Singapore...

Förra torsdagen var Bob och jag på Seouls flygplats, för att ta oss till Singapore. Där pratade vi med en trevlig amerikan, vi kan kalla honom Joe, som skulle flyga hem till Atlanta med sin lilla hund. Han fixade och gullade med hunden, som hade en fin randig stickad tröja på sig...

Joe visade foto på hur hunden såg när han blev hämtad från ett Dog rescue center och han såg ut ungefär så här. Innan de skulle resa till USA så ville Joe trimma pälsen på honom. Han förklarade att han bara ville trimma lite...

Efteråt såg hunden ut lite åt det här hållet. Han hade bara päls kvar på öron och svanstipp. Joe hade i bestämda ordalag talat om för trim-damen att han INTE var nöjd med resultatet. Jag sa till Joe att han skulle vara glad att de inte hade färgat öron och svans lila, som de brukar göra här. Det höll han med om. Och nu var det ju bara att vänta på att pälsen skulle växa ut igen. Det var därför som Joe hade köpt en tröja till vovven...

Bob och jag var inte heller helt nöjda då vi landat i Singapore. Bob skulle hämta ut kontanter i en DBS-maskin. Den snodde hans kort! Så här står Bob och försöker få tillbaka sitt kort. De ville sända det till Sverige...

Och när vi väl kom fram till hotellet och hade tagit oss upp till rummet, då fungerade inte våra dörrnycklar. Det var inte riktigt vår dag tydligen...

Tillslut hade vi installerat oss och kunde ta en promenad i omgivningarna. Marina Bay Sands Hotel såg lite fräckt ut utifrån...

...och det var helt okej inifrån också...

 

På fredag begav vi oss så klart upp på "takdäcket", för att pröva poolen. Jag hade tänkt att ta en bild med självutlösare som vanligt. Man jag hade inte tänkt på att det tar aningen längre tid att springa i vattnet än att springa på land...

Jag kom inte ens halvvägs... Bob står och väntar vid poolkanten bakom mig...

Jag bad en amerikansk tjej att assistera...

Man kan nästan tro att det går att trilla över kanten...

...men det är bara en fuskkant. Spana in bakgrunden förresten. Det är kontainerhamn så långt ögat kan se. Inte så snyggt...

Republiken Singapore är en önation och är Sydostasiens minsta land. Det var tidigare en fiskeby och har varit kolonialiserat av Storbritannien och ockuperat av Japan. När Singapore blev självständigt, 1959, var det underutvecklat ekonomiskt, eftersom landet hade få naturtillgångar. Nu däremot har Singapore en stor export av elektronik och andra varor och all export sker ur Port of Singapore, en av världens mest aktiva hamnsystem. Det är en del av den som syns i bakgrunden här...

Efter badet tog vi en tur ut till Sentosa Island. Ön ligger bara 500 meter ut i 

vattnet, så för att ta sig dit kunde man antingen ta bussen eller, som vi gjorde, 

ta linbana...

Det var bra utsikt över hamnområdet från linbanan...

Här syns ännu mer av kontainerhamnen och hamnen för alla lyxiga kryssningsbåtar... 

Här är vi, svettiga och glada...

Nästan framme...

Sentosa är singaporeanernas "Kanarieöarna/ Disneyland", det liknar mest en stor nöjespark.

Men ön har inte alltid varit en familjeidyll. Sentosa kallades tidigare

Pulau Blakang Mati, som betyder Dödsön på malayiska. Under andra världskriget var Sentosa Island brittisk militärfästning. Men japanerna invaderade Singapore, så 1942 blev Sentosa japanskt fångläger för brittiska fångar. Men historien om Sentosa slutar inte där. Ön återtogs ännu en gång av britterna efter 1945.

Men kring 1960 lämnades ön tillbaka till Singapore, efter att det nyligen blivit självständigt. Singapores regering beslöt 1970 att utveckla Sentosa till en semesterplats för lokala turister. Man började med att byta namn på ön till Sentosa, som betyder lugn på malayiska. Så byggdes spårvagnslinjerna ut till ön, det byggdes gångbro från fastlandet och linbana.  Vips så blev Sentosa ett nöjespalats...

Ön var stor, så man var tvungen att åka buss...

In i grottan för svalka...

Fusk-stalaktiter. Har just lärt mig hur man skiljer på stalaktiter och stalagmiter: Stalaktiter sitter i taket och stalagmiter sitter på marken...

Vi spanade in Universal Studios lite. (Tyvärr hade vi lyckats att komma åt någon knapp på kameran, så kortet blev inte så värst bra...)

Det var lite för mycket lekplats tyckte vi, så vi höll oss på utsidan idag...

Vi spanade in den 12 meter höga lejonstatyn Merlion, som stod mitt ute på ön. Merlion är en mytisk varelse, med lejonhuvud och fiskkropp, som används som ett slags maskot för Singapore. Fiskkroppen representerar Singapores ursprung som fiskeby och lejonhuvudet representerar Singapores ursprungliga namn Singapura, som betyder lejon. Nästan, men mer om det senare...

Bob framför Merlion...

Jag tror att Bob blev lite trött av allt spankulerande i solgasset. Han satte sig och vilade lite. Och var satte han sig...

...om inte under ett godisträd...

Efter en turistfälla som Sentosa Island, så var det dags för nästa turistfälla, fast en bättre sådan, Raffles Hotel . Man kan ju inte vara i Singapore utan att besöka detta, ett av världens mest berömda, hotell. Det öppnades 1887 och fick sitt namn efter Singapores grundare, Sir Stamford Raffles. 


Singapore var tidigare en del av Sultanatet Johor. Sir Raffles, som var tjänsteman vid Ostindiska kompaniet, undertecknade 1819 ett fördrag med sultanen av Johor, han upprättade också Singapore som handelsplats. Singapore började genast att växa och blev senare, 1867, en brittisk kronkoloni. 


Tillbaka till Raffles Hotel, som är känt för sina lyxiga rum och fantastiska restauranger. Hotellet har en tropisk trädgård, ett museum och en teater i viktoriansk stil...

Hotellet är byggt i kolonialstil och sträcker ut sig över ett helt kvarter...

Lika känt som hotellet är väl att drinken Singapore Sling uppfanns här. Någon gång före 1915 blandades drinken ihop av Ngiam Tong Boon, en bartender som jobbade i Long Bar på Raffles. Den drinken var försvinnande god...

Jag tar väl och skriver ner receptet som vanligt eller?...


Singapore Sling

3 cl Gin
1,5 cl Heering Cherry Liqueur (körsbärslikör)
0,75 cl Cointreau
0,75 cl Bénédictine
1 cl Grenadine
12 cl ananasjuice
1,5 cl limejuice
1 skvätt Angostura bitter

1. Häll alla ingredienser i en coctailshaker fylld med is.
2. Skaka väl
3. Häll upp i Poco Grandeglas
4. Dekorera med ananasskiva och marashinokörsbär.

Inga problem att få i sig mer än en Singapore Sling. Till och med Bob, som bara gillar Jack & Coke, tyckte om den här drinken... Mmm...

Säg "Raaaffälls"... Förresten, titta vad som hänger i taket...

Viftande solfjädrar. Dåtidens luftkonditionering?...

Kanske Bob vill ha en tredje drink?...

På Raffles var det helt okej att slänga alla jordnötsskal på golvet...

Så var vi hemma på hotellet, redo att lägga in fredagens blogg. Förra fredagen alltså, ha, ha...

Lördagen inleddes med ett besök till Orchard Road, shoppinggatan. Där vandrar alla turister och expatsfruar (som inte har något annat för sig) omkring.

Expaten Bob shoppar lite. (Det gjorde jag också)

Fika/ lunchdags...

Han har en skojig grej där nere...

Och här såg vi en annan skojig grej. Tur att man har åldern inne. Med råge... Tydligen finns det behov för sådana här attiraljer, om man vandrar högre upp på Orchard Road. Där lär det vara andra saker än kläder man kan köpa...

Även i Singapore pyntades det för fullt inför Lunarnyåret, som infaller den 22- 23 januari. Vi såg framför allt mycket drakdekorationer.

 
Vi har varje dag tittat på utsikten från vårt hotellfönster, men nu tänkte vi ta och se Singapore från marknivån istället...

Vi tog således en båttur, Singapore River Cruise...

Här ser vi ännu en Merlion, i Merlion Park,  som ligger framför det vackra Fullerton Hotel. Jämt står det massor av folk där, för att fotografera lejonfisken...

Namnet Singapure kommer från de malajiska orden Singa (lejon) och pura (stad). Därför är Singapore även känt som Lejonstaden. Enligt folktraditionen döptes staden av en prins för länge sedan. Prinsen var tydligen den förste som såg ett lejon på ön och därför valde han att kalla staden Singapura.

Till höger syns byggnaden Esplanade, där man kan uppleva teater, konserter och dansuppvisningar. Mycket diskussioner har förts kring Esplanades utseende. Den liknar två stora flugögon...

Här åker vi under Anderson Bridge,  som är uppkallad efter en guvernör, Sir John Anderson. Anderson Bridge byggdes med avsikt att ersätta den överlastade Cavenagh Bridge och skulle gå som en länk mellan regeringens administrativa områden på den norra stranden och det kommersiella distriktet på den södra stranden. Men när Anderson Bridge stod klar 1910, hade Cavenagh Bridge skonats från rivning och omvandlats till en bro för fotgängare.  

Anderson Bridge igen. Under den japanska ockupationen av Singapore 
(1942-1945) så hängdes tydligen brottslingars avhuggna huvuden på bron, 
som en varning, för att avskräcka medborgarna från att bryta mot lagen... 

Här syns gångbron Cavenagh Bridge. Tur att den fina bron slapp rivning...

I bakgrunden syns Boat Quay, ett område med massor av mysiga restauranger. Kanske någonting för kvällens middag?..

Faktum är att vi senare på lördagskväll satt och åt här i Boat Quay, på en liten italiensk restaurang...

Marina Bay Sands hotel syns lite överallt, med båten på taket. Bra om det blir högt vatten... 

Robertson Quay, med många restauranger i gamla lagerbyggnader...

Riverside Point ligger i början av Robertson Quay...

I bakgrunden syns det lite mera plastiga Clarke Quay. Där är det fullt av barer och klubbar, bland annat Hooters och Pump Room, det sistnämnda är tydligen restaurang, bar och mikrobryggeri i ett...








Tja, det ser ju ut som familjen Flintas hus fast i plast. Inte så lockande faktiskt...

Skönt med en tur på floden i den här svettiga värmen, +33 grader...

Här har vi Boat Quay i bakgrunden igen. Här är vi helt ensamma på båten, 
ha, ha...

Inte en själ mer än kapten och matrosen... Och så vi förstås...

Bob breder ut sig...

Och här har vi primadonnan, som breder ut sig ännu mer...

Så säger vi hej då till vår kapten och vår trevliga matros, som hjälpte oss med en del foton...

På kvällen tog vi alltså oss tillbaka till Boat Quay, till den italienska restaurangen. Det var trevligt att sitta vid floden och äta middag...

Liten gatubild...

Bob hittade någonting annat han ville ha med på bild...


Fågeln är traditionellt förknippad med fred och ro. Denna tredimensionella fågelskulptur, som gjordes 1990 av Fernando Dotero, betecknar även glädjen över att leva och optimismens kraft. Då passar det bra att just Bob står här. Han är optimismen personifierad!!

Här står optimisten framför, den nu upplysta, Cavanagh Bridge. (Vi trodde att det var Anderson Bridge. Andersson framför Anderson. Men det var alltså fel...)












Vi slog oss ner vid bukten, för att titta på Marina Bay Sands ljusspel. Det "spelar" varje kväll men än så länge har vi bara sett det uppifrån, från vårt hotellrum...

Men det stod en jädrans kille framför oss och plåtade och plåtade och plåtade. Han plåtade allt!!! Det är ju inte så kul att ha honom framför sig, då ljusspelet börjar!!!

Äntligen gick han! 

Och det var i rättan tid också...

Det ser lite coolt ut...

Ännu mera...

Senare gick vi så klart upp på taket på vårt hotell. För man ville ju plaska lite i polen...

Skönt i vattnet... Och glasskivan förhindrar att man trillar ut...

Hallåååjsan!! Och gröna fötter får man i vattnet...

Bob i baren, med en smarrig Jack & Coke. (Fast den ser slut ut...)

Å ja har en smarrig Caprinoska... (Den är också slut...)

Man kan ju tro att det bara är en massa hus som lyser i bakgrunden, men det är faktiskt fartyg...

Så var vi tillbaka på hotellet och tittar ut över bukten. I mitten av bilden, som ett höger-vridet V, ligger Louis Vuittons egen-ö-butik. Och till höger syns Artscience Museum. Dit ska vi i morgon, söndag...

Så här ser alltså Artscience Museum ut i dagsljus. De hade en utställning om Titanic, som vi ville se.

Men först var vi självklart och försåg oss vid frukostbuffén. Ser ni mig, mitt i bild?

Hotellet var inte direkt litet, typ 2561 rum, så det var inte särskilt mycket 
mys-pys över frukosten. Ska vi till Singapore någon mera gång och bo på 
hotell, så får det nog bli på Raffles... Jag står här också, syns jag?








Här har vi ännu en drakdekoration, med en massa apelsiner också. Jag minns inte vad det hade för betydelse, men det har i alla fall med Lunarnyåret att göra...

Å här sitter jag...

Vid museet...

Det växte näckrosor utanför...

Vi köpte "boarding pass", för att kunna kliva på Titanic...

Och som vanligt tvingas Bob att ställa upp på diverse turistiga-foto-arrangemang. Fast när fotografen ville att vi skulle att sträcka armarna rakt ut, som Leonardo di Caprio gör i Titanicfilmen, så vägrade vi båda två.  Där går gränsen, ha, ha. 

Man fick inte ta kort, men här smygfotar vi i förstaklassens korridorer... 

...och vi smygfotar på promenaddäcket...

Och här har vi ännu ett turistfoto i Titanics vackra trappa! Även om jag bara har ploj-foton att visa, så var utställningen bra och intressant. Väl värd att se. 

Och så var det bara kvar att checka ut från hotellet. I foajén satt det då fyra västerländska tjejer och spelade stråkinstrument. Vackert och förvånande...





Walter hade som vanligt haft det bra hos sina nya hundvakter. När jag hämtade honom på måndagen så visade mamma Linda de nya familjetillskotten, två stycken ökenråttor. Jättesöta, särskilt när de sitter och äter sina små frön...

Hon hade visat mig dem redan då jag lämnade Walter i onsdags. Då Linda 

köpte dem var hon väldigt noga med att poängtera att hon ville ha två hanar. 

Jaja-mänsan, sa djur-butiks-innehavaren. Nu har den ena "hanen" fått ungar. 

De var tre ungar ena dagen men nu var de bara två. Troligen dog en av 

ungarna. "Men vart har den döda ungen tagit vägen?" frågade jag. "Just det", 

sa Linda. Blä... 

Men jag tror att Walter ändå var nöjd att komma hem...

Är han lite bortskämd eller? Näe, inte så farligt...