Bangeojin...

Eftersom jag förra veckan hade skrivproblem, så har jag den här gången tagit lite hjälp med bloggandet: Möt min högra hand, Walter! (eller vänstra tass...)Först satt jag i och för sig och letade musik på You Tube. Här tror jag att det är Hansons som sjunger Thinking 'bout' something... 

Men min blogg- assistent var inte helt nöjd med mitt val...

Han klickade sig vidare..

...och vips så hade vi någonting annat spännande på datorn...

Han får ju pommesfrites!!!

Kan man få tag på en tro?!

Ja, så bra gick det med den assistansen...

Lika bra att klara sig själv, som vanligt... 

I lördags tog vi en tur in på Hyundayvarvet. Vi skulle hämta en kartbok. 

Varje gång så slås man av hur ofantligt stort varvet är. Här kan folk arbeta på samma arbetsplats i åratal, utan att känna ens en bråkdel av sina kollegor...

Här ses en del av en halvfärdig plattform...

Och här ser vi en halvfärdig plattform till...

I augusti kommer Bob att sitta här nere, i baracken, och jobba. Mysigt...
Rena lyxlivet, ha, ha.

Här är Bob på väg in på huvudkontoret, för att hämta den nya kartboken vi har beställt. Vi har haft stora problem att få tag i en sådan, i alla fall om vi ska fatta vad som står i den. Inga kartböcker här är på engelska, bara koreanska. Och min koreanska har inte hunnit bli flytande riktigt ännu...  :0)

Bob såg minsann inte så här glad ut när han kom tillbaka igen, för alla kartböcker låg inlåsta i ett skåp... Så bra gick det att hämta den boken...



Vi fortsatte sedan till den lilla fiskebyn Bangeojin, som ligger nära varvet.

Här har tiden stått stilla...

Det är bara bilarna som stör bilden...

Och i hamnen har vi en "tångdykare"...

 
Här har han kommit sig lite längre ut i bukten. Det var väl slut på tång inne vid strandkanten...

Här ligger tången och torkar. Jag kan ju säga att; det luktade inte så gott...    Och sedan så körs all tång hem i barnvagnen som står längre bort i bild...

Här är vi på väg ut mot Seuldo Lighthouse.

Det anordnas många olika turisttripper till alla Lighthouses in Korea, och det finns en del... Här verkar just fyrar vara någonting väldigt speciellt.

Annars fick man väl säga att Seuldo Lighthouse var en fin fyr. Och det var vacker utsikt...

Här har vi utsikt över South Sea. Och bortanför havet ligger Japan. Det verkar dock råda lite oreda gällande namnet på havet. Enligt japanerna heter det Sea of Japan, nordkoreanerna kallar det Korea East Sea och här i Sydkorea kallas det alltså East Sea... Ni får kalla det vad ni vill...

Klipporna kring fyren såg lite speciella ut ...

Jag har för mig att vi kallade detta för "Trollgrytor" när jag var liten... Mamma får väl rätta mig om jag har fel....

Walter var självklart med och kollade läget... 

Och han får mindre och mindre förhållningsregler. Nu får han vara på bardisken också...

Jobbigt att bli plåtad med blixt... Måste blunda... 

Och här har vi underverket: En koreansk kartbok på engelska!! 

Bra det, för vi ska till Busan. Faktum är att vi nog redan är där när ni läser detta...

Så det är alltså min kartbok... Hmmm... Fast vår GPS är fixad nu, så jag behöver inte vara någon kartläsare, ha, ha...

Idétorka...

Det är konstigt, ibland känns det som att man inte har en enda tanke eller idé i hjärnan över huvud taget. Exakt så känns det för tillfället. Och det blir inte mycket till bloggande då...

Ibland hinner man inte ens ur träningskläderna innan man slänger sig ner framför datorn...

Inte har vi haft så mycket för oss den sista tiden heller. Det är så varmt och fuktigt att man blir svettig bara man sticker näsan utanför dörren...

Men jag kan ju visa vad vi har sett från våra fönster...

Här har vi någon som roar sig med glidflygning. Mitt inne i stan...

Gäller minsann att hålla tungan rätt i mun bland alla höghus...

Vi hann inte se var han landade. Inte såg vi om han landade snyggt heller ...

Här har i alla fall gjorts två nya inköp...

Vi har köpt cyklar!!

(OBS! Bob tog dessa korten i farten, från sin cykel... Hur han

nu lyckades med det. Själv skulle jag väl ha kört av vägen...) 

Ja, min cykel är det ju kanske lite "tantvarning" på, ha, ha. Men jag måste ju ha cykelkorg så att Walter får plats... Så klart...




Bobs cykel är helt klart mycket coolare... Och mycket lättare att cykla på... 

Här är vi i alla fall på väg, i onsdags, för att ta en kvällsöl i solen vid floden.

Coola Bob på sin coola cykel...

Dita och Walter. Liite coola är väl vi också??... Fast jag har ju förstås på mig min "nästan-ryggsäck" igen, som drar ner intrycket lite, ha, ha... 

Och öl drack vi allihopa.... Walter är verkligen rädd om varenda droppe. Spana in hans tunga...



Smaskens för en liten Griffon tydligen... Har han ens åldern inne??...

Och slutligen kan ni se vart alla tomflaskor tar vägen...

Det är inte direkt automatiserat... Observera, det är inte den lilla tanten som jobbar där...

K-U-K och annat...

Trots den lite orena rubriken, så är det inga snuskigheter vi bjuder på. Hoppas att ni inte blir för besvikna, ha, ha. I februari hade vi med den här bilden på bloggen, Heungkuk...

Det finns en mängd företag här i Korea med ordet K-U-K i företagsnamnet. Just Heungkuk är ett försäkringsbolag, men tydligen så har ett stålföretag samma namn...

Så här ser det ut på våra fönsterrutor. Men på ett annat Kukyoung får man inte fönsterglas utan finans- och aktierådgivning med mera...

Då vi köpte vår Kitchen Aid, så gjorde vi inbetalningen på Kukmin Bank. Men Kukmin är även en nyhetstidning på webben... 

Hankuk är tydligen populärt som företagsnamn. Förutom Hankukpapper  så finns Hankuk University of Foreign Studies och ett hotell... 

... och det står Hankuk på våra bilrutor... 

Kukdong är ett privat Engineerings & Constructions- företag men... 

...man ser även namnet på oljefat ute på stan...

Vi har försökt att luska lite vad KUK egentligen betyder, men det har inte varit så lätt. Stavningen skiljer sig ibland åt, det kan stavas KUK, QUK eller KOOK. Finns säkert ännu fler stavningar...


Koreanska, Haengul som det kallas,  anses vara ett isolerat spåk. Det finns alltså inga kända besläktade språk och man kan inte placera in koreanskan  i någon särskild språkfamilj. Koreanskan skrevs urspungligen med kinesiska tecken och det var först på 1400-talet som Haengul skapades av Sejong den Store. En del kinesiska låneord finns fortfarande kvar, främst i Sydkorea. Så en teori, gällade KUK och varför det är svårt att få reda på vad det betyder, är att det troligtvis har sitt ursprung från kinesiskan. Och det är inte så värst många koreaner som talar kinesiska...

Men ett svar vi fick var betydelsen min. Så våra försök till översättningar blir följande:

Kukdong= My East (Engineering & Construction)
Kukmin= My People (Nyheter och bank)
Kukyoung= My National (Finanser och liknande)

Mera fick vi inte veta...




Och nu vidare till en liten rättelse... För några veckor sedan var jag lite upprörd över att någon idiot cementerat hela bergen med glasbitar.

Ett fint mönster av cement med glasbitar i, täckte klipporna där man skulle ta sig ner till vattnet.

Men det var inte någon sjuk person som roat sig, detta var på fullt allvar. Under koreakriget så var bönderna här rädda för att de nordkorenska soldaterna skulle invadera kusten. De har alltså arbetat med att täcka klipporna med glas, för att hindra fienden från att ta sig iland...

I söndags var det dags för skogsmulle igen. Här syns min "nästan-ryggsäck", som Bob retar mig för...

Den här gången hittade vi i alla fall till Ulsan Grand Park. Men jag tror ändå att vi hade missförstått lite. Här var det ju inte direkt gjort för skogsmulle...



Här var det fina näckrosdammar, stenlagda promenadvägar...



...fina vattenhjul och bänkar. Man fick ju för katten nästan köa på de smala, bryggliknande vägarna runt sjön där vi började gå. För vi var ju inte direkt ensamma om att ha fått samma idé...

Och det fanns inte en chans att ta sig upp i den "riktiga" skogen, för vägen där ALLA skulle gå, var självklart inhägnad. Och det kändes inte som att vi var helt moderiktigt klädda för att fin-gå inne i en parkanläggning...

Men skam den som ger sig...

Vi hittade så klart en skogsväg vi kunde ta oss till, utan färdiglagda promenadvägar. Ja, i alla fall inte så mycket. Här kan de tydligen inte avhålla sig från att göra trappor till och med i skogen...





Obligatoriska utkiksplatsen hittade vi till. Ensamma den här gången...

Det obligatoriska gymmet så klart...

 Och Bob måste så klart pröva...

 Och så klart en pagoda att fika i. Fast vi satte oss lite bakom, på berget, i stället. Det var aningen fullt på "fikaplatsen"... 

Trötta och belåtna njuter Walter och jag av utsikten...

Här är den!

Många kramar tills nästa fredag!