Julen är kommen, hopp tra-la-la-la...

"Nu ha vi ljus här i vårt hus, julen är kommen, hopp tra-la-la-la"...

Vet inte riktigt om en rosa, uppblåsbar flamingo är så julaktigt, men nu ligger den ju på terrassen så då får den tjäna som dekoration... Och den har kommit till god användning, men det återkommer jag till...

 

 

 

 

Vädret är inte heller julaktigt. Och vattnet i Ajucheonfloden är nu så högt,

så vi kan inte gå över till andra sidan...

 

  

 

 

Vi har i alla fall haft trevligt besök i veckan. Vi bjöd hem Inae och Arne på en liten onsdag-före-julaftons-kväll. Svensk (hemmagjord) glögg som förrätt så klart, ha, ha...

Och vi har självklart fixat med vår julmat. I lördags var det mycket julstök. Då griljerades julskinkan...

...så vi kunde tjuvstarta på det hemma-bakade vörtbrödet... Vörtbröd med skinka, med svensk söt-stark senap, med ost på toppen. Det är smaskens det... 

Och Bob har rullat köttbullar. Nej, förlåt, han kallade det för "göra en prilla", för han gjorde ungefär så. Inget rullande här inte...

Hmm. Ordning till och med på köttbulle-raderna. Är han född i jungfruns tecken eller?..

"Rulla-rulla-liten-bulla"...

"Undrar om det ramlar ner nån köttbulle på golvet tro?"

Bob tog stolt foto på sina 88 (!) köttbullar. (Hans tår syns...)

Annat som rullades var julgodis. I år tänkte jag göra en nyttigare variant av mitt favvis-julgodis: Mandelmassa-rullad-i-smält-choklad...

Jag har faktiskt lyckats fixa ihop receptet själv. Blandade diverse recept från nätet, och kom fram till detta otroligt smarriga...



Chokladbollar (9 st)
9 dadlar
2 msk proteinpulver med chokladsmak
2 tsk kakao
5 tsk kallt kaffe
0,75 dl havregryn

Mixa dadlar till en massa. Blanda ner övriga ingredienser. Det blir en väldigt kletig "deg", så det är att rekommendera att låta den ligga en stund i kylen innan den ska rullas till bollar... Doppa bollarna i kokos eller smält choklad. Lika smaskigt vilket som... 




Efter allt arbete förra lördagen, så fick jag en liten julklapp i förväg.
Walter fick prova...

Tur att jag fick nya öron-muffar. Vi hade tänkt att (för en gångs skull) ha en lugn hemma-lördag. Men så blev det inte... På med öron-muffarna och in till stan...

...där detta gäng väntade på Black Line. Till vårt försvar ska sägas att de faktiskt skickade meddelande och undrade var vi var. Då kan man ju inte säga nej... Så här sitter Johnny, Bob, Roar, Guðmar, Andrea, Mimmi och stamgästen Rune...

Jag tycker att den här bilden blev bättre...

Vackra och väldigt trevliga Andrea var tillbaka i Okpo, för att fira jul och nyår här, tillsammans med Guðmar...

 

 

 

Mimmi har snygga handskar på, ha, ha...

 

 

 "Med glasögon på så är Guðmar lik Bob", sa Andrea...

Bob hörde tydligen bara "glas" ??... Och han hörde tydligen inte att det var Guðmar som skulle ha det...

Guðmar med Black Lines "låne-glasögon" på näsan... Lika?

Det är mycket Guðmar och Bob idag. Här ser de, av någon underlig anledning, väldigt glada ut... De har väl hittat något i fickan...

 

Bob hittade i alla fall någonting bakom bardisken, som han själv tyckte var
väldigt roligt...

Johnny ser undrande ut... Det förstår jag... Tror att vi ska gå hem nu...

Söndagen bjöd på fint väder, så vi åkte till Hakdong Black Pebble Beach. Där höll de på att torka småfisk...

Walter och jag på promenad...

Våra promenader under veckodagarna kan ibland bli lite enformiga, så under den här veckan har vi åkt in till "bryggpromenaden" några gånger, för att få variation... Förresten så hade vi i sensommaren specifikt ärende till just denna lilla strand...






Vi hade lite attiraljer som skulle med. Som till exempel kamera med stativ och tomteluva...

Den 25 september fick rosa flamingon sitt första dopp... Det var nämligen dags för den årliga julkorts-fotograferingen...

Sabla fjärrkontrollen fungerar dåligt. Som vanligt!

Bob och Walter väntar...

 "Kanske måste stå mycket närmare?"

 

"Alltså!" 

Man skulle ju inte bara få fjärrkontrollen att fungera. Den jäkla fågeln skulle hållas på plats också. Ibland guppade den för nära...

Och ibland gled den för långt bort!!!  

Walter började ledsna. Han la sig ner... Vi hade förresten publik hela tiden. Folk som gick förbi, och de var ett antal, stannade och tittade på idioterna i tomtekläder... En del tog kort...

 

Äntligen! Tillslut fick vi ett godtagbart foto. Vill bara säga; vi tog

MÅNGA kort...

 

Av med munderingen. Walter ser nöjd ut. Det borde han inte göra, för han var inte riktigt klar ännu...

 Nu var det dags för Walters ensam-fotografering...

 

Han måste vara världens tålmodigaste hund. Han rörde sig inte ur fläcken. Inte ens när mössan gled ner över ögonen, ha, ha. Kanske kan det ha att göra med att jag stod beredd med godis hela tiden?...

Bästa kortet på bästa vovven... (fast vi glömde hans slips...)

Maten är färdiglagad och julkorten skickade. Då återstår väl bara:
"Granen står så grön och grann i stugan, granen står så grön och grann i stugan. Tra-la-la-la-la, tra-la-la-la-la, tra-la-la-la-la, la-la!"

Good Juul! Drick massor av mumma. Tjingeling.