Dita i Korea: Koreanska hällristningar och disosauriespår i Cheonjeon-ri...

Förra fredagen var vi på födelsedagskalas. Igen. Och vi var på Big Bite. Igen. Men det var faktiskt Big Bite som fyllde år, ha, ha...

Restaurangen fyllde tre år!

Men det var faktiskt födelsedag för den trevliga ägarinnnan Mira också.
Hon står som tvåa från vänster, med en del av sin personal...

God mat fick vi som vanligt. Här står Christer och Bob redo att förse sig...

Alla säger Kimchiii!

Jag gillar alla ballonger i taket!

Miras bror tänder födelsedagsljusen. Det var bra, för jag var sugen på att smaka på tårtan...

Mira dansar till en väldigt poppig version av "Happy Birthday to you"...

Bob snackar lite med Trond, som har en lite märklig min?...

Jag tror att Trond hellre ville bli fotograferad med sin söta fru, Nana...

Och så fick vi några små "shotar", som tydligen innehöll "coca". Hmm.
Lät suspekt. Fast det var himla goda shots. Farligt goda... Det ser Leif-Magne och Christer också ut att tycka...

I torsdags, igår alltså, var vi på en trevlig middag tillsammans med Bobs kollega,
med fru. Vi var på en koreansk restaurang som heter Mu Gung Hwa.
Det skrivs så här på koreanska 무궁화

Koreansk barbecue är jättegott. Man får massor av kött, svampar, lök och grönsaker att grilla eller äta som det är. Allt efter eget tycke och smak. Och de har någon "hemlig sås" som gör att allt smakar kanon! Här står "grillkvinnan" och grillar vårt kött...

Här har vi Sunni och John. De är jättetrevliga att spendera tid med. Tyvärr pratar Sunni ingen engelska, men hon är väldigt glad till naturen och skrattar mycket då Bob och jag försöker prata koreanska. Det förstår jag att hon gör....

Å här 'e vi! Vi har inte börjat att äta den goda maten ännu. När man grillat köttet så lägger man kött och lök i gröna blad och så rullar man ihop det och äter. Det är inte så himla lätt med bara pinnar att äta med. Fast ibland fuskade jag och tog fingrarna till hjälp. Det tyckte Sunni också var roligt att se, ha, ha...

Förresten, lite kuriosa om restaurangens namn, Mu Gung Hwa. I februari förra året skrev jag lite om Sydkoreas officiella nationalblomma, Rose of Sharon, en hibiskusart. Blommans koreanska namn är Mugunghwa, "Den eviga blomman". Så restaurangen var alltså döpt efter nationalblomman...

Koreanerna har värderat hibiscusen som en "himelsk blomma" sedan urminnestider. Sillariket kallade sig själv Mugunghwa-land. Och kärleken till blomman ökade ytterligare när "Mugunghwa samcheolli hwaryeo gangsan" (Rose of Sharon, tusen mil av vackra bergs- och flodsmarker) skrevs in i nationalsången i slutet av 1800-talet. Eftersom Rose of Sharon har varit en viktig del av kulturen i århundraden, var det bara naturligt att regeringen antog den som nationell blomma efter att Korea befirades från kolonialt japanskt styre...

Det är inte bara på restaurang man får god mat. Jag får smarriga middagar hemma varje helg i princip. Då huserar Bob och Walter i köket...

Men vi har inte bara blivit bjudna på, eller lagat, middagar. I söndags åkte vi (trots ösregn!) till Cheonjeong-ri, för att se på koreanska hällristningar och dinosauriefotspår...

Vägen ner till hällristningarna höll nästan på att svämmas över...

Bob framme vid hällristningarna. De upptäcktes först i december 1970 och är tydligen de första av sitt slag som man funnit i Korea. Några av de geometriska ristningarna, som återfinns över hela ytan, antas vara inhuggna under bronsålder(1800-500 f.Kr). Hällristningarna visade en massa andra saker också...

Som kavalleri-parader...

...eller rådjur...

...drakar...

...fiskar...

...figurer av människor...

...och ansikten...

Jag tyckte att det var svårt att urskilja något särskilt, utöver de geometriska ristningarna...

Här syns i alla fall de flesta av ristningarna utmärkta, på broschyren. Figurerna av djur och människor är markerade med tunna linjer och antas vara gjorda under Silla Dynastin... (57 f.Kr- 935 e.Kr.)

Man kan tydligen även finna namn över officiella tjänstemän under Silla Dynastin. Alla hällristningar mejslades in på den steniga klippytan, som har en lutning på 15 grader. Troligen för att skydda det som "skrivits" mot regn och vind...

Jag tror att Bob tröttnat lite på ristningar...

Och det har Walter också. Han ser ut som att han har badat...

Men jag hade inte tröttnat! Här fann vi mera ristningar, ha, ha...

Sedan gick vi lite längs med floden, i regnet...

...och så fortsatte vi för att se på dinosauriefotspår i stället. På en markyta av cirka 1750 kvadratmeter, finns det över 200 fotspår av 10 Sauropoder, inklusive Ultrasaurus, en stor växtätande dinosaurie och Goseongosaurus, en medelstor växtätare.

Sauropoder kunde se ut som ovanstående dinosaurie. Sauropoderna var de största djur som någonsin gått på land och de dök upp under yngre Juraperioden, för cirka 150 miljoner år sedan...

Fotspåren är tydligen inte parallella med varandra, vilket tyder på att dinosaurierna inte var på väg i någon särskild riktning, utan bara strövade runt fredligt över savannområdet. Walter hade blivit mosad om han kommit under dessa stora fossingar!

Fotspåren är från medelstora och stora dinosaurier under Kritaperioden, som var för ungefär 100 miljoner år sedan. Det är tydligen känt att dinosaurierna under den här tiden var väldigt aktiva på flodsavannen, som då hade ett subtropiskt klimat. Savannen hade omväxlande regniga och torra säsonger och var påverkad av passadvindarna från den tropiska zonen.