Mamma mia, ibland får man se underliga saker på stan här. När Walter och jag var ute på promenad i veckan, så såg jag något obekant, som hängde på detta husets torkställ. Och det var i alla fall inte lakan...
Kanske svårt att se på bilden, men det var torkad bläckfisk, som fladdrade i vinden. Såg väldigt märkliga ut, med sina "svansar". På håll såg det först ut som små torkade råttor...
Annat som vi har sett på stan ger nästan lite nostalgikänsla. Det var länge sedan jag såg en DOMUS-skylt...
Så här såg det ut lite överallt hemma i Svedala förr. Den här bilden är från
1960-talet, i Huddinge...
Och så går vi vidare till min förkärlek till koreanernas tält. Vi var nämligen ute vid Jinha Beach förra helgen.....
NORDISK, är märket på "indiantältet"... Den gröna "nätburen", som hänger och dinglar, är ett torkställ för disk. Bra så att inte flugorna kommer åt tallrikarna. (Om det nu finns några flugor vid den här årstiden...)
Det var många som tältade förra söndagen...
...men folk satt ändå utomhus, kring små brasor. Jag börjar faktiskt att tycka att det ser mysigt ut! Jag har sagt det förut, koreanerna är verkligen bra på att umgås med familj och vänner.
Bob, Walter och jag umgicks lite på stranden i stället. Walter sprätter omkring lite i sanden innan han ger sig ut på upptäcksfärd...
Bob försökte locka med en boj, som han hittat...
Walter blev i alla fall lite nyfiken...
Fast bara första gången. Andra gången vände han demonstrativt ryggen till...
Snyggingar på stranden...
Snygging no 1...
Snygging no 2...
Å här kommer jag, med min snygga mössa!
Vi åkte till Cafe Faro för en fika igen. Den stora hunden har nu kommit upp på en stålställning...
Hela familjen...
Där inne har de roliga skyltar för herr-och damtoletten. Det ser inte ut som
att det finns toa-stolar inne på damernas, med tanke på figurens position...
Fast det finns det...
Trots alla hundstatyer och hundfigurer som finns på fiket, så är hundar inte välkomna inomhus. Det är väldigt synd om Walter just här...
Efter fikat besökte vi loppisstället, som för dagen hade stängt, med en farlig vakthund vid ingången...
Det var inte direkt någon skräckinjagande vakthund. Men hon skällde som en galning. Mamma mia! Walter prövade att bekanta sig med henne, utan resultat...
På tal om Mamma Mia... I onsdags kväll var vi på Ulsan Culture & Arts Center.
Vi skulle nämligen se Mamma Mia. Så här stavas det på koreanska,
ifall att någon skulle vilja veta...
맘마 미아
Bilder på den koreanska rolluppsättningen...
Måste jag ju också...
Bob och jag har kommit på plats...
Kan ni se ljushuvudet?
Här är Sophie och Sky. Självklart fattade vi att själva dialogen skulle vara på koreanska. Extra kul blev det att höra namnen uttalas med koreansk accent.
De hade nämligen behållit alla engelska namn. Donna blev Dååna, Harry blev Hääri. Roligast var Sophi, eftersom det inte finns F i koreanskan. Således blev det Sååpi, ha, ha, jätteroligt... (Förresten finns det inga V heller, så Walter blir Balter...)
Däremot hade vi fått besked om att musiken skulle vara på engelska.
Det var den inte...
Här får ni höra hur Chiquita låter på koreanska...
Fast det märkliga var att det inte spelade så stor roll. Musiken känner man så väl, så när texten sjöngs på koreanska tänkte man knappt på det. Knappt...
Fast i slutscenen, då Tanya, Donna och Rosie sjöng Waterloo,
då var texten på engelska. Och alla koreaner, som suttit så stilla
och tysta och som knappt vågat applådera, de stod upp, dansade
och hojtade! Underbart att se, ha, ha... Det var en härlig kväll.
Och runt omkring i butikerna börjar det skyltas för jul. Trots att man i Korea inte direkt firar jul.
Ser ut som rena amerikanska julpyntandet...
Vi passade faktiskt på att köpa oss en lite för tidig julklapp...
Jag kunde inte låta bli den här kudden! Svart plysh, med glitter-bokstäver som visar KUKA. Tänk den i soffan hemma...
Tror faktiskt inte att jag har sett fulare kudde, ha, ha...
Hoppas att ni får en trevlig första advent på söndag. Tjingeling...