jag beskrev då templet som ett ställe för "vardags-buddhism" och faktum är att stället på avstånd såg ut som ett köpcentrum...

Det var lite intressant att klockorna, som hängde och pinglade i träden, hade formen av fiskar. Det var för läänge sedan en kristen symbol. På den tiden då de kristna blev slängda till lejonen i gladiator-arenorna för sin tro, alltså under förföljelsen av de kristna i det romerska riket, så var fisken ett kodord för Kristus. 

Så här kunde fisktecknet se ut...

Fisken var även ett tecken för att visa att man var kristen. För att undersöka om en person man mötte var kristen, så kunde man till exempel rita halva delen av en fisk i sanden. Om den andra personen då ritade den andra halvan av fisken, så hade man på ett "tyst" sätt sänt ett meddelande från en kristen till en annan. Utan att avslöja sig för romarna... Något åt det hållet...

Det var buddistisk mässa då vi var där, men eftersom vi hade Walter med oss, så fick vi hålla oss på utsidan...

Det är ett lite speciellt tempel, tycker jag. Och det är väldigt modernt, både på utsidan och på insidan. Det är inte alls lika vackert inuti, som de buddistiska templen brukar vara. Men är man ett "vardagstempel" så är man...

Måste visa Goliat-projektets nytillskott... Plattforms-katten "him self"...

Katten dök en dag upp på besök. En korean tog då in den på kontoret. Väl där inne så blev katten helt förskräckt! Han började att skutta runt och hoppade slutligen ut genom ett fönster. Där persiennen var nere. Det blev det ett stort hål, ha, ha. Men katten klarade sig fint, och kom ner på alla fyra fossingarna. Fast väl ute igen, så var kattrackarn inte riktigt nöjd heller. Han gick omkring ute och jamade och skrek, så att alla tyckte synd om honom.

"Gubbarna" såg till slut ingen annan utväg, än att se till så att katten kände sig som hemma. Han fick sin plats under trappan upp till kontoret.....

Jag tycker att det ser ut som att de har lyckats ganska bra. En special-tillverkad papp-lya har katten till och med fått. Och vad tror ni att katten heter? 
Jo, Katten Goliat, så klart... 






Avslutningsvis en liten hälsning från Cebu, Filipinerna, där vi just nu är. Här sitter vi igår, torsdag, och tar en liten drink. Den var välbehövlig, efter en lång dag, med förseningar på båda planen vi skulle flyga med... 

Bob brukar vanligtvis vara lite kinkig då vi beställer drinkar "på lokal". Han brukar alltid be om att få sin Jack & Coke serverad i "ett kort glas. Fast ibland är han lika besvärlig hemma...

...men att bryta sönder glas är väl ändå att gå till överdrift...

På egen hand...

Här är det fortsatt stiltje. Vi har inga inplanerade skogs-mulle-turer på agendan.

Det mest spännande är väl att spana efter paket från Sverige. Fast det har inte dykt upp något än. Men det verkar som att hyreslapparna har kommit...

Vi tog i och för sig en mini-tur i söndags. Vi åkte till Black Pebble Beach, som sträcker sig längs Gangdongs och Jujeons havsband. Stränderna är fyllda av svarta, runda, släta stenar, inte vita som i Nice...

I turist informationen beskrivs kustremsan som "hänförande"...

Det var en fin bilfärd dock, för att komma hit...

Och kanske skulle vi gjort som det stod i turistboken: "Sätt upp ett tält och njut av djuphavsfisket"... Det var i alla fall många som fiskade. Dessa spön var de enda jag fick med i bild, fast det fanns ännu fler. Inga folk i några tält dock...

Här fann vi en trevlig italiensk restaurang. På Casa di Mare blir det nog bra att äta lunch till våren/ sommaren. På de låga borden som syns i bakgrunden brukar koreanerna sitta och äta. Maten står i mitten, på olika fat och i olika skålar, och så sitter folk på borden och smaskar i sig...

I stället för att sätta upp tält och fiska, så tog vi en promenad längs vattnet. 
Det kunde man också göra, enligt turistboken...




Så till min "tur-på-egen-hand". Mamma kommer snart hit till oss igen och då tänkte hon och jag att besöka Peking. För att komma in i Kina måste man förstås ha visum, men det är ju inga problem att fixa. Typ...

Som utlänning i Korea ska man inte åka till Kinesiska ambassaden för att söka visum, utan i stället så är det utvalda resebyrårer som fixar ärendet. Närmaste resebyrå fanns i Busan. Jag ringde självklart till A-Ta Air Lines och kollade att det var öppet alla dagar, så att Bob och jag kunde åka dit en lördag.
Jaja-männsan. Alla dagar öppet, utom söndag. Observera, jag frågade FYRA gånger om det var lördagsöppet...

Tror ni att det var öppet eller? Det var MEGA-STÄNGT!! Som tur var fanns det en annan resebyrå som var öppen denna lördag. Fast den låg långt ute i Tjotta-Hejti, kändes det som. Inte alls lika lätt att hitta som den första.

Dit åkte i alla fall Walter och jag, i onsdags, för att hämta mitt visum. Han fick dagen till ära sitta i framsätet, i sin egen stol förstås...









Jag måste ju ha någon som kunde hjälpa mig med GPS:n. Det var faktiskt första gången som jag gav mig iväg ensam så långt, utan att kunna vägen på förhand...

Vi såg vilda djur på vår väg...

...eller rättare sagt, en drake...

Här har vi i alla fall kommit in till Busan och kör över Gwangan Bridge...

Jag har sagt det förut, den ser nästan ut som Golden Gate Bridge...

Nu har Walter och jag faktiskt hittat fram. Vi ska bara gå in i China Town, så har vi vår resebyrå där. Se på China Towns vackra port i bakgrunden...

Till och med Walter blir distraherad av damerna med sina munskydd...

En ensam vovve i Cina Town...

Han råkade ut för många öden och äventyr. Här har han hamnat mitt i en häftig och brinnande batalj.

...och här är han på väg att spetsas av en krigares spjut...
(Det fanns info om målningarna, men bara på koreanska)

Vi kom fram till New World Travel Agency utan problem...

Värre var det att få tillbaka mitt pass. Ingen visste var det var någonstans... Hmm... Och inte var det lätt att förklara vilken dag jag lämnade in det och vilken dag de själva ringde mig och sa att det var klart. Walter blev lite uttråkad (och jag också...) Men så dök passet plötsligt fram ur gömmorna. Jippee!! 

Nöjda lämnar Walter och jag China Town. Jag har både fått vis-um och blivit 

vis-are, med tanke på mitt första ensamma försök att köra efter PGS. Tja, man ska ju bli visare med åren, ha, ha.

Någonting annat som kommer med åren verkar vara födelsemärken. Jag förstår förresten inte varför de kallas födelse-märken. Man får dem ju inte när man föds, direkt. Nä, de dyker upp som brev på posten, allt eftersom åren går.

Hur många ska man ha egentligen? Mina ploppar upp lite här och var och nu har det kommit en MITT i pannan...

Inte det tydligaste kortet, men den är i alla fall där... Mitt i mellan ögonbrynen och den blir större och större för varje dag ser det ut som...

Så i lördags fick Walter och Bob vara på egen hand, på sin promenad...

(De ser förresten ut att ha klarat sig galant...)

Själv åkte jag en tur till Seoul. Lite för att shoppa, fast mest för någonting heelt annat... (Kortet tog jag på tåg-toa, ha, ha.) Bob tycker förresten att jag liknar Shrek på det här kortet. Det måste väl bero på näsan då da...

På KTX-tåget mötte jag dessa små sötnosar. Det är ju bra att veta om Walter kan få åka med, så jag frågade deras trevliga matte om det var okej att ha med sig hund på tåget. Ja, sa hon, om de är i en väska. Jaha...??

När jag kommit fram till Seoul och min mini-shopping var klar, så begav jag mig ner till tunnelbanan... Det var fler som skulle dit...

Lite kö... Det märks att det är mer folk i Seoul än i Ulsan. Ulsan har cirka 1,1 miljoner invånare medan Seoul har nästan 10,5 miljoner! Lite skillnad alltså. Det är ungefär lika många som vi är i hela Sverige... 

Efter "lite" köande så fungerade tunnelbanebesöket fin-fint...

Söt eller?! Spana in den stickade tröjan!!

(Ja, jag vet att det blir mycke hund ibland...)

Till slut kom jag i alla fall fram till min slutdestination, TengTeng Skin Clinic.

Där arbetar Doktor Julius Jon. Eller rättare sagt, det är hans klinik. Han är dermatolog, (han är alltså inte plastikkirurg, ha, ha...) med gedigna utbildningar från både Korea och USA. Och han pratar bättre engelska än vad jag någonsin kommer att göra. Efter 16 år i USA så är väl det förståeligt. Kliniken öppnade han för 13 år sedan. Jag tittade lite frågande på honom när han berättade det. "Jag är äldre än jag ser ut", sa han då. Han är faktiskt 45 år, fast han ser ut som 25 på bilden.

Han fixade i alla fall med någon slags laser på min "pluppa-i-pannan". Så nu får vi se hur det blir... 

För tillfället har jag en röd prick i pannan, i stället för ett födelsemärke. Det slutar väl med att jag skaffar en bindi att dölja pricken med...

Kan ju bli ganska snyggt...