Nu är det dags...

 Nu är det äntligen dags för Walter och mig att åka till Bob. Undrar om jag får med mig all packning...

...och hoppas att Walter inte väger för mycket. Han fyllde år den 25:e och fick smaska i sig falukorv då vi var på Skojarbacken. Han skulle ju egentligen "bantas" lite för att ha rätt flygvikt...

Tjingeling tills vi har landat i Ulsan...

Packning på gång...

Så var det dags att börja packa. Känns ju lätt. Jag har i vanliga fall problem att packa för två veckor, nu handlar det om två år... Hm...

Och svårt med planläggning har jag tydligen också, har jag märkt. Eller är det normalt att packa, ändra & sy kläder, lägga in kort på datorn, beställa viktiga saker på nätet (typ smink) och dricka kaffe samtidigt? Vårt matrum ser just nu ut som ovan ...

Jag tror inte att Walter är så nöjd med att hans "jaga-runt-yta" är upptagen av en massa väskor... Fast Bob blir säkert jättenöjd när han får se hur vårt hem just nu förfaller, ha, ha...

Även om Walter har fått begränsad "busyta" inomhus, så har han, som synes, i alla fall kunnat härja fritt ute i snön...

Första gången...

Idag har jag startat upp min blogg. Tänka sig... Jag, som inte är något datasnille direkt. Tanken är att jag ska använda mig av detta forum som en slags dagbok, både för mig själv och mina närmaste. Anledningen är ju att jag, Bob och Walter(vovven) ska lämna Sverige för ett tag och inte vill att våra vänner ska glömma bort oss. Om ni kan se vad vi har för oss så är ni ju, så att säga, med på resan...

Just Korea är väl inte direkt drömstället att resa till för mig, även om det finns en rik historia att ta del av. Vi har ju redan varit där, både 2004 och 2009, så vi vet lite vad vi åker till. Vi har dock aldrig varit där så länge som det nu kommer att bli. 2, 5 år känns som en evighet att vara hemifrån, tycker i alla fall jag. Bob håller inte riktigt med mig.  Men det blir säkert bra, bara vi alla kommer på plats. Och nu kan vi än en gång smaska på Kimchi och dricka Sujo...

Mitt bloggande kanske inte startar med någon regelbundenhet riktigt ännu, eftersom jag fortfarande är kvar hemma. Men om två veckor reser Walter och jag äntligen iväg till Bob, som då har varit i Ulsan i två månader redan. Då blir "familjen" samlad igen...




Här sitter Walter & Bob på Nice flygplats i oktober 2010.

Det var Walters första flygresa. Denna gång blir resan betydligt längre...





Självklart måste Walter vara med och packa...




Gäller att hålla sig framme så att man inte blir lämnad hemma...