Vid Nordkoreas gräns och andra gränser...

Näe, nu är gränsen minsann nådd! Och då pratar jag inte om Nordkoreas gräns. Här har vi skrytit om Koreas fantastiska väder och så har vi haft snålblåst och regn! Vi har till och med haft besök av en tyfon igen! Nu när vi har gäster!!! Typiskt! Och så fick vi avboka helgens inplanerade resa till Seoul. Doris och Thomas skulle besökt DMZ och Panmunjom men det var inställt, för att militären skulle ha övning! På gränsen till sammanbrott eller??!!! (Gränsen är nog också nådd i fråga om hur många kort man orkar att se, ha tålamod idag...)

Ja, ja, vädret kan vi ju i alla fall inte påverka.

Fast våra gäster har hunnit med att sitta på 5:e våningen och gona sig. 

Vi kikade på dem...

Vi zoomade lite...

Och Thomas tog detta coola kort nerifrån...

I torsdags visade sig Korea från sin bästa sida, så då var vi på Jinha Beach...

Vi badade...

Thomas och Doris i baljan, med den skölpaddsformade ön Myeongseondo 
i bakgrunden...

De plaskar omkring i Japanska havet! Hääärligt...

Thomas filosoferar...

I fredags var Bob ledig (vi hade ju tänkt åka till Seoul!), så då åkte vi till Yangdong Village. Byn är en typisk Korean Folk Village, som är ett slags "levande museum", med syfte att visa traditionellt koreanskt levnadssätt 
och kultur.

Några turister...

Fanns tydligen vovvar i byarna förr också...

Tre kartläsare kan aldrig vara bra...

Jangdong Village grundades någon gång mellan 1400- 1500-talet.

Jeonggchungbigak (Monument Pavilion) byggdes 1783 på order av 
kung Jeongjo...

Här var det minsann tydliga gränser på var man fick lov att vara, för dörren var stängd, så vi kunde bara kika över muren. Skulle tydligen finnas en gammal 
ox-driven kvarnsten här, men den såg vi inte till...

Besvikna besökare?..

"Nä, dom hade ingen vodka här"...

I skydd för regnet...

Bra turistattraktion, för här var det ännu en stängd port...

Traskar vidare uppför Gwangajeongs 500-åriga trappor...

FOTO-TAJM!!

Namnet på huset, Gwangajeong, betyder "att se skörden"...

Vi fick i alla fall inte se insidan på husen!!!

Thomas fotograferar...

...mej, som fotograferar...

...Doris, som fotograferar...

...Bob och Walter...

Doris tog också kort på ett vackert träd, som växte på gårdsplanen. Lite längre norrut i byn skulle det finnas ett kinesiskt enbärsträd, som var över 500 år gammalt. "Såå går vi runt kring en enebärabuske, enebärabuske"...

Bakdörren...

Tydligen så låg tjänarnas halmtaksförsedda hus nedanför "herrskapets" boning. Kanske är de dessa halmtak, som Bob har fotograferat... 

...och Thomas...

...och Doris... Jag struntade i de jädrans halmtaken...

Utanför Hyangdan, som byggdes 1543. Porten var stängd så klart...

Skam den som ger sig...

Haa!! Fick en bild från insidan...

Bakdörren var också stängd...

Kikade in där också.

Hyangdan-byggnaderna, med sina vackra tak, är för övrigt nästan det första som syns, då man vandrar in i byn. Eller då man vandrar ut...

Här syns ett ljushuvud bland halmtaken, ha, ha...

Hon fotograferade näckrosor...

Vi lämnade Yangdong Folk Village då det kom flera busslaster med folk...

Vi fortsatte till Gyeongju Folkcraft Village, en hel by gjord för hantverkare och deras alster, såg det ut som. Där återskapas hantverk från gamla tider och man prövar att hålla förfädernas fantastiska yrkesskicklighet levande.

Med bestämda steg kommer de potentiella köparna uppför backen...

Alla säger: KIMCHI!!!

Ateljeer med metallslöjd, keramik, smycken och broderier finns i byn och självklart butiker, där alla alster säljs... Man kunde köpa massor av hantverk om man så ville...

Krukmakaren. Som besökare kunde man få pröva på sina färdigheter i drejning...

Grandfather...

På väg in för att handla något?

Jajje-männsan!

Och så här glad blev försäljerskan...

Ööhhh... KIMCHI??...

Och denna madam var lika tjusig som den förra...

I lördags var det dags för en tur till Pusan.

Då såg vi denne kossaklädda motorcyklist...(?)

Självklart startade vi Pusanbesöket med en fika på Starbucks...

Men det saknas ju någon...

Walter låg utanför, fastbunden i en moped. Inget roligt, tyckte han...

Men sedan gick vi på "strandvandring"...

Hyundai Beach ser inte alls ut som vanligt...

Höga sandvallar var uppgrävda. Kanske hade det någonting med den förväntade tyfonen att göra?...

Så här lugn ser stranden inte ut under sommartid...

Samma strand den 30 juli förra året. På föregående kort så står Doris och Thomas ungefär vid pilen...

En liten hund sitter i mannens ryggsäck och spanar på Walter...

På väg mot Dongbaeksom Island.

Hyundai Beach...

Samma ställe i slutet av juli...

På Dongbaeksoms "bryggväg". Dongbaek betyder kamelia, eftersom hela ön är fylld av kameliaträd...

Sjöjungfru-statyn, som sitter på Donbaeksoms klippiga kust, byggdes 1974. Den statyn blev dock förstörd av en ...tyfon... (OOps). Den nya brons-statyn kom på plats 1989. Det finns en sorglig legend om sjöjungfru-statyn. Den vackra prinsessan Hwang-ok, från sjöjungfru-nationen i Miranda gifte sig med kungen av Mugung, Eunhae. Men varje natt, under månens sken, grät hon efter sitt land... 

Här är det minsann ingen som gråter! 

Förutom kameliaträd växer det magnolia och pinjeträd, som syns bakom Doris...

Lutande trädet vid Dongbaeksom...

Mamma satt vid samma träd för ungefär ett år sedan, fast då hade trädet inga bandage...

Thomas filosoferar igen...

"Bridge of No Return", ha, ha...

Dongbaek Island Lighthouse i bakgrunden...

Ser ni alla turister? Inte de koreanska...

Doris och Thomas framför Nurimaru APEC House. Namnet är en sammanslagning av de koreanska orden nuri (värld) och maru (toppmöte). Huset är konferanshall för APEC, Asia Pasific Economic Cooperativ. Längre bort i fjärran syns Gwangan Bridge...

Det var många som ville hälsa på Walter. Walter spanar in vad husse tycker...

"Och var har hon godiset?"

Säg "leverkorv!"

"Börjar bli uttråkad"...

Ännu fler ska klappa...

Tror att om man som singel-gubbe hade haft stor framgång hos motsatta könet om man hade haft en vovve som Walter, ha, ha...

Stolta spatserar Walter och Bob sin väg...

...och så kommer en annan stolt hund galopperande, med öron som Disneys flygande elefant Dumbo, ha, ha...

Vi gick in bland de små "tältrestaurangerna. Där fanns det spunnet socker!

Jag handlade...

SMASKENS!

Fast Doris ville inte ha spunnet socker, hon tyckte att "sjö-snopparna" såg smaskens ut, ha, ha...




Och jag undrar vad Walter hade ätit som var smaskens, för han och jag fick uppsöka "herr-toan" för en lätt uppfräschning. Av hans akterdel.. Blä...





Här träffade vi på några söta tjejer, som var med i någon slags tävling. Bland annat så skulle de klämma in sig allihop i en "strand-dusch". Till sin nästa uppgift behövde de ett "främmande" djur...





Walter ställde så klart upp. Den första tjejen som skulle hålla honom orkade inte... Hrrmm, 5,8 kilo? Sicken mes...

Jag sa till dem: I will kill the one who drops my dog!

Ny tjej och en strålande pose! Walter måste vara som gjord till skådespelare! Uppgiften var att återskapa lejonkungens födelse, med hjälp av ett "främmande" djur (alltså ingens eget husdjur...).

Och här har vi orginalbilden, då Simba hälsas välkommen av (nästan) alla...

Ja, ja, lördagens äventyr slutade inte där. Vi tyckte att det såg lite tomt ut, då vi kom tillbaka där vi hade parkerat bilen...

Bilen hade blivit bortbogserad!! Bob ringer för att finna ut var den är...

Här kommer jag knallande, efter att ha letat runt lite kring knutarna. Ingen bil. Förresten så var bilen parkerad ungefär där jag kommer gående, fast på asfalten. Kanske inte stans bästa parkering, men vi har alltid ställt bilen här, då vi varit vid Hyundai Beach...

Här hoppar Bob in i taxi, för att hämta bilen. Vi fick lite hjälp av några engelsktalande koreaner...

Tja, vi andra fick vänta...

...och vänta...

Jippiie! Bilen på plats...

Bob fick lösa ut bilen vid Grand hotell. Mannen som skulle lämna ut bilen bad så mycket om ursäkt att det var så dyrt. Vad kostar det, undrade Bob. 30 000 won. Inga problem, sa Bob och skyndade sig att betala. 150 sek! I Sverige hade man fått vänta i två veckor och sedan fått betala 2000 tusen kronor. Minst. Bob fick även veta att det nu blivit nya regler i Pusan. Man kan inte parkera hur som helst längre, som man alltid har kunnat göra. Det var på tiden att det ändrades egentligen, fast otur just den här dagen för oss...

Vi var lite trötta då vi kom hem...

Och den här gubben var tröttast... Vi har en heeelt normal hund...

Och så tillbaka till tyfonvarningen. I lördags sändes en mail ut till alla "Goliat-gubbar". Man skulle hålla koll på den senaste banan för tyfonen Sanba. Om den fortsatte sin förutspådda bana, så skulle den vara precis över oss klockan 09:00 på måndag. Den vänstra pilen pekar på Seoul och den högra på Ulsan...

Så här såg utsikten från vårt fönster ut för ungefär två veckor sedan...

Så här såg den ut vid 13-tiden i måndags. Hela varvet var för övrigt stängt, så Bob och alla andra "Goliat-gubbar" hade en ledig dag...

Klockan 17, samma dag...

Andra hållet av floden vid 13-tiden...

En bild som togs förra veckan mot bambuskogen, där den bågformade bron Simnidaebat syns snett upp till vänster...

Samma vy, fast i måndags. Allt är översvämmat...

Vattnet började att sjunka undan vid 17-tiden...

I tisdags var det massor av folk igång och städade flodbanken och gräsplättarna...





Tydligen så är det militären som fixar upp i det hela. I onsdags var de i full gång, vid ute-gymmet, med att lägga allt på plats igen...

Ser nästan ut som vanligt igen...

Under måndagens oväder, då Bob var hemma och fotograferade utsikten, då var Doris, Thomas och jag på väg mot Seoul. I väntkuren på tågstationen syntes väderprognosen. Den såg så där ut...

Trots oväder så kom vi helskinnade fram til Seoul. Doris och jag fortsatte på egen hand...

Ja, ja, inte så jäkla lätt att hålla kameran still då tunnelbanan är igång...

Här gick det bättre. Och vart är vi då på väg?

Till Teng Teng, så klart! Hans små sköterskor fnissade som 14-åringar över att vara med på bild...

Bäst att göra sig reda att krypa ner...

Vi fick den tjusiga iskalla masken på oss båda två. Men ska man bli snygg så, ha, ha...

På tal om snygg, jag har nog sett Doris betydligt snyggare än det här. Men hur kan man annars se ut efter att ha varit ute i ösregn och snålblåst, ha, ha...

Allt är fixat för tisdagens besök på DMZ och Panmunjom...

 I min ensamhet på mitt jordgubbsprydda rum...

Jag hade annat för mig i tisdags, än att besöka den koreanska gränsen...

Jag skulle ju fixa mitt "långa, tjocka" hår på Hair of Zio. Här är allt löshår urplockat och mina egna hårtestar färgas...

Åsså i med allt löshår igen. Fast det var inte helt problemfritt den här gången, för min lilla frisör klippte av löshåret för mycket på ena sidan. Vitsen med löshår är väl att man vill ha det långt? Så det var bara för henne att plocka ut de avklippta slingorna igen och sätta i nya och klippa en gång till... Suck. 

Färdigt!! Jippie! Alla säger KIMCHI!!! 

Till vänster om mig i bild står salongens ägare, Sooin...

Under tiden så hade Doris och Thomas intressantare saker för sig, att besöka gränsen mellan nord och syd. Här har de kommit fram till Demilitarized Zone, som är en 250 kilometer lång och cirka 4 kilometer bred landremsa. DMZ går tvärs över den koreanska halvön, ungefär på mitten och fungerar som en slags "buffert-zon" mellan Nord- och Sydkorea. Tydligen så är DMZ den mest militariserade gränsen i världen...

Bob och jag har faktiskt också stått vid DMZ:s bokstäver. Vi var där sist vi var i Korea, 2009. Fast då stod bokstäverna inte på samma ställe som nu...

Vid DMZ får man även krypa ner i Third tunnel. Har inga kort från Dossan och Thomas, så det får bli våra gamla. Här är vi vid ingången ner till tunneln. 

Hjälm på...

Third tunnel of Agression är en tunnel som går under gränsen mellan Nord- och Sydkorea. Det var den tredje tunneln som hittades, som gick under gränsen mellan de båda staterna.

Så här såg tunneln ut 1978. Man fann den, tack vare uppgifter från en avhoppare, endast 44 kilometer från Seoul! 30 000 fullt utrustade nordkoreanska soldater kunde passera under en timma...

Tunneln är 1635 meter lång och så här ser den ut idag. Det är den största infiltrationstunnel man funnit hittills. Nordkoreas plan att invadera Seoul var nog stark just då. Totalt 4 tunnlar har upptäckts hittills, men man tror att det kan finnas ytterligare 20...

Här plåtar Doris den nordkoreanska byn Kijongdong. I Nordkorea är den allmänt känd som Peace Village, fredsbyn. Utanför Nordkorea kallas den däremot "propagandabyn", särskilt i sydkoreanska medier...

Här står Bob på samma ställe, 2009. Doris gjorde ett kanonbra jobb, för man fick inte ta några kort innanför den gula linjen. Nordkoreanerna kunde nämligen tro att blixten från kameran var en pistol... (?)

Doris och Thomas besökte sedan Dorasan Station. Det är sista tågstationen i Sydkorea före nordkoreanska gränsen. Man väntar ständigt på att stationen ska få komma i bruk.

Ingen risk att det ska komma några tåg...

Okej, måste blanda med lite gamla bilder igen. Så här ser det ut vid Panmunjom, dit Dossan och Thomas åkte sedan. Panmunjom är egentligen en övergiven by, som ligger på den faktiska gränsen mellan nord och syd. Men namnet används även för det närliggande gemensamma säkerhetsområdet. Officiellt kallas Panmunjom för JSA, Joint Secure Area, och är gemensamt säkerhetsområde mellan FN:s och Nordkoreas styrkor. Varken Nord- eller Sydkorea har någon administrativ kontroll här.

 Vid Joint Secure Area...

Diskussionerna mellan Nord- och Sydkorea sker i blå byggnader, som grenslar den militära avgränsningslinjen, en betonglinje som syns mitt emellan husen. Soldater står vakt, vid tillsyningsmyndigheten, mellan de blå byggnaderna. De döljer meddveten hälften av sina kroppar, för att erbjuda mindre måltavla för de nordkoreanska soldaterna och för att diskret kunna signalera till sin egen sida om det skulle behövas. Men vad med soldaten som står precis mellan byggnaderna? Han måste vara ett lätt byte...

Joint Secure Area, är den enda delen av DMZ där syd- och nordkoreanska styrkor står ansikte mot ansikte. Förresten, det står en nordkoreansk soldat och spanar på Thomas då han tar fotot. Ser ni soldaten?...

Doris står uppsträckt bredvid soldaten inne i konferensrummet. Soldaten står med knutna nävar och fötterna brett isär, vilket ska betyda "alltid redo"... Tyyp... Flaggan står exakt i mitten av bordet  och mitt på gränsen, så Doris står alltså här på den nordkoreanska sidan...

Det fanns lite mer avslappnade soldater där uppe också, vad jag kommer ihåg...

Tråkigt nog så verkar turerna till DMZ och Panmunjom ha ändrat sig lite de senaste åren. Nu var det ännu fler restriktioner till resenärerna, fler förbud och indragna sevärdheter. Då Bob och jag var där fick vi en snabbsväng förbi stället för "The axe-murder incident" och "Bridge of No Return".

Lite kortfattat om incidenten med yxmordet. Den startade med en konflikt om ett poppelträd,  som stod i det gemensamma säkerhetsområdet. De nordkoreanska soldaterna ville inte tillåta de amerikanska soldaterna att trimma trädet, som skymde sikten. Konflikten slutade med att två amerikanska soldater mördades, åtta soldater sårades och spänningen mellan nord och syd ökade...

Bridge of No Return ligger i gemensamma säkerhetsområdet och korsar den militära avgränsningslinjen. I slutet av Koreakriget användes bron vid utbyte av fångar. Namnet härstammar från att många av de krigsfångar som tillfångatagits av USA inte ville återvända hem. Fångarna fördes till bron och gavs möjlighet att stanna kvar i det land där de hölls fågna eller gå över till det andra landet. Men om de valde att korsa bron så kunde de aldrig vända tillbaka...

(Detta var alltså inte Bridge of No Return, men Dossan ville säkert vända om 
ändå, ha, ha...)



Slutligen lite om tyfonen Sanba, som höll sig lite "på gränsen" till Ulsan. Vi klarade oss med bara ett fåtal incidenter här i området. Som till exempel: Christers fina soffa höll sig inte inom terrassgränsen...

Den blåste ner från 51:a våningen och landade på en bil. Jag erkänner att 
jag har gjort ett fotomontage, men det är faktiskt Christer på bilden... Tjingeling...