Lite Koreainfo...

Nu är det väl kanske dags att berätta i alla fall lite om landet där vi för tillfället bor. Det finns ju mer än tempel och goda jordgubbar att skriva om...

Av den koreanska halvön utgör Sydkorea självfallet den södra delen. Landets yta är 99 313 km2 (ungefär 1/4 av Sverige) och med sina cirka 49 miljoner invånare är Sydkorea ett av världens mest tätbefolkade länder. Befolkningen är väldigt homogen, 99,9% är koreaner, och tre fjärdedelar av dem bor i städerna.

Bara cirka 20 % av landets yta är odlingsbar och det vanligaste att odla är ris. För export produceras silke, bomull och tobak. Fisket är en viktig sysselsättning för närmare en halv procent av den arbetande befolkningen och tydligen har Sydkorea en av världens största fiskeflottor för djuphavsfiske.

Huvudstaden Seoul ligger en bra bit, cirka 50 mil, från Ulsan, där vi bor. Ulsan är en av Sydkoreas storstäder, med ca 1,1 miljoner invånare och ligger i sydöst. (Ni kan se på kartan.) Det är en stor industri- och hamnstad, med både varv- och petrokemiskindustri. Där finns oljeraffinaderi och metallsmältverk och bilindustri.

Den sydkoreanska flaggan heter Taegeuki på koreanska. Utformningen ska, enligt den orientaliska filosofin, symbolisera Yin & Yang, (det röda och blå fältet). Kring cirkeln ligger fyra, så kallade, trigram som symboliserar de fyra elementen, luft, jord, eld och vatten. 

Sydkoreas officiella nationalblomma är Rose av Sharon, en hibiskusart, som är i ständig blomning mellan juli och oktober. Blomman förekommer på nationella emblem och i Sydkoreas nationalsång jämförs landet med hibiskusen. Dess koreanska namn är Mugunghwa, "Den eviga blomman". 

Det inofficiella nationaldjuret är tigern. Den Sibiriska tigern strövade en gång i tiden runt i hela västra Asien. Formen på den koreanska halvön ser ut som denna stora katt utsträckt, det ser ut som om han tuggar lite på Kina, ha, ha...

Det är intressant att se hur koreanerna försöker att hålla ordning runt sig, de målar cementstaket så de ska se fina ut. Men varför gör man det inte ordentligt, varför tar man inte bort skräp och tomflaskor, istället för att måla över dem...?

I fredags var vi på Wa Bar. Det är en typ av "barkedja", den finns i varje stadsdel i princip. "Wa-Ba" är koreansk slang för "kom hit", ungefär. Barkedjan startade i Busan, och har nu även dykt upp i Ulsan. Den har blivit väldigt populär här, svårt att riktigt förstå varför.

. 

 Vår lokala Wa Bar ligger nära och kommer så småningom, förhoppningsvis, att kunna erbjuda uteplatser i solen. 

Intressant är också att försöka förstå hur koreanerna tänker. Terje, Christer, Bob, Walter och jag, var de enda gästerna på Wa Bar, tidigt på fredag kväll. Vi hade flyttat en av stolarna till kortändan, Walter måste ju också ha en stol... Ska kanske tillägga att vi får lov att ha hund med oss på den här baren.

Då kom en av servitörerna tassande (han syns i bakgrunden) och bad att vi skulle flytta längst bort i gången, hitåt på fotot, så att de kunde komma förbi när de skulle servera. Servera vem då? Vi var ju de enda gästerna där. Och det hjälpte inte att vi sa att vi skulle flytta oss, så snart det dök upp några fler gäster. Vi var tvungna att byta bord nu...Hm...

Då tog jag en KGB...

Fast Walter smaskade glatt vidare... Blä...

Det var ganska fint väder förra helgen. Här har Bob, Walter och jag träffat på Terje ute på stan.

Förresten har jag ju glömt att nämna den koreanska valutan, won. 10 000 won är ungefär 60 svenska kronor, det kan man tänka på då man handlar. Vilket jag tydligen inte alltid gör... Jag köpte ett kilo köttfärs för 48 000 won... Undrar vad det var för slags kött...

Sedan gick vi hem och bakade århundradets dyraste piroger. Man får äta med andakt...

Fast tro det eller ej, det blev århundradets godaste piroger också! Så den köttfärsen var baske mig värd sitt pris... Nästan... 

Här ligger Walter och stilar sig i en ny scarf, som matte har sytt.
Han har det nog trist. Det är aldrig någon som gosar med honom...

Varken matte...

...eller husse...

 
Avslutningsvis vill jag bara säga: MAMMA, nu är du med på bloggen!!!

Skype är ändå fantastiskt. Här sitter vi på var sin sida av jordklotet och kan ändå sitta och dricka kaffe ihop. I var sitt kök i och för sig. Och mamma får dricka morgonkaffet och jag får ta en eftermiddagsfika. Men ändå. Toppen är det i alla fall. Och graatis...