Smått och gott...

Nu får man väl säga att Walter börjar ta till sig de koreanska sederna. Han bajsar lite här och var, han har inga problem med all trafik, trots avsaknad av trottoarer...

...och han kan snart äta med pinnar...

Dock inte helt utan problem (precis som matte...)

Alla hundar här i Ulsan går omkring med små tröjor, klänningar

och overaller.

Walter är kanske lite avundsjuk, kan det vara därför han prövade ett

nytt sätt att bära sitt halsband på?...

Vet inte om jag tycker att det blev så himla bra...

Här ser Walter mindre nöjd ut. Han tror att hon ska klippa tassarna av honom. Men det är bara kloklippning på gång. Det är andra gången vi är där nu. Fast den här gången hade hon klippt pälsen kring Walters "kronjuvel" också... Hm...

Här i huset tror jag att Bob och jag har hamnat i trubbel. Det är inte så lätt att veta, men jag känner igen kortet på våra sopor, som hängde i hissen. Här är det nämligen väldigt viktigt med sopsortering. Det är alltid någon liten man eller kvinna i vårt soprum, som sorterar och plockar för det vilda. Vi har väl tydligen blandat våra sopor lite väl friskt...

Ta en titt på vårt sopsorteringsrum... Då förstår ni att man undrar lite...

När Bob åker till jobbet möts han av denna syn varje dag.

Alla kranar visar den aktivitet som är i gång på varvet. På just denna del av varvet så färdigställer man de fartyg som byggs, och kranarna behövs då för att lyfta ombord massor av utrustning...

Fartyg från Kina, som ska "lassa på" alla bilar som ska till några glada kineser kanske...

Det här kallar Bob för "Kimchi-huset". Här tillverkas Kimchi så det ryker om det. Bokstavligt talat... 

Kimchi är nog den maträtt som verkar vara mest känd utanför landet. Inte vet jag, men det kanske kan bero på att koreanerna äter den morgon, middag, kväll, till alla andra maträtter de äter...

Den består av jästa grönsaker. Grönsakerna varierar, men som bas används

oftast kinakål,  vitlök, färsk röd chilipeppar och rättika. Både smaken och lukten är stark! Ibland tycker jag att hela hissen här luktar Kimchi...

I "Bobs Kimchihus" finns det en restaurang för de fattigaste varvsarbetarna på Hyundaivarvet. En lunch där kan nog kosta ca 6 sek. Enligt Bob, som har kikat in, så ser tiden ut att ha stått stilla i mer än 50 år där inne...

Vi vet inte riktigt vad som tillagas i vedeldade ungnar utanför huset, men det ryker som bara den då de håller på. "Kimchikrukor med lock" finns att köpa i princip vid varje gatuhörn som har krukförsäljning. Det finns alla möjliga storlekar, för mycket Kimchi eller lite Kimchi...

Lördag och söndag är mina favvismornar. Då går Bob ut morgonrundan med Walter. Jag får ligga kvar...Igen...

Fast ibland går jag upp i alla fall. Som förra lördagen, då jag passade på
att föreviga Bob & Walter då de övade "fot". Här har de precis börjat gå sin promenad...

Walter är helt fantastiskt duktig i att gå lös, han går ju trots allt i en storstad.
Och lydigast är han med Bob... (Typiskt...)

Här har de kommit över på andra sidan vägen, och kommit in i parken där ett av "våra" utomhusgym ligger... 

"SER DU OSS?"

Här får Walter "skutta loss" lite...

Tillbaka vid husses sida...Nu kommer de snart till en väg som ska korsas...

Kolla så snyggt han går över vägen! (Walter alltså...)

Här har de kommit upp på bron...

 

Ännu en väg som ska korsas...

 

Över bron, ner för trappan, nu är de snart hemma...

 

Japp, nu ska de bara in i vårt hus, där jag har färdiga, varma scones.. Ja nästan, jag har ju varit fullt upptagen med att fotografera...

På tal om scones. Jag gillar ju knäckebröd och har fått ett bra recept från

moster Doris...  ;0) Men jag får ont i armarna av allt rörande, så jag köpte

en hushållsassistent. Philips ska väl vara ett ok märke. Jag körde igång med

knäckisbakandet. Härligt att slippa röra själv... Men..

...som sagt, men...

...jag var tvungen att skruva isär hela mojängen. Degen hade runnit ner i motorn!? Är det ens möjligt? Det tog några timmar att skrapa bort knäckisdegen ska jag säga, ha, ha... Så den apparaten är nu degraderad, möjligen till grönsakshackare och drinkblandare. Det fanns en mixer med också, men man får väl kolla så att spriten inte rinner ut...

Fattar inte varför vi inte skaffade en Kitchen Aid med en gång. Vi tyckte att det var onödigt att köpa en här i Korea, vi har ju redan, men inget slår denna maskin om du vill ha hjälp i köket. Ja, det skulle vara Bob då...  ;0)

"Terrorister", cyklister och ormar på gym...

Nu börjar solen äntligen komma fram ordentligt, när Walter och jag är på våra promenader. En intressant sak detta för med sig är alla "terroristliknande" kvinnor vi träffar på.

Asiktsmask, handskar och storbrättad hatt/keps är standardklädsel. Jag förstår att de vill skydda sig mot solen, men varför inte pröva en ansiktskräm med hög solskyddsfaktor istället, typ 50 spf?...

Här har vi tre till...Observera att det finns en liten "lucka" framför munnen som man kan lyfta på...  

Ännu en...

Här är det faktiskt en man. Det finns ännu en anledning till munskydden var och var annan person bär. När det är kallt är det för kylan, om de är förkylda är det för att inte smittas... De heltäckande maskerna, med "munlucka" är det bara kvinnorna som bär.

OK, det ska erkännas, de har fantastisk hy! Så blir det när man aldrig eller sällan exponerar den för solen... Vi som älskar att sticka ut näsan så fort det är bättre väder än... småmulet...

Idag har jag ett litet "Korea-Tema". Höjden på cykelsadlar...

VARFÖR har alla sina sadlar i botten? Det är ju jättejobbigt att cykla när du inte kan sträcka på benen lite...

Inga undantag...

De trampar på av bara katten, med knäna under hakan...

Det är i alla fall underhållande att se...

Så här ska det se ut! Högt och tjusigt sitter man på sin sadel, ha, ha...

(Här cyklar Walter, Bob & jag längs Promenade des Anglais. Bob har tagit kortet i farten, han cyklar också...)

I varje liten krok i Korea stoltseras det med utomhusgym. Bara längs med floden där vi promenerar har vi fyra stycken. Två av dem ligger på andra sidan floden. Gym 1...

Gym 2. Även om man inte skulle tro det, så utnyttjas alla gym friskt... 

Men jag undrar vem som utrustar alla dessa gym. Alla har i princip samma redskap. Lite hjul att snurra på, handtag att dra i upp och ner, rockringar, en "springmaskin" där de springer med raka ben(!), en mojäng att "banka" ryggen emot...

De vrider på två hjul åt samma håll, åt olika håll, de vrider jättefort, de vrider en hand i taget, de vrider stora hjul och små hjul, osv, osv... Men i princip ingenting de gör ger ju någon som helst träning!!

Och de flesta kör sin "träning" i "hatt och kappa", det är få som har på sig träningskläder. Damerna hänger sin handväska på någon mojäng, rättar till munskyddet och så "snurrar" de på... 

Jag har en liten teori om varför de gör som de gör. Deras träning handlar inte så mycket om att träna någonting specifikt, mera om att mjuka upp sin kropp efter alla stenhårda sängar. Och då menar jag stenhårda! Koreanerna är av den uppfattningen att "en mjuk säng är en dålig säng". Det fick vi veta sist vi var här...

Jag tror i alla fall inte att jag skulle vilja utnyttja dessa gym. I alla fall inte med tanke på vilka invånare de kan hysa...

Blää... Dessa ormar lever i och för sig inte längre. Men de har gjort!!!
Jag håller mig nog till mitt inomhusgym, W.O.W...

I lördags var Bob och jag tillbaka på Home Plus...Igen...Pust!

Meen då såg vi svenska pepparkakor! Smaskens!

Jag såg även någonting som gjorde mig nästan nervös...

Jag ska snart till frisören. Exakt vad är det egentligen de håller på med i bakgrunden?? Jag blev så exalterad,så jag kapade Bobs huvud...

Slutligen en liten bild på vår "Jordgubbsgubbe". Och det är inga små "bubbar"... Bären alltså...

Lite Koreainfo...

Nu är det väl kanske dags att berätta i alla fall lite om landet där vi för tillfället bor. Det finns ju mer än tempel och goda jordgubbar att skriva om...

Av den koreanska halvön utgör Sydkorea självfallet den södra delen. Landets yta är 99 313 km2 (ungefär 1/4 av Sverige) och med sina cirka 49 miljoner invånare är Sydkorea ett av världens mest tätbefolkade länder. Befolkningen är väldigt homogen, 99,9% är koreaner, och tre fjärdedelar av dem bor i städerna.

Bara cirka 20 % av landets yta är odlingsbar och det vanligaste att odla är ris. För export produceras silke, bomull och tobak. Fisket är en viktig sysselsättning för närmare en halv procent av den arbetande befolkningen och tydligen har Sydkorea en av världens största fiskeflottor för djuphavsfiske.

Huvudstaden Seoul ligger en bra bit, cirka 50 mil, från Ulsan, där vi bor. Ulsan är en av Sydkoreas storstäder, med ca 1,1 miljoner invånare och ligger i sydöst. (Ni kan se på kartan.) Det är en stor industri- och hamnstad, med både varv- och petrokemiskindustri. Där finns oljeraffinaderi och metallsmältverk och bilindustri.

Den sydkoreanska flaggan heter Taegeuki på koreanska. Utformningen ska, enligt den orientaliska filosofin, symbolisera Yin & Yang, (det röda och blå fältet). Kring cirkeln ligger fyra, så kallade, trigram som symboliserar de fyra elementen, luft, jord, eld och vatten. 

Sydkoreas officiella nationalblomma är Rose av Sharon, en hibiskusart, som är i ständig blomning mellan juli och oktober. Blomman förekommer på nationella emblem och i Sydkoreas nationalsång jämförs landet med hibiskusen. Dess koreanska namn är Mugunghwa, "Den eviga blomman". 

Det inofficiella nationaldjuret är tigern. Den Sibiriska tigern strövade en gång i tiden runt i hela västra Asien. Formen på den koreanska halvön ser ut som denna stora katt utsträckt, det ser ut som om han tuggar lite på Kina, ha, ha...

Det är intressant att se hur koreanerna försöker att hålla ordning runt sig, de målar cementstaket så de ska se fina ut. Men varför gör man det inte ordentligt, varför tar man inte bort skräp och tomflaskor, istället för att måla över dem...?

I fredags var vi på Wa Bar. Det är en typ av "barkedja", den finns i varje stadsdel i princip. "Wa-Ba" är koreansk slang för "kom hit", ungefär. Barkedjan startade i Busan, och har nu även dykt upp i Ulsan. Den har blivit väldigt populär här, svårt att riktigt förstå varför.

. 

 Vår lokala Wa Bar ligger nära och kommer så småningom, förhoppningsvis, att kunna erbjuda uteplatser i solen. 

Intressant är också att försöka förstå hur koreanerna tänker. Terje, Christer, Bob, Walter och jag, var de enda gästerna på Wa Bar, tidigt på fredag kväll. Vi hade flyttat en av stolarna till kortändan, Walter måste ju också ha en stol... Ska kanske tillägga att vi får lov att ha hund med oss på den här baren.

Då kom en av servitörerna tassande (han syns i bakgrunden) och bad att vi skulle flytta längst bort i gången, hitåt på fotot, så att de kunde komma förbi när de skulle servera. Servera vem då? Vi var ju de enda gästerna där. Och det hjälpte inte att vi sa att vi skulle flytta oss, så snart det dök upp några fler gäster. Vi var tvungna att byta bord nu...Hm...

Då tog jag en KGB...

Fast Walter smaskade glatt vidare... Blä...

Det var ganska fint väder förra helgen. Här har Bob, Walter och jag träffat på Terje ute på stan.

Förresten har jag ju glömt att nämna den koreanska valutan, won. 10 000 won är ungefär 60 svenska kronor, det kan man tänka på då man handlar. Vilket jag tydligen inte alltid gör... Jag köpte ett kilo köttfärs för 48 000 won... Undrar vad det var för slags kött...

Sedan gick vi hem och bakade århundradets dyraste piroger. Man får äta med andakt...

Fast tro det eller ej, det blev århundradets godaste piroger också! Så den köttfärsen var baske mig värd sitt pris... Nästan... 

Här ligger Walter och stilar sig i en ny scarf, som matte har sytt.
Han har det nog trist. Det är aldrig någon som gosar med honom...

Varken matte...

...eller husse...

 
Avslutningsvis vill jag bara säga: MAMMA, nu är du med på bloggen!!!

Skype är ändå fantastiskt. Här sitter vi på var sin sida av jordklotet och kan ändå sitta och dricka kaffe ihop. I var sitt kök i och för sig. Och mamma får dricka morgonkaffet och jag får ta en eftermiddagsfika. Men ändå. Toppen är det i alla fall. Och graatis...