Julförberedelser...

Så var det dags för lite julförberedelser, det är ju första advent på söndag. Jag vill i alla fall försöka att få till lite justämning här. Jag tycker om våra svenska traditioner. Det börjar även bli dags att leta upp och "bunkra" julmat, det är inte allting man kan få tag på i den koreanska närbutiken och vissa saker kan man ju inte direkt sända på posten. Som julskinka...

Bob och jag började våra julförberedelser med att åka till Costco i söndags. Jag har berättat sedan tidigare att man där kan få tag på en del västerländska produkter, som man inte hittar i de vanliga koreanska butikerna.

Costco kallar sig för en Membership Warehouse Club, det är
alltså ett slags lagervaruhus, där man måste ha ett medlemskap för
att kunna handla. Företagets första varuhus öppnades 1976 under
namnet The Price Club, i en ombyggd flyghangar, i San Diego, USA.

Efter att ursprungligen bara ha tjänat småföretag, så fann bolaget att
det kunde få en betydligt större köpkraft genom att även tjäna en utvald
publik av icke-yrkesmässiga medlemmar. Med denna förrändring ökade lagervaruhus-branschen stort. 1983 öppnades den första Costcobutiken 
i Seattle.

Koreas första Costcobutik öppnades 1994 i Seoul, även detta varuhus under namnet The Price Club. Nu finns det sju Costcovaruhus i Korea.  



Bob har ett Costcomedlemsskap, men den här söndagen hade han glömt sitt medlemskort hemma. Så fick jag ta och fixa mig ett eget...

Det var fler än jag som stod och väntade på sin tur...

Här blir jag fotograferad. Ja, inte av Bob alltså, utan av den runda, svarta mojängen, som jag ler så snällt åt. De måste ju så klart ha ett foto på medlemskortet...

Här har jag fått medlemsskapsgaranti och lite annat att läsa om.
På koreanska.

Jag är tydligen guldmedlem...

Och så har jag fått ett nytt namn igen...

Förra gången var det ju på gymmet. F*n vad jag måste ha dålig handstil...

Här ser ni alltså hur det ser ut på Costco. Hylla, på hylla, på hylla...






Och gissa vad vi hittade? Julskinka! Jippiieee!!! Äntligen! Vi har funderat på alla möjliga sätt att få tag på en till jul, utan att den möglat (typ) innan den hunnit hit. Och nu fick vi tag på en!  

Vi har lite svensk vodka i shoppingvagnen också...

Tja, det gäller att ha tålamod när man ska manövrera sin stora shoppingkärra här. Och när man ska stå i kassakön. Syns jag?...

Men vad gör man inte för att få tag på exklusiva saker som skivbar ost, norsk lax och creme fraiche...

...och, framför allt, skinka. Fast det var ju självklart inte så lätt att veta hur man skulle göra med skinkan. Var den kokt, rökt, rå?... Åter igen kom Bobs koreanska kollega till hjälp. Skinkan är kokt, så det blir bara för oss att griljera den till jul. Smarrigt!








Jag hoppas snart få lite jullov från koreanskaklassen. Här är jag med läraren 
Hi Chong, Astrid, Walter och Lina. Walter och Lina har slutat, så nu är det bara 
Astrid och jag som kämpar på. Det börjar kännas lite svårt nu. Det är konstigt 
att kunna ett alfabet, kunna läsa (nåja) vad det står, men ändå inte fatta ett 
smack. Ska nog inte fortsätta efter jul...







Att julstäda tillhör väl också julförberedelser. Har jag hört... Vi har prövat att ta Walter till hjälp. Vi startade i vår klädkammare. Det gick inte så bra...







Han hittade tomma toarullar som han sprang iväg med...

Han hittade en av mina koreanska-nylonsockar-med-spets.
Den var elastisk och skojig att bita i...

Det var skojigt att bita i socka nummer två också...

Tillslut blev Walter jättetrött, så vi slutade med städandet.
Bra tycker jag. Städa är inte kul...

Man kan ju annars göra som Bobs kollega Christer gör när han städar bland alla sina papper. Ut med det på golvet och skrapa ihop det i nya fina högar...







Här i Exordium hålls det också på med julförberedelser. Tomten ska tydligen komma och hälsa på. Om jag nu ska visa lite av mina färdigheter i korenska, så måste jag bara ta upp hur märkligt de stavar. Först kanske jag ska förklara att koreanskan skriver sina ord i "block" och det kan vara allt från ett till fyra bokstäver i ett "block". Och det kan vara flera "block" i ett ord (hoppas att ni förstår vad jag menar). 

Vi börjar med ordet SANTA (tomten, alltså). Skrivs 싼 타 på koreanska. 
I det första "blocket" står det SSAN, i det andra blocket står det TA.
SSAN TA. Dubbel-S i början av ord är helt ok. Har aldrig riktigt förstått hur det 
uttalas dock... 
Så har vi då EXORDIUM, ett ord i fyra "block".   엑 쏘 디 움 
EG SSO DI UM. Åter igen dubbel-S i början av ett "block". Fattar ni?

När vi går ut på kvällarna så har Walter ett blinkande halsband på sig. Inte för att det är juletider, utan därför att vi annars aldrig skulle hitta honom, när han stoppat huvudet in i någon buske. Här kommer han inspringande med sitt halsband, efter sin och Bobs kvällspromenad. Ögonen lyser kanske mer än själva halsbandet på detta foto...

Man kan även tro att våra vakter, som vi har vid in- och utfarterna till Exordiums garage, har pyntat sig för julen. Precis som Walter har ett blinkande halsband då vi går ut i mörkret, så har de ett blinkande "hängsle-bälte".

Vi frågade om vi fick fotografera dem. No, No, No!!! Då gick Bob upp i lägenheten och hämtade en annan kamera, som man kan ställa in på att ta maaassa kort efter varandra, som papparazzis gör. Så åkte han ner till infarten igen, tog kameran i ena handen och vandrade på...

Ja, det var väl inte så himla lätt att sikta... Här har vi då ingen vakt. Om han inte är väldigt smal och står bakom stolpen...







Här har vi en vakt. Tyvärr så syns det inte att bältet blinkar, men i alla fall...
Det ser i alla fall lite kul och gulligt ut...






Här har vi en annan vakt. Han har precis spanat in Bob. Han undrade väl vad Bob höll på med, med kameran i högsta hugg. Bäst att sluta plåta...






Fler som börjat julpynta. Här är det fikastället Tom n Toms, där vi har suttit några gånger. Enda fiket vi funnit här i närheten som har uteservering...

Snögubbar och gran...

Vi har försökt att hitta lite julpynt vi också, så här inför första advent.
Och vilket ställe kan då vara bättre att besöka än självaste "julebutiken", den tidigare "konstgjorda-blommor-butiken" som helt ändrar skepnad i juletider, tydligen. 

Fast frågan var om vi kunde hitta det vi ville ha i den här butiken. Det var inte direkt några små grejer de sålde här...

Vi köpte i alla fall några ljusslingor. Ska det pyntas så ska det. Vi får väl se om vi kan få tag i några tomtar också. Som är mindre än en meter och som inte blinkar med blått ljus...

Jag tycker inte att min mamma är snäll!!

Bara se vad hon sänder för bilder till sin dotter. Hemmagjorda lussekatter och köttbullar!! Hon bara läskas! JAG VILL OCKSÅ HA!!! Men här får man minsann nöja sig med tofu och torkad fisk. Fast jag har faktiskt sparat mammas smarriga köttbullar i frysen, som hon stekte då hon var här, som vi ska ha på jul! Ha! (Och jag vet att om det hade gått att sända ner lussekatter, köttbullar och hemmagjord kola, så hade mamma skickat i stora lass.)

Slutligen så undrar jag om ni vet vad man kan göra av koreanska ätpinnar, tomma plastflaskor och småsten? Det får ni annars veta nästa fredag...

Hoppas att ni får en riktigt fin första advent.

Koreanska traditioner?...

Jag är konstig... Att jag är lite konstig kommer väl inte direkt som en överraskning för någon, men jag ska ändå förklara vad jag menar. Här i Korea vaknar jag i princip varje dag till strålande solsken. Åhh, vad jobbigt, tänker jag då. Men så idag var vädret mulet och det hängde regnskyar i luften. Häärligt, tänkte jag, bäst att ta på regnjacka när vi ska ut. Humöret blev genast flera grader bättre. Hmm. Jag är nog inte rätt vaccinerad...

På tal om sol, här ser ni hur vår solnedgång ser ut på kvällarna. Det gäller att vara snabb med kameran, på bara några minuter så har solen försvunnit bakom bergen...

Idag blir det lite smått och gott om en del av koreanernas "fina" traditioner... Alltså "Koreanska traditioner enligt Dita". Traditionen att de kör som biltjuvar allihop, har vi ju redan avhandlat. Men koreanerna har fina traditioner även inuti bilarna. Bob har varit med om att en koreansk medarbetare helt ogenerat satt och fes (!) i bilen. Då Bob undrade vad tusan han höll på med, fick han till svar "tradition"...

En "tradition" som faktiskt är fin, är att det sällan stjäls någonting här. Fast nu har vi faktiskt råkat ut för en smärre stöld. Jag glömde Walters tyg-väska, som jag har i cykelkorgen, ute på cykeln. Så den försvann. Fast jag har redan sytt en ny, som Walter här provar in. Verkar kännas bra... 

En mindre fin tradition är hur koreanerna säkrar sin last på bilarna...

Hur vågar man köra omkring med bara några spännband som håller de här transportlådorna på plats? De väger säkert flera ton! Och hur vågar man ens att köra bakom den här lastbilen?!! Man kan ju få en hel trälåda i knät...

En annan tradition verkar även vara att överlasta alla transportmedel. Här har vi en moped som har en skottkärra på pakethållaren. Så här brukar både cyklar och mopeder se ut...

Här är bara en liten gullig detalj. På den här skitiga lastbilen har någon satt fast en liten korg. Att ha till vad då?

Koreaner verkar också ha som tradition att älska allt som är mekaniskt. Här har vi några små vagnar som folk kan åka i och de dras omkring av...

...mekaniska/elektriska låtsasdjur... Är det kul?... 

De verkar även vara barnsligt intresserade av tävlingar av alla de slag, ju barsligare desto bättre. Här sitter folk uppradade på torget utanför Lotte Departement Store och väntar på att "Bingo Lotto" ska börja ?...

Läbbig detalj bara. Ser ni vad jag pekar på?

Är han stor eller?!!!

Att uppleva koreanernas musik och danshistoria är ju i och för sig en trevlig tradition. Här syns några som håller uppvisning i en av alla våra "shopping-tuber". Men trummorna spelar ju så högt. Och inne i tuberna, som jag tidigare berättat, spelas ju musiken högre än högst. Så det blir helt olidligt att vara i närheten av allt detta kackalorum.

Walter var helt förskräckt så vi var tvungna att skynda oss därifrån. Tacka vet jag när jag var med i Orust Folkdansgille. Där var det minsann helt andra ljud att lyssna på. Det var det mer fiolgnissel än trum-hammrande..

Koreaner verkar tycka om att gå ut och äta på restaurang. Bob menar att det beror på att många bor så trångt, så det är enklast att ta med familjen ut istället. Inte vet jag, men...

...helt klart är att de inte alltid vill träffa på några västerlänningar då de äter. "ONLY KOREAN". Kanske är det för att de smaskar och sörplar, med öppen mun, så mycket då de äter, så de vill inte att någon ska ha synpunkter på det. Koreanerna alltså...

Själva har vi ju lite traditioner i att promenera ute i skog och berg nu för tiden. Fast förra helgen blev det bara ett kort kvällsbesök i Grand Park. De har en fin sjö här, ser det ut som. Men faktum är att...

...när man tittar åt andra hållet så ser man att det är en uppdämnd damm. Jag skulle vara lite orolig om jag bodde i stadsdelen nedanför dammen. Den skulle ju kunna brista... 

Ännu en koreansk tradition, att älska allt konstgjort. Här syns "fusk-brons-statyer", gjorda av plast. Statyer av djur som spelar instrument?....






Får, hundar, tuppar, ormar och krokodiler som spelar trummor och flöjt.
Och en apa som dirigerar. Varför?

Okej, ett litet avbrott i traditionssnacket. Vi har haft en liten middag igen. 
I söndags så gjorde Bob en fantastiskt god hummerpasta. En sådan som 
vi åt i Kuala Lumpur. Och varför gjorde han sig ett sådant besvär?... 

Jo, vi hade Rune, Hedda, Marita och Idunn på en liten "avskedsmiddag". De reser ju tillbaka till Norge nu. Idag faktiskt. Det var trevligt att kunna sitta och prata lite med dem. Framför allt för att få höra ännu mer om deras fantastiska jorden-runt-seglats. Sök på "Blue Marlin", som deras båt heter, så får ni läsa om en härlig resa. Fyra år ute på segling!

Och så till våra svenska traditioner. Vi har fått ett paket, som vi har beställt från ICA i Sverige...

 Knäckebröd, Kalles Kaviar, O'boy och annat gott!

Det var massa annat i lådan också, fast Walter tröttnade. Han fattade väl inte att vi planerar lite framåt...

...vi planerar ju för julen! Och det gör de minsann här i Korea också! Den här butiken säljer vanligtvis konstgjorda blommor, krukor och vaser. Nu håller butiken på att helt skifta inredning. Bara blinkande snögubbar, renar och granar så långt ögat kan nå! Ska nog smyga mig hit en dag, när inte Bob är med...

Slutligen en bild på någonting annat, som jag har fått i paket från Sverige. Hårblekningsmedel...

Och varför då en bild på en "oljegubbe"? Jo, här har vi alltså Bob, på Samsungvarvet i Korea, 2009. En riktig machogubbe. Hjälm och öronklockor. Skiftnyckeln hänger i bältet. Hur kommer det sig då att... 

...han är mycket bättre på att hantera blekmedel till mitt hår än vad de koreanska frisörerna på Toni & Guy är? "Pofessional"?